måndag 30 januari 2012

Hur man tar det

Det finns en del uttryck som vi använder utan att tänka oss för, t ex det är inte hur man har det utan hur man tar det. Förfärligt, om ni frågar mig. Tänk bara om man har det väldigt, väldigt dåligt och så säger någon just så, det är inte hur man har det utan hur man tar det. Allt beror alltså bara på mig själv? Hur jag reagerar på det som har hänt mig. Ingenting kan alltså tillskrivas omständigheterna som gjort att jag hamnat i en allt igenom dålig situation? Så är det förstås inte. Kanske kan vi försöka säga så här istället: Det är både hur man har det och hur man tar det. Samtidigt.

onsdag 25 januari 2012

Uuno Klami

Känner du till den finländske tonsättaren Uuno Klami? För några dagar sedan gjorde inte jag det, men i söndags var jag på en konsert och fick höra hans Kalevalasvit. Uuno Klami levde de 61 första åren på 1900-talet och är unik. Han deltog nämligen i fem krig, vilket säkert är mycket ovanligt för en kompositör. Men det berättar ju mer om Finlands historia än om Uuno Klami.

Sannolikt berättar Kalevalasviten också en hel del om både Finlands historia och folksjäl. Det kan jag dock inte redogöra för. Vad jag däremot med säkerhet vet är att jag tyckte mycket om musiken. Den var lätt att följa, även för ett otränat öra som mitt, och hela sviten var berättande på ett nästan filmiskt vis. Som om musiken skapade bilder och berättelser i min hjärna, och det har jag faktiskt aldrig varit med om på samma tydliga sätt. Åtminstone inte när det gäller s k klassisk musik.

måndag 23 januari 2012

Fågelmuseum


Fågelmuseet i stadsparken i Jönköping byggdes 1914 och är, som det står på skylten, "ett intressant exempel på en mindre museibyggnad avpassad efter ett speciellt ändamål". Tyvärr var det stängt för säsongen när jag passerade igår. Men till våren blir det säkert ett besök där. Då är förhoppningsvis bokarna i stadsparken skirt gröna och de alldeles levande fåglarna i träden på sitt bästa humör. Och Vättern, som var hotfullt mörkgrå med vita gäss, glittrar förföriskt blått i solskenet. Det kommer att vara en fin dag.

lördag 21 januari 2012

"Animera = göra livlig"

Om du har en halvtimme över innan 6/2 rekommenderar jag filmen Animera = göra livlig på svtplay. Det är en dokumentärfilm om hur Stanislaw Przybylsli, eldsjäl och animatör, startar ett projekt för att uppmärksamma äldre och ge dem möjlighet att stå i centrum. Tillsammans med några av seniorerna som bor på ett äldreboende i Eksjö gör han kortfilmen Dramat på Tuvan, som får galapremiär med röda mattan utrullad framför stadens biograf.

I filmen får vi följa den inte alltid lätta vägen från idé till färdig film. Animerad film kräver, förutom konstnärlig begåvning, också massor av tålamod. Det är en fin film som berättar om hur en animerad film blir till. Men än mer berättar den om vars och ens behov av att få vara i centrum i sitt eget liv, oavsett ålder.

Uppdatering 2013-01-25: Filmen finns inte längre på svtplay, men jag har istället länkat till en sida där du kan läsa mer om Dramat på Tuvan.

torsdag 19 januari 2012

Vägen


Vägar som fortsätter bortom en krök eller ett backkrön gör mig alltid så nyfiken. Vad finns där, bortom det vi ser? Vem möter vi längs vägen? Hur ser det ut lite längre fram?

En blåsig dag i somras, på Hallandsåsen.

tisdag 17 januari 2012

Uppbrott

Om några timmar lämnar jag Stockholm och åker till min andra stad, Jönköping. Det är alltid svårt att ge sig av, tycker jag. Tror att jag har skrivit om det förut. När uppbrottet eller själva resan är ett faktum känns det nästan alltid bra däremot. På väg mot nya mål. Varför är det då så svårt att vila i själva uppbrottskänslan? Jag kommer behöva öva mig i det under den här vårterminen.

Tyvärr har jag inte så många oväntade gläntor i mitt liv just nu. Jag borde kanske ha det eftersom jag ständigt byter miljö men det är som om de många uppbrotten gör det svårare att upptäcka sådant som gläntar till det oväntade. Fast så behöver det inte vara. Det skulle också kunna vara precis tvärtom.

söndag 15 januari 2012

Nu är det oxveckor

Det här är inte den tid på året jag tycker bäst om. Snarare tvärtom. Idag är det synnerligen otrevligt väder också. Gråkallt och blåsigt. Ja, det var det igår också i Stockholm. Jag tycker oxveckorna känns påtagliga, även en söndag som denna.

Men nu blir det iallafall en liten feststund tillsammans med maken och dottern. Kaffe och de sista lussebullarna från frysen

torsdag 12 januari 2012

Kulturhuset Spira


Om jag går ut från min nya arbetsplats, och det inte regnar så mycket som det har gjort idag, kan jag se kulturhuset Spira tvärs över Munksjön. Och om bara några veckor ska jag gå dit på konsert. Det ser jag fram emot. Konsertsalen sägs ha mycket bra akustik och byggnaden är vackrare på insidan än på utsidan. Men jag gillar utsidan också. Det är något karamellaktigt över den glasiga fasaden. Jag har hört att jönköpingsborna tycker att Polkagrisen skulle vara ett passande namn. Men folket från Gränna satte kanske stopp för det??

(Bilden har jag lånat från en jönköpingsvän. Tack A!)

onsdag 11 januari 2012

Glädjen med en brun påse

Ända sedan jag flyttade från Södertälje för drygt fem år sedan har jag saknat de gröna påsarna, som redan då hade funnits i flera år, för hushållets organiska avfall. I Stockholm, dit jag flyttade, pågår fortfarande diskussioner om huruvida komposterbart avfall ska sorteras från övriga sopor. Som om det finns något alternativ till att ta tillvara det organiska avfallet och omvandla det till jord eller biogas.

Därför är jag nu glad över att vara jönköpingsbo på deltid. Här finns det bruna påsar av kraftig papp där allt organiskt avfall kan kastas. Sedan samlas dessa i separata kärl i den utomordentligt välordnade sopsorteringsstationen på gården. Det är viktigt hur vi tar hand om våra sopor. Varje gång jag kan kasta något i den bruna påsen så gläds jag. Då går det inte till spillo. Så borde det vara överallt. I Stockholm också.

tisdag 10 januari 2012

Om Unga kvinnor på Juno film

Just som jag verkligen bestämt mig för att kvällen med läs- och surplattan är slut (jag har läst en jobbgrej, mejlat, kollat twitter och facebook och skrivit lite också samt sett första avsnittet av Kronjuvelerna - ganska lagom underhållning för mig i kväll) får jag syn på makens kommentar till sitt inlägg om filmen Unga kvinnor på Juno film. Jag tycker både inlägget och kommentaren är värda att läsas av fler än dem som hittar dit. Så läs här!

Innanför och utanför


En spännande bild, där det är svårt att veta vad som är innanför och vad som är utanför. Som gjord att filosofera kring. Vem brukar sitta på stolen? Vad är det för bok om ligger uppslagen på bordet? Varför är det så tomt just nu? Och hur kom hela vitsippsbacken in i huset?

Är du innanför eller utanför?

fredag 6 januari 2012

En imponerande byggnad

Turning torso är verkligen ett landmärke i Malmö. Med sin imponerande höjd av 190 m ö h så syns den vridna byggnaden från en mängd olika platser i staden och dess omgivningar. Att få komma upp i TT har länge varit en ouppnåelig dröm, men dagen innan nyårsafton besannades drömmen tack vare två av de käraste människorna i min närhet. Jag fick åka med den snabba hissen, det tar 38 sekunder från marknivå till toppen, upp till 49:e våningen (av 54) och beskåda utsikten. Dessutom ingick fika. Inte illa.

onsdag 4 januari 2012

Mina tankar går till Malmö

Eftersom två av de människor som står mig allra närmast bor i Malmö är det viktigt för mig att på något vis förhålla mig till de dödsskjutningar som skett där den senaste tiden. Ett sätt är att läsa vad andra skriver och här är två blogginlägg som jag tycker är läsvärda:

Mikael Vesterlund Pettersson skriver så här på sin blogg.
Och Kyrkoordnaren Per Westberg skriver detta på sin blogg.

Ett annat sätt är att protestera mot våldet. Och bor du i malmötrakten kan du delta i den manifestation som planeras äga rum på Gustav Adolfs torg kl 17 på fredag.

måndag 2 januari 2012

Rosornas kyrka


Precis invid den nya stationen vid triangeln i Malmö ligger S:t Johannes kyrka (en annan länk finns här). Det är svårt att tänka sig en mer fulländad jugendkyrka i Sverige. Inte för inte kallas den för Rosornas kyrka. Både invändigt och utvändigt är kyrkan smyckad med målade, snidade och huggna rosor. I kyrkan är just rosen symbol för kärleken. Det må vara som det vill med det (men det hänger ju väl samman med mitt förra inlägg), det som fascinerar mig mest är ändå hur den drygt hundra år gamla kyrkan konstrasterar till den alldeles nybyggda stationsbyggnaden. Titta bara på bilden här.

söndag 1 januari 2012

Kärlek triumferar


Jag är glad att det nya året har tagit sin början. Trots ösregn i Halmstad i morse och lika mycket regn i Hammarbyhöjden framåt kvällningen, har dagen varit bra. Kantad av möten med vänner. Jag har funderat och tycker att 2012 borde bli Kärlekens år. Alltså, kärlek i vid bemärkelse.

På julaftonsnatten kom dottern hem efter att ha sjungit psalmen Dagen är kommen, kärlek triumferar på midnattsmässan. Vi pratade om vilka starka ord det där. Kärlek triumferar. Fungerar bra oavsett tro och tid. Fungerade säkert lika bra när Palatinen var en blomstrande del av Rom, för ungefär två tusen år sedan.

Om 2012 vet jag väldigt lite, men en bra spaning om vad som kanske kommer att vara aktuellet har Elin gjort.