Den 23:e december på kvällen stod jag och maken och sonen vid torget i Södertälje och väntade på bussen ut till julfirandet på landet. Det var massor av snö och nästan omöjligt att ta sig fram på trottoarerna. Även träden hade snö på sig och stod där vackra på kyrkogården. Jag kände mig hemma och ändå inte. Så där som det kan vara när man är på en välkänd plats, där man tillbringat många år av sitt liv, men som inte är lika välkänd längre. Det var i alla fall fint att stå där några minuter och blicka ut över S:ta Ragnhilds kyrka. Helgonet Ragnhild levde på 1100-talet och enligt legenden företog hon, liksom den heliga Birgitta, pilgrimsfärder till Rom och Jerusalem. Hon är ett passande skyddshelgen för en stad som Södertälje där många av invånarna kommer från länder öster om Medelhavet eller har föräldrar som gör det.
söndag 27 december 2009
Mitt Södertälje
Den 23:e december på kvällen stod jag och maken och sonen vid torget i Södertälje och väntade på bussen ut till julfirandet på landet. Det var massor av snö och nästan omöjligt att ta sig fram på trottoarerna. Även träden hade snö på sig och stod där vackra på kyrkogården. Jag kände mig hemma och ändå inte. Så där som det kan vara när man är på en välkänd plats, där man tillbringat många år av sitt liv, men som inte är lika välkänd längre. Det var i alla fall fint att stå där några minuter och blicka ut över S:ta Ragnhilds kyrka. Helgonet Ragnhild levde på 1100-talet och enligt legenden företog hon, liksom den heliga Birgitta, pilgrimsfärder till Rom och Jerusalem. Hon är ett passande skyddshelgen för en stad som Södertälje där många av invånarna kommer från länder öster om Medelhavet eller har föräldrar som gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har aldrig tidigare funderat över S:ta Ragnhild på det viset. Har mer tänkt på henne som en överklassdam utan större intresse. Nu känns hon mer relevant.
SvaraRaderaVisst var väl både Ragnhild och Birgitta överklassdamer, men istället för att utöva sin makt och ägna sig åt gods och gull valde de att resa ut i världen på pilgrimsfärder. Det går väl knappast att föreställa sig de umbäranden och faror detta innebar på den tiden. Digerdöden runt knuten och själva resandet en prestation i sig. Både Ragnhild och Birgitta måste ha haft en osedvanlig drivkraft och inte varit rädda för det okända.
SvaraRaderaUndrar vad vi skulle göra av våra liv om vi hade samma kraft?! Kanske ett nyårslöfte att tänka på? Eller löfte och löfte, inriktning passar mig bättre./ Eva WB
SvaraRaderaOch jag känner så väl igen mig i känslan av Södertälje "välkänd plats, där man tillbringat många år av sitt liv, men som inte är lika välkänd längre" - i nästan 9 år pendlade jag ju dit för arbetets skull och när jag läser Din text måste jag tillstå att jag blir nostalgisk. Bara någon dag innan jag skulle lämna SE för att arbeta 1år i England gick jag in i denna vackra kyrka och satte mig ner i kyrkbänken för att samla mig intför det okända men spännande äventyret/Kristina
SvaraRaderaLite oväntat att den här bilden väckte det minnet hos dig. Jag har många minnen från S:ta Ragnhilds kyrka som jag inte tänker på så ofta, inte ens när jag skrev det här inlägget. Men din kommentar fick mig att tänka efter. Bl a minns jag en gång för ganska många år sedan när dottern spelade cello på skolavslutningen. Tror jag har ett foto från det tillfället som jag ska försöka leta upp.
SvaraRadera