onsdag 30 november 2011

Huskvarna by night

Mörkret faller under den korta tågresan från Jönköping. När jag kliver av i Huskvarna är det alldeles mörkt, men stadens alla ljus glimrar. Efter att ha följt tågets väg mot Nässjö en kort sträcka, bär det av nerför den första backen. Staden ligger under mina fötter och en annan årstid skulle ha givit mig en vacker vy över Vättern. Nog har jag förstått att Huskvarna backigt, men de branta backar jag går nedom och uppom är mer än jag kunnat föreställa mig.

På en betydligt lägre nivå än jag nyss befann mig passerar jag plötslig Zinkensdamm. Det ser ut att vara en idrottsplats, men helt säker är jag inte. Den trivsamma bebyggelsen med små flerfamiljshus från 1940- och 50-talen har tagit slut och plötsligt befinner jag mig på en stadsgata från 1700-talet, med låga trähus. Aha, Smedbyn. Tur att det finns skyltar. De nu röda husen var från början bostäder för hantverkarna vid gevärsfaktoriet vid Huskvarnafallen, det som sedemera blev Husqvarna AB.

Vandringen fortsätter uppför igen. Och uppför. Och uppför. Märklig stad, tänker jag. Undrar hur det är på vintern, med snö och is. Hur håller sig bilar och bussar på vägen? Och går det att gå upp och ner för backarna? Men vackert är det. Med alla de glimrande ljusen på bergssluttningarna runt om staden och på Vätterns västra sida. Bankeryd? Jag kanske åker dit en annan dag och tittar på Huskvarna därifrån.

fredag 25 november 2011

Röd boll i träd

Sedan vi träffades för 29 år sedan har maken och jag skrivit små meddelanden till varandra. Förr var det papperslappar i olika storlekar som låg på köksbordet när han eller jag kom hem. Jag vet att jag har sparat en del av den där korrespondensen, men jag vet inte var någonstans. Jag är inte säker på att jag kommer hitta de där små lapparna någon gång. Och om jag hittar dem är jag inte säker på att jag kommer att läsa dem. De var meddelanden i stunden, precis som våra dagars sms, men mer förankrade i rummet.

Nu för tiden skickar vi många sms till varandra istället för att skriva lappar. Och jag blir alltid lika glad när det kommer ett meddelande från maken. Han är bra på att uttrycka kärlek i vardagen. Läs bara de här orden, som följde med bilden ovan: Kärleken sitter inte i träden. Den rör sig mellan oss.

torsdag 24 november 2011

Delar blir helt


En fin kväll i källaren under Högalidskyrkan igår. Vi var omkring tjugo personer från olika sammanhang och med olika erfarenheter som samlades för att göra en gemensam bild. Delar blir helt var kvällens tema och några av Ateljé Inuti2:s konstnärer ledde oss i skapandet av collage. De bilder var och en av oss gjorde satte vi sedan samman till en gemensam bild. Det var spännande att se våra olika bilder komma tillsammans och skapa en ny bild av en välkänd. Delar blir helt.

Uppdatering 28/11: här kan man läsa mera - collage

måndag 21 november 2011

Ur Inger Christensens Alfabet

hösten finns; eftersmaken och eftertanken
finns; och enrum finns; änglarna,
änkorna och älgen finns; enskildheterna
finns, erinran, erinrans ljus;
och efterljuset finns, ekträdet och almträdet
finns, och enbärsbusken, enheten, ensamheten
finns, och ejdern och etterspindeln finns,
och ättikan finns, och eftervärlden, eftervärlden

Det är bokstaven E, på danska börjar dikten "efteråret findes".

lördag 19 november 2011

På Liljeholmsbron


En skylt eller ett tecken?

fredag 18 november 2011

Första e-boken

, då har jag läst min första e-bok, Vägar i sorgen av Lars Björklund och Göran Gyllenswärd. En lånebok från Stockholms stadsbibliotek dessutom, som på ett litet kick laddades ner på min surf- och läsplatta. Det är en liten nätt bok på 78 sidor. Bra att börja med. Dessutom lätt att läsa men ändå innehållsrik och fint skriven, om möten med sorgen i livet.

Men för mig hänger ändå läsupplevelsen intimt samman med att det är första gången jag läser en hel bok digitalt. Inte på datorn utan på en läsplatta som är lätt och bekväm att hålla i knäet, precis som en bok.

Jag läser mycket på datorn - journaltexter, långa mejl, artiklar, blogginlägg... Men att läsa en hel bok på läsplatta, kan det verkligen fungera? Ja, det gör det. Riktigt bra dessutom. Det finns fördelar. Bra ljus och tydlig text gör att jag kan hålla boken på lite längre avstånd från ögonen än en vanlig bok och ändå se bra.

För någon vecka sedan träffade jag en kvinna vars man har drabbats av en demenssjukdom. Han hade fått en surfplatta av sin son i födelsedagspresent men det var mest hon, hustrun, som hade använde den. Att surfa på internet var för komplicerat för hennes make. Men så kom hon på att hon kunde låna e-böcker på biblioteket och laddade ner några biografier som hon visste skulle intressera honom. Och nu sitter han och läser. Hon tror att det är på samma sätt för honom som för mig, tydligheten och ljuset hjälper honom att hålla fokus.

tisdag 15 november 2011

Läslust

Biblioteket i P1 gör mig alltid så full av läslust. Idag handlar programmet om två romaner som utgår från Carl Jonas Love Almqvists författarskap och hans romanfigur Tintomara. Det är Anna-Karin Palms Snöängel och Eva-Marie Liffners Lacrimosa. Jag hoppas få möjlighet att läsa båda två inom kort (kanske när det är julledigt)för de verkar mycket spännande. Var och en på sitt sätt.

måndag 14 november 2011

Utsikt från mitt nya arbete

Annorstädes

Fick privatvisning av konstverket Annorstädes, Elsewhere, Ailleurs av Tania Ruiz Guitierres i Citytunneln vid Malmö central igår. Videokonst när den är som bäst. Om du står på perrongen i tio-femton minuter kommer du med teknikens hjälp ha förflyttat dig till fem, sex eller sju olika platser i världen. De filmade sekvenserna far förbi på betongväggen, projicerade så det ser ut som du ser ut genom stora tågfönster. Medan du väntar på tåget till Kastrup eller Lund kan du samtidigt se okända eller kända landskap och städer fara förbi. Resandet blir en verklighet redan innan du kliver på tåget.

Vill du läsa mer om konstverket finns bra information på Statens konstråd.

lördag 12 november 2011

Genom dimmiga landskap

Tåget rullar genom dimmiga landskap. Det gör inget att fönsterplatsen till största delen är skymd av väggen. Det finns ändå inget att se där utanför. Men det gör inte heller så mycket. I novembersverige ryms vårlängtan och sommardrömmar ändå. Men först ska hösten och vintern ha sin gång.

Jag funderar över resandet, som så ofta när jag är på väg. Den där speciella känslan som infinner sig när jag är mitt emellan två platser, just nu mellan Stockholm och Malmö. Det är som en parentes i livet, som ett alldeles eget tillstånd. Inga krav, inga måsten. Bara resan. Att förflytta sig. Jag tror jag ska försöka låta bli att arbeta när jag åker tåg och bara ägna mig åt de tankar och känslor som resan väcker.

Om några timmar möter kulturvetardottern mig och maken på Malmö C. Hon har lovat en konstvisning av videoinstallationen i stationens nedre plan. Sedan blir det ett annat kulturellt evenemang innan middagen serveras hemma hos sonen och hans flickvän. Troligtvis är det för att målet med dagens resa känns så glädjande och förväntansfullt som även resan gör det.

måndag 7 november 2011

Lite mera reklam

Warbro kvarn odlar, förädlar och säljer ekologiska spannmålsprodukter av kulturspannmål som t ex dinkel, nakenhavre och emmer. Jag brukar köpa dinkelmannagryn från Warbro kvarn. Det är lite mer fiberrikt än vanligt mannagryn. Några deciliter i degen gör brödet saftigt och smakrikt. Nu verkar det som Warbro kvarn håller på att växa och de utökar sin verksamhet i en ny kvarn vid Linds gård utanför Sköldinge. Men det gamla kvarnhuset vid Warbro kommer att finnas kvar.

Bilden lånad från Warbro kvarns henmsida.

fredag 4 november 2011

Happy Happy

Nej, jag är inte så imponerad. Jag tycker om att Maria Sveland och Katarina Wennstam bjuder in till en antologi om skilsmässor som speglar en annan sida av skilsmässan än den som vanligtvis möter oss - "oj, så sorgligt" "stackars dig" "hur ska det nu gå". Och som utmanar vår föreställning om att en skilsmässa alltid är en tragisk katastrof. Men jag tycker texterna är alltför likartade och ofta innehåller nästan exakt samma ordvändningar. Kanske är erfarenheterna så lika, men jag skulle ändå velat ha dem mer filtrerade genom vars och ens person. Och då menar jag inte bara vad som faktiskt hände utan också hur det gestaltas.

Rosenlunds rosarium

En tidig morgon i november. Dimman ligger över Vättern, som skymtar mellan de bronsgula, stora bokarna. Det är ljummet i luften och mellan rosenbuskarnas nypon flyger småfåglarna pilsnabbt och i ögonhöjd. Vid en spaljé rensas torra löv och kvistar bort. Annars är det väl ansat i alla rabatter och perennerna nedklippta. Men rosorna blommar! Det är inte bara enstaka ros här eller där, utan många av rosenbuskarna är fortfarande i full blomning. Ja, inte som på våren och sommaren förstås, men det kan ändå beskrivas som blomsterprakt. Nöjd med min lilla morgonutflykt promenarar jag raskt till nya jobbet och arbetsdagen kan börja.

Läs mer om Rosenlunds rosarium här och här.




tisdag 1 november 2011

Halloween?!

Jag gissar att man på många arbetsplatser i dessa dagar diskuterar halloween. Så ock på min nya. När är rätta dagen att "fira" denna något osvenska företeelse? Hur mycket påhälsning har det varit av spökgubbar och häxor? Glömde du kanske köpa godis och blev utsatt för något bus? Det är förstås handlarna som bestämt att vi nu har två helger med anledning till kalas, både halloween och alla helgons dag, eller? Och så vidare. Själv är jag inte uppvuxen med halloween, men har ändå uppmärksammat den vid några tillfällen för flera år sedan när mina barn var yngre. Men egentligen var jag nog aldrig så speciellt intresserad eller engagerad. Så läste jag Elin Engströms blogginlägg för några dagar sedan Halloween kom tillbaka! och ändrade faktiskt uppfattning.