... heter den här tavlan av Gustaf Fjaestad (1868-1948), en av de många målningar jag fastnade framför när jag var på Nationalmuseum häromdagen. Jag tycker om vattnets försiktiga rörelser. Kanske fryser älven i natt? Och speglingarna av de stora träden, som inte ryms i bilden. Tavlan påminner mer om ett fotografi än en målning. En snabb sökning på internet lär mig att Gustaf Fjaestad kallades "rimfrostens mästare" och grundade den s k "Rackstadgruppen" vid sjön Racken i närheten av Arvika i Värmland. Rackstadmuseet hörde jag talas om i somras när en av mina arbetskamrater berättade att hon varit där undern semestern. Det skulle vara roligt att komma dit någon gång. Men innan dess kan jag ta en tur till Thielska galleriet på Djurgården, där Gustaf Fjaestad också finns representerad. Jag hittar också en understreckare från SvD där Hans-Olof Boström, professor i konstvetenskap vid Karlstads universitet, skriver under rubriken "Värmländsk kraftkarl på jakt efter livets gåta". Artikeln är publicerad tillsammans med flera av konstnärens målningar, så rulla bara ner på sidan jag länkat till, om du vill se bilderna utan att läsa texten.
onsdag 6 januari 2010
"Vinterafton vid en älv"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har också sett tavlan, minns att snön var alldeles prickig av spår, eller så var det tö och groparna i snön var tecken på att den höll på att falla samman. Väldigt naturtroget, samtidigt som det är en lite märklig beskärning av verkligheten. Som om det vore en detalj av en större målning. Jag skulle gärna vilja se mer av landskapet...men med den realistiska tekniken så är det väl en detalj av den stora målningen naturen.
SvaraRaderaRealistisk teknik men kanske inte bara realistiska motiv. Jag läste något om trädens speglingar i vattnet som en symbol för ett annat (andligt?) liv. Det finns också en sorts romantiserad naturskildring hos Fjaestad, om du tittar lite närmare på fler av hans målningar, t ex Från Dovrefjäll och de där granarna med nästan mänskliga former.
SvaraRadera