fredag 29 juni 2012

Semester i antågande

Nu är det semester i antågande och bloggandet blir troligen ännu mer sporadiskt än det har varit den senaste tiden. Men en vet aldrig!

Allt gott i sommaren, kära du!

tisdag 26 juni 2012

Vad lär vi av historien?

Den senaste tiden har jag läst några böcker om Sverige under och efter andra världskriget. De är sinsemellan olika, men bidrar var och en på sitt sätt till att öka mina historiska kunskaper. Vad var det som hände? Vad kan vi lära oss av det som hände, så att inte samma misstag upprepas igen? Att vi stänger vårt lands dörrar för dem som flyr från omänskliga omständigheter. Att vi inte ger plats åt de mest utsatta människorna, de som har förlorat sitt hopp och tvingats ge sig ut på flykt.

Först läste jag Och i Wienerwald finns träden kvar, om den unge Otto som kommer ensam till Sverige som 13-åring. Föräldrarna ser en möjlighet att rädda sin son och skickar honom till Sverige. Själva blir de kvar i Wien, och när de inte längre är kvar där är det inte till Sverige de kommer utan till ett av nazisternas koncentrationsläger. Hela tiden skriver de brev till sin son och försöker hålla hans, och sitt eget, mod uppe: Snart ska vi ses igen. Allt kommer att bli bra. Med historiens facit i hand är det en mycket tragisk läsning. Elisabeth Åsbrink har gjort ett gediget journalistiskt arbete och här finns mycket fakta från historiska dokument. Varför Ottos föräldrar aldrig fick återförenas med sin son är obegripligt i efterhand. (Läs också vad Elin skrivit om boken.)

Senare läste jag Göran Rosenbergs bok om sin pappa som kom till Sverige efter vistelsen i ett av hitlertidens koncentrationsläger, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Inte heller för dem som faktiskt fick komma till Sverige tycks det svenska samhället ha varit särskilt välkomnande. De fasansfulla erfarenheter som alla människor som blivit utsatta för krig, förtryck och förintelse bär med sig var inget som fick plats i vårt land under efterkrigstiden. (Läs vad Maria skrivit om boken.) Ett citat från boken beskriver detta tydligt:
Jag tror att steget från överlevnad till fortlevnad kräver denna till synes paradoxala förening av individuell bortträngning och kollektiv erinring. Ni kan bara blicka framåt om världen blickar tillbaka och erinrar sig varifrån ni kommer och ser spåren som ni för vidare och förstår varför ni lever ändå.
Nyss har jag läst klart Annika Thors roman Om inte nu så när. Även här finns många historiskt fakta om Sveriges agerande under andra världskriget och vad de beslut som då fattades gör med personerna som romanen kretsar kring. Under läsningen tänker jag upprepade gånger hur lite som behövs för att göra en medmänniskas liv mer mänskligt. Och hur makt kan utövas genom byråkratiskt krångel.

Alla tre böckerna är angelägen läsning. Vad lär vi av historien?

fredag 22 juni 2012

Dunkehallaån



En fantastisk promenad genom Stadsparken och upp för branten, förbi Mariebovallen och genom villaområdena, för att sedan följa Dunkehallaåns fall från Prostkvarnsdammen och ner mot Vättern. Massor av forsande brunt vatten och här och där en liten damm med lugnvatten, sel. Längs ån är växtkraften enorm. Vi vandrar under slideört och mellan pestskråpens blad, som i ett djungellandskap. Mycket blomster i midsommartid och öronbedövande brus av forsande vatten. Såsmåningom kommer vi ner till Vätterstranden efter en mäktig och upplevelserik försommarkvällspromenad. Rekommenderas!


tisdag 19 juni 2012

En berlinpärla


Längtar du efter storstadssemester men vill samtidigt ha lite lugn och ro? Då är det perfekta stället att bo på i storstaden Berlin Hotel Fridenau, i stadsdelen med samma namn. Med S-bahn tar det tio minuter från Friedrischstraße och sedan några minuters vacker promenad på de gröna gatorna.


Hotellet är litet och familjärt och kallas även Das Literaturhotel. När jag var där första gången i december 2010 var det författarafton med Christa Wolf i Biedermeiersalongen. Om jag hade varit lite modigare hade jag bett om autograf. Nu är det för sent, Christa Wolf dog i december i fjol. När jag var där för drygt en vecka sedan var det frukost i trädgården som gällde. Och koltrastsång tidigt om morgnarna.

söndag 17 juni 2012

Lärkorna över Tempelhof

Förra veckan tillbringade jag några somriga dagar i Berlin tillsammans med min familj. En av dagarna promenerade vi på den f d flygplatsen Tempelhof som håller på att förvandlas till en gigantisk park. De kilometerlånga landningsbanorna passar bra för träningscyklister och rullskridskoåkare. För oss som gillar att flanera i långsammare takt är ängarnas artrikedom och fågelliv mer inspirerande. Tänk att mitt i den stora staden Berlin både få höra och se lärkorna drilla över fälten!


Den övergivna nöjesparken


Det hade kunnat vara titeln på en barnbok full av bilder på övervuxna karusellhästar och fallfärdiga bergochdalbanor. Men det är alldeles "på verkligheten", som mina barn sa när de var små. Spreepark ligger i sydöstra Berlin, nära floden Spree och S-bahnestationen Plänterwald. Det var en fullt fungerande nöjespark fram till 2001, även om förfallet långsamt började redan när muren föll 1989. Fram tills nyligen sedan var detta förbjuden mark. Men förra veckan när sonen lotsade mig och resten av familjen hit i tron om att vi bara skulle kunna kika genom gallret, visade det sig att några entusiaster öppnat upp parken och oljat upp det gamla lilleputt-tåget. För en billig penning fick vi en fantastisk åktur runt hela den stora parken. Att bara drygt ett decennium har förflutit sedan människor roade sig här är svårt att förstå. Naturen har tagit över det som en gång var åkattraktioner och glasskiosker, och det hela liknar mest en veritabel djungel. Ett spännande och annorlunda utflyktsmål i Berlin.

(Klicka på bilderna så de blir större och syns bättre.)

torsdag 14 juni 2012

Om konsten att titta på konst

Jag har tillbringat några inspirerande dagar i Köpenhamn, på den 21:a Nordiska kongressen i gerontologi. En av föreläsarna, Michael Bird, berättade om en studie i samarbete med National Gallery i Canberra, Australien, där personer med demens fick samtal om konst tillsammans med konstpedagoger. Deltagarna blev mycket engagerade och en man med stora svårigheter att tala (och som tidigare hade varit lärare i konst) kunde plötsligt beskriva ett konstverks komposition och konstnärens bakomliggande intentioner. Han pratade om detta i flera minuter.

Konstvisningarna uppskattades av deltagarna som var mycket engagerade och kände sig intelligenta, men hade knappast några kvarstående effekter. Trots detta upplevdes de som mycket meningsfulla av både deltagare, vårdgivare och konstpedagoger. En vårdgivare konstaterade att "du gör det för stunden". Och konstpedagogerna lärde sig att fokusera på upplevelsen och att inte vara så inriktade på fakta när de visar konst.

Se där - vi lär av varandra.

tisdag 12 juni 2012

En liten paus

En liten paus vid detta vatten i Köpenhamn just nu. Återkommer snart med några berlinupplevelser från förra veckan. Tills dess - allt gott, kära läsare.

söndag 3 juni 2012

En mulen försommarkväll

Mycket regn, kyla och mulna kvällar har det varit den senaste tiden. Men det hör liksom försommaren till att frysa lite på kvällpromenaden bland blommande syréner och fågelkvitter.