torsdag 30 december 2010

Brunkebergsåsen

Brunkebergsåsen - för mig andas namnet Barna Hedenhös. I den första boken om syskonen Sten och Flisa beskrivs hur Stockholm grundades på en rullstensås som just kom att kallas Brunkebergsåsen. I dagens Stockholm tänker man inte så ofta på åsen och dess mångtusenåriga historia. Men uppe vid Johannes kyrka, som jag skrev om för ett par inlägg sedan, och vid Observatorielunden, är den gamla åsen tydlig. Mitt i staden finns spår av den senaste istiden. Det är lite roligt att tänka på. Och om man vill kan man gå genom Brunkebergstunneln, rakt igenom åsen. Jag läser om tunneln och blir förvånad över att den är från 1880-talet. Och så skrattar jag lite åt öknamnet den fick: "Lindmarks undergång". Se där, vad en liten stockholmsassociation kan leda till.

lördag 25 december 2010

fredag 24 december 2010

Jag önskar...

... eder alla en fröjdefull jul!

måndag 20 december 2010

Fjärde adventshelg i staden

Det är ju ingen större idé att beklaga sig över vädret. Snöar det så snöar det. Men dessa dagar, när snödjupen blir mer och mer svårforcerade, har jag lite svårare än annars att finna de oväntade gläntorna utomhus. Då är det skönt att komma inomhus. Även om det var ganska kyligt inne i Johannes kyrka, så gjorde Juloratoriet med Johannes kammarkör och delar av Kungliga hovkapellet att värmen spred sig inombords. Så vackert, mäktigt, häftigt, maffigt. Med pukor och trumpeter och den 35 röster starka kören. Det var söndagens bästa, helt klart.

En upplevelse i mindre skala var det att på lördagen promenera på Tavastgatan på Södermalm och plötsligt upptäcka en nyöppnad liten boklåda. "Dina och mina böcker" slog upp portarna i september i stillsamma kvarter inte långt från Mariatorget. Bokurvalet är sparsmakat men inbjuder, precis som lokalen, till en längre stunds botanisering bland hyllorna.

onsdag 15 december 2010

Tre tempel i Berlin

Gedächtniskirche byggdes ursprungligen till minnet av kejsar Wilhelm I på 1890-talet. Under andra världskriget förstördes kyrkan nästan helt, men ruinen av tornet finns kvar och minner om att detta en gång var en av Berlins högsta byggnader. Ruinen minner också om andra världskrigets bombningar. Sedan 50 år finns en ny kyrka på platsen. Det nya tornet och det åttkantiga kyrkorummet i grå betong kallas i folkmun för läppstiftet och puderdosan. Det blå glaset i betongen ger kyrkorummet en märklig lyster under dagtid. Som att vara i ett akvarium eller uppe i den blå himlen. När det är mörkt ute och ljusen i kyrkan är tända blir effekten den omvända. Blåa himmelsbitar svävar i den grå staden. (Femte bilden uppifrån.)
KaDeWe är också en sorts tempel. Här kan allt som du inte behöver köpas för pengar. Men det går också utmärkt att träda in i KaDeWes många våningar som på museum. Då gäller det att inte enbart förundras över den pampiga arkitekturen, utan också vår egen tids märkliga förhållningssätt till prylar.
Neues Museum svindlar tanken och tiden. Särskilt om det bara är du, din vän och de fyra vakterna hos Nefertiti i norra domen. Här visas föremål som är fyra tusen eller sex tusen år gamla i muséet som byggdes på 1840-talet, men förstördes under samma krig som Gedächniskirche. Delvis finns de gamla 1800-talssalarna kvar med tidstypiska, romantiska målningar, medan andra delar är helt nybyggda och mycket moderna i sin arkitektur. Många tider under samma tak, alltså.

måndag 13 december 2010

Julgranstoppar

Eftersom maken inte kan tänka sig något annat än en stjärna högst upp på julgranen, så köpte jag ingen av de julgranstoppar som bjöds ut till försäljning på det stora varuhuset KaDeWe i Berlin. Men för alla oss som gillar julgranar med teman så finns det goda möjligheter att hitta vad man behöver på varuhusets julpyngleavdelning. Och det gäller oavsett om temat för året är igelkottar eller racerbilar.

måndag 6 december 2010

"Minnen"

Minnen av Torgny Lindgren är en läsvärd bok av flera skäl, främst för författarens förhållningssätt till just sina minnen. Minnena är inte något annat än de tankar vi har om det förflutna, tycks Torgny Lindgren mena. Våra minnen är något flyktigt som vi aldrig riktigt kan fånga. Minnet är en plats där man bara hör ekon och ser skuggor. Minnet är synens gråstarr och hörselns tinnitus. Det sliter i spindelväv... (s 143)

Det vi tror är sanna minnen är alltså bara tankar filtrerade genom vår egen person och med influenser från människor vi mött genom livet. Hur ska vi någonsin kunna veta om det vi minns verkligen har hänt oss? Enligt Torgny Lindgren går det inte. Men det hindrar inte att vi kan berätta om människor som vi råkat möta och händelser som vi varit med om längs vägen. Och berättelserna kan ju i sin tur bli till minnen, eller...

söndag 5 december 2010

Fem i topp (klassisk musik)

Så här låter det hemma hos mig, just nu:

5 - Händels Messias
Kommer starkt och når sin bästa placering på juldagens morgon.

4 - Schuberts Forellkvintetten
Piano och stråkar när de är som bäst.

3 - Vivaldis De fyra årstiderna med Il Giardino Armonico
En lite rockigare inspelning, som får de mer traditionella att blekna.

2 - Bachs Goldbergvariationerna med Glenn Gould
Spännande läsning om den världsberömda kanadensiska pianisten i en artikel från Läkartidningen och i Susanne Bejerots kommentar till artikeln, också Läkartidningen.

1 - Bachs Juloratorium
Vad annars? Jag tar gärna emot förslag på bästa inspelning. På min är det John Eliot Gardiner som dirigerar.

Lapporten från Björkliden

Minner om en dag i augusti.

lördag 4 december 2010

Stortorget

Det kan ha varit jag, flickan med det långa håret till vänster på vykortet från Stortorget i Södertälje. Det är något med färgerna och kläderna som får mig att tro att det är från 1970-talets första hälft. Södertälje nya rådhus, i bildens fond, byggdes på 1960-talet och ser fortfarande nytt ut. Träskor i olika färger vet jag att många i klassen hade när jag gick i 4:an och 5:an. Det var också då snickarjeansen och slipovrarna var som populärast. Mammorna stickade slipovrar till oss. I brunt, grönt och orange eller blått och gult. Svårt att säga vilka som var snyggast.

Jag har passerat Stortorget i Södertälje många gånger under årens lopp, med eller utan torghandel. På väg till eller från gymnasieskolan, arbetet, affärerna. Väntat på bussen. Vid den här tiden, som vykortet speglar, tror jag bussgatan gick mellan det nya rådhuset (Södertälje tingsrätt) och torget. Kanske är jag på väg till bussen? Trots att detta är en plats som jag passerat så väldigt många gånger har jag få tydliga minnen från den. Kanske för att minnena klumpar ihop sig till någon sorts minsta gemensamma nämnare. Men jag minns kvällen den 23 december förra året, när maken och sonen och jag stod bakom Gamla rådhuset vid Stortorget och väntade på bussen. Eller kanske minns jag bara det som jag har skrivit om i blogginlägget, inte själva händelsen. Finns det alls något minne? Jag ber att få återkomma till detta efter avslutad läsning av Torgny Lindgrens Minnen.