söndag 31 januari 2010

Sömnad

På Thielska galleriet finns flera av Stefan Johanssons målningar, t ex den här som heter Sömnad. Det är inte lätt att hitta något att läsa om Stefan Johansson (1876-1955), men på Wärmlands museums hemsida beskrivs han som "särpräglad, egenartad och originell". Jag tycker om hans målningar av äldre kvinnor som vilar eller är stillsamt sysselsatta. Det är vackra och lite vemodiga bilder målade med akvarell på duk. Kanske är det därför de ser lite disiga ut? Som om man betraktar kvinnan på målningen genom en tunn, skir gardin.

Utsikt från Pålsundsparken

Pålsundsparken är c:a en kilometer lång och sträcker sig längs Pålsundsberget på nordvästra Södermalm. Sedan 1997 är berget "lagskyddat som naturminne på grund av dess höga geologiska och botaniska värde", skriver Stockholms stad. Jag går ofta här sommartid, men har inte de rätta kunskaperna att förstå det geologiska och botaniska värdet. Ser knappast några andra blommor än skelört. Utsikten njuter jag i alla fall alltid av, och så här års är inte en promenad längs parkens slingrande stigar att rekommendera. De liknar mest en bob-bana. Men till våren ska jag ge mig ut på botanisk exkursion.

fredag 29 januari 2010

Thielska galleriet

I snön utanför Thielska galleriet sitter den här fundersamma gropagrävaren, eller är det trädgårdsmästaren? Tyvärr döljer snön skylten där det kanske står vem som gjort skulpturen och vad den kan tänkas heta. Och jag kan inte ens gissa...
Bankiren Ernest Thiels palats har något badrumslikt över sig. Så finns det också kakel på fasaden och museets lilla kafé är inrymt i bankirens badrum. Men den vita byggnaden i snön är snygg. Allt i huset är otroligt designat. Varje möbel tycks ritad för just den plats den står på. Mest spektakulär är den grovhuggna soffmöbeln i Munchsalen, designad av Gustaf Fjeastad. Den är lika hopplöst naturromantisk som hans tavlor (som förstås också finns i Thielska galleriets samling). Om denna möbel av någon anledning skulle placeras i min lägenhet så finge jag inte plats.

onsdag 27 januari 2010

China girl

Om du har vägarna förbi, eller bor i närheten, missa då inte utställningen China girl som visas på Tomelilla konsthall från 30 januari till 21 mars. Konstnären heter Maria Ängquist Klyvare och på utställningen visar hon bl a konstverket ovan som kallas "Visualisering av statistik". Varje dag "försvinner" tusentals flickor i Kina till följd av sena aborter, vanskötsel och mord. Det är en förfärlig tragedi som är svår att omfatta, och som det talas alltför lite om. För att illustrera detta har konstnären gjort 3 200 leransikten i olika nyanser och satt ihop dem till ansiktet av en kinesisk flicka. Fantastiskt vackert och samtidigt viktigt, angeläget och omvälvande. Visste ni det? Att flera tusen flickor saknas i Kina varje dag? Hur många kvinnor blir det på ett år, på tio år, på hundra. Jag såg utställningen i Stockholm för två år sedan och berördes djupt.

tisdag 26 januari 2010

En septembersöndag

Vi promenerade runt Grinda, dottern och jag. Vi svettades i värmen. Hittade kantareller i skogen. Åt dotterns cous-coussallad med marinerad kyckling. Fredade oss och vår mat mot närgångna änder. Kikade in i värdshuset. Försökte köpa vatten i den hösttomma "lanthandeln". Såg övergivna tältplatser och åt övermogna blåbär. Fick bråttom tillbaka till båten. Men hann ändå med ett snabbt dopp i det kyliga vattnet.

söndag 24 januari 2010

Hämnden är ljuv?

Efter att ha sett Elektra på Operan känns talesättet "hämnden är ljuv" verkligen helt missvisande. Jag tror inte att hämnd någonsin är ljuvt och är det något operan Elektra av Richard Strauss gör tydligt så är det just hur förfärlig hämnden är. Den bara fortsätter och fortsätter. Elektra är redan från början besatt av sina planer att hämnas sin mor och hennes älskare för att de mördat Agamemnon (Elektras far). Och visst, hon får sin hämnd, men priset är mycket högt. Blodbad och undergång.

Berta Hansson

"Pojke i skärmmössa", en oljemålning från 1940-talet, är ett av de konstverk som finns att beskåda t o m 14 februari på Berta Hansson-utställningen på Konstakademien. Men där finns också grafiska blad, bronsskulpturer, tygapplikationer och vävar av samma konstnär. Bibliska berättelser, barn och kvinnor från resor i Afrika, barn från folkskolan i Fredrika och fåglar är några av motiven. Det är en fin, men lite spretig utställning. Den allra sista tavlan som Berta Hansson målade, en vit fågel på svart himmel, åtföljs av en dikt. Hon var då synskadad och fick förmodligen kämpa länge med att avsluta sitt konstverk. Dikten slutar:

Satte punkt för mitt målarliv

Utan självömkan tror jag

Men givetvis med bävan

Nu återstår bara att vänta.


Tar du dig till Fredsgatan 12 och Konstakademien innan 14/2 så är Lillebil Dernehls verk i bl a collageteknik en bonus.

lördag 23 januari 2010

Janet Frame

I DN:s boklista idag ligger den nyligen översatta, postumt utgivna romanen Mot ännu en sommar av Janet Frame överst. Det är en bok jag väldigt gärna vill läsa. Författaren skrev boken redan 1963, men den ansågs vara för privat för att publicera. Först 2007, tre år efter hennes död, utkom den och nu finns nu översatt till svenska.

I början av 1990-talet läste jag flera av Janet Frames böcker. Främst den självbiografiska trilogin: Till landet är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden, som Jane Campion gjorde film av 1990. Den nyzeeländska författaren Janet Frame föddes 1924 och fick på 1940-talet diagnosen schizofreni. Hon tillbringade många år på psykiatrisk klinik och var nära att bli lobotomerad, när det av en slump upptäcktes att hon hade vunnit en novelltävling. Vilken tur att hon sedan fick möjlighet att skriva sina böcker.

torsdag 21 januari 2010

Carl Wilhelmson

Några dagar till pågår utställningen med Carl Wilhelmsons tavlor på Waldemarsudde. När jag var där i november blev jag fascinerad av alla porträtt i tidstypiska hem. Interiörer skildrade med detaljer som bordsdukens fransar eller trasmattornas inslag, oavsett om det är en fiskarstuga eller som på den här bilden av konstnärens syster ett ganska burget hem. Igår kom vykortet från utställningen fram igen eftersom dottern och hennes pojkvän hade varit på samma utställning och vi skulle ta reda på när konstnären levde (1866-1928). De hade mest uppfattat den dystra stämningen i många av bilderna och var undrande över att alla såg så sorgsna ut. Jag kan inte säga att vi hade en väldigt djup konsthistorisk diskussion, men jag blev ändå glad för att även den yngre generationen besöker en sådan plats som Waldemarsudde.

måndag 18 januari 2010

Sollängtan och åldrande

Idag är min längtan efter solen stor. Jag tröstar mig med bilden ovan där himlen är vårblå och kvällssolen står ganska lågt, det ser man på lampskuggan. På jobbet hade jag ett telefonsamtal med en 90-årig kvinna som tyckte att Lars Rings intervju med Ingvar Kjellson, snart 87, i SvD idag var himla bra. Hon citerade inledningsraderna i intervjun, som handlar om monologen "Ur ett övergivet arbete" som Ingvar Kjellson just nu spelar på Dramaten, en text om just åldrandet, om hur hjärnan sakta amputerar bit för bit av det liv som en gång varit. Och om jag förstod henne rätt så kände hon igen sig i beskrivningen.

lördag 16 januari 2010

Sinnenas trädgård i vinterskrud


Det är svårt att föreställa sig blomsterprakten som finns under vår, sommar och höst när det ser ut så här. Men under allt det kalla och vita finns de ju, fröna och rötterna till nästa säsongs blomning. Fantastiskt!

Gläntan

För er som läste min gamla blogg, som också hette "En oväntad glänta" och såg ut ungefär som den här, är det ingen nyhet att bloggnamnet kommer från en prosadikt skriven av Tomas Tranströmer. Dikten börjar så här:

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

Min gamla blogg försvann från blogger av en för mig okänd anledning. Jag har dock de flesta inlägg sparade på min dator (tack vare en omtänksam väns försorg) och min plan är att lägga dessa gamla inlägg som ett arkiv på den här bloggen. Då kommer man kunna läsa även den gamla bloggen. Jag har bara inte klurat ut hur man gör. Gissar att jag kommer att behöva hjälp även med detta.

fredag 15 januari 2010

En januarifredag

Maken och jag vandrar hem efter en kväll på Kungsholmen och passerar genom Rålambshovsparken och då står han där - yxman, eller "Monument över yxman" som Eric Grate kallade honom. Jag vet inte vad just den här skulpturen vill berätta eller vad den betyder. Men visst skulle staden vara tommare utan sina skulpturer? Och även om jag inte alltid ser dem så tror jag att jag skulle märka att de inte var där. Dessutom är det spännande att se den ena i förhållande till den andra. Som en storebror och en lillebror.

onsdag 13 januari 2010

En vintersaga

Tog en promenad på lunchen idag. I Vasaparken gjorde solen, den blå himlen och rimfrostträden att det såg ut som i en saga. En vintersaga. Mitt i vardan, mitt i stan.

tisdag 12 januari 2010

En septembermåndag

På Blockhusudden på Djurgårdens östra udde står en replik av skulpturen "Monument över yxman", som finns i större format i Rålambshovsparken. Konstnären heter Eric Grate. En underbar måndag i september cyklade maken och jag förbi denna märkliga skulptur. Solen värmde fortfarande upp luften. Vinden var stillsam och mjuk. På Djurgårdsbrunnskanalens vatten fanns knappast ens en krusning. Kaffet och smörgåsarna smakade gott. Hägrarna var fortfarande kvar i Isbladskärret. Det var en härlig dag.

söndag 10 januari 2010

En byggnadsställning med byster

Under rubriken Arbete pågår: museum i nytt ljus visar Nationalmuseum sina samlingar på nya och oväntade sätt. Ibland kan man undra varför, som här där en massa byster har placerats på en byggnadsställning. Men, visst ger det "en föreställning om den mångfald och variationsrikedom som Nationalmuseums samlingar rymmer", som det står på hemsidan. Frågan är om inte den mångfalden och variationsrikedomen hade kunnat presenterats på ett annat sätt?

lördag 9 januari 2010

Sommarlängtar (eller drömmer om varmare tider)

Jag är ingen vän av vinter. Jag försöker verkligen, men det går inte alls bra. Jag tycker illa om kyla, jag tycker illa om snö. Att drömma om varmare tider passar mig mycket bättre. Men egentligen är jag inte så mycket för drömmar heller. Jag lever hellre här och nu. Så jag försöker (inte älska vintern, för det kommer jag aldrig göra) att hitta oväntade gläntor någon annanstans än utomhus just nu. Bland mina fotografier t ex, eller i böckernas och filmernas värld. För ett tag sedan gjorde jag ett bildspel av mina bilder på vår- och sommarblommor, bl a de som finns här ovan. Bildspelet fick sedan rulla på datorn flera kvällar i rad, bl a förra lördagen då lägenheten var full av gäster.

(Fotona till vänster är tagna av dottern och de till höger av mig.)

Svarta nejlikan

Idag bloggar jag på Juno film.

torsdag 7 januari 2010

Oxveckorna tar sin början

De feta åren är förbi är namnet på en tysk film som kom får några år sedan. Just idag dyker den titeln upp i mitt huvud. Idag börjar nämligen en annan tid. En magrare och mer arbetskrävande tid än de senaste veckornas firande av jul, nyår och alla de andra lediga dagar där emellan. Förr talade men om oxveckorna, vilket är en ganska bra beteckning på en tid när man fick (och får?) slita som en oxe. En seg och arbetsam period på året. Oxveckorna kallades i det gamla bondesamhället den arbetsperiod som vidtar efter en längre ledighet, t ex jul, och när det är långt till nästa ledighet. (se vidare Språkrådet)

Det är bara att slita på, men visst är det trevligare med ledighet och fest?!

onsdag 6 januari 2010

Magernas vördnad

Eller om man så vill, de tre vise männens vördnad inför det lilla jesusbarnet. Ett konstverk av Edward Burne-Jones som är en passande bild för dagen. Inte bara för att det är trettondagen eller heliga tre konungars dag idag, utan också för att det igår föddes ett litet flickebarn in i vår släkt. Ett kusinbarn till mina barn, ett syskonbarnbarn till maken och mina svärföräldrars andra barnbarnsbarn. Vördnad.

"Vinterafton vid en älv"

... heter den här tavlan av Gustaf Fjaestad (1868-1948), en av de många målningar jag fastnade framför när jag var på Nationalmuseum häromdagen. Jag tycker om vattnets försiktiga rörelser. Kanske fryser älven i natt? Och speglingarna av de stora träden, som inte ryms i bilden. Tavlan påminner mer om ett fotografi än en målning. En snabb sökning på internet lär mig att Gustaf Fjaestad kallades "rimfrostens mästare" och grundade den s k "Rackstadgruppen" vid sjön Racken i närheten av Arvika i Värmland. Rackstadmuseet hörde jag talas om i somras när en av mina arbetskamrater berättade att hon varit där undern semestern. Det skulle vara roligt att komma dit någon gång. Men innan dess kan jag ta en tur till Thielska galleriet på Djurgården, där Gustaf Fjaestad också finns representerad. Jag hittar också en understreckare från SvD där Hans-Olof Boström, professor i konstvetenskap vid Karlstads universitet, skriver under rubriken "Värmländsk kraftkarl på jakt efter livets gåta". Artikeln är publicerad tillsammans med flera av konstnärens målningar, så rulla bara ner på sidan jag länkat till, om du vill se bilderna utan att läsa texten.

Den bästa julklappen

Den bästa julklappen är den som jag och maken gav till sonen, dottern och dotterns pojkvän. Vi inbjöd dessa tre unga vuxna till en dag tillsammans med oss, och alla tre tackade ja! Ett tag såg det ut som om dagens först programpunkter skulle få ske utan dottern, för hon kom med flyg från London på förmiddagen, men det ordnade sig och hon anslöt till brunchen hemma hos oss. Sedan hastade vi till Victoria på Götgatan och såg "The imaginarium of doctor Parnassus", som fick tre prickar av SvD och en trea även av DN. (Så småningom skriver säkert sonen, maken eller jag om denna fantasifulla och roliga film på vår filmblogg Juno film.)

Efter filmupplevelse och en stilla stund i soffan med korsord och kaffe begav vi oss till restaurang Sjögräs för en rejäl middag som avslutades med romprovning. Låter kanske mer exklusivt än det är, men faktum är att vi alla fem provade tre sorters rom (en-två cl av varje) med två olika sortera valrhona-choklad till. En riktigt god avslutning på en kaloririk middag.

Sedan begav vi oss till Dramaten och en historisk händelse, dvs [ingenting]s konsert och första gången ett popband någonsin intog Dramatens scen. Hoppas det blir fler tillfällen. Det var en mycket bra konsert, där särskilt de båda trumslagarna gjorde strålande insatser. Jag kan tänka mig att även andra popband skulle kunna inta Dramatens scen med den äran. Det är alltid bra när skilda kultursfärer möts. Jag kände mig rätt hemma på Dramaten, de unga vuxna i mitt sällskap kände sig rätt hemma med musiken. Tillsammans hade vi en trevlig stund som tyvärr slutade med att brandlarmet gick och alla fick utrymma lokalen. Troligen utlöstes det talande brandlarmet av [ingenting]s rökmaskiner, men det vet jag inte säkert. Vi gick hem innan räddningsledaren från Brandförsvaret hade avblåst utrymningen. Tröttnade på att frysa om fötter och öron på Dramatens trappa.

Men en bra julklapp var det!

måndag 4 januari 2010

Din bild av Stockholm på Galleri Kontrast?

Galleri Kontrast pågår just nu utställningen "Mitt Stockholm", som började i december med 600 tomma fotoramar. Nu har en hel del av dessa fyllts, men fortfarande finns det plats kvar för min eller din bild av Stockholm. På lördag börjar försäljning av bilderna till enhetspriset 300 kr, varav hälften går till Läkare utan gränser. En rolig utställningsidé blir så även ett ställningstagande i världen.

All cred till er på Galleri Kontrast!

Dagens oväntade glänta...

... är lekplatsen Blockriket vid nya Årstabrons södra fäste. Naturligtvis speglade jag mig i de jättestora speglarna, klättrade upp i utsiktstornet, gick mystiska stigen och hälsade på björnen med jätteblåbären. Men jag klättrade inte runt i klätterställningen nedan. Det får vänta till våren när jag är mer smidigt klädd. En del av det som finns att upptäcka här missade jag helt p g a snön. Men en blick på den "upprustningsskiss" över Blockriket som finns på Stockholms stads sida (länkad till här ovan) gör mig övertygad om att jag måste besöka den här lekplatsen igen. Jag hade tyckt mycket om att gå hit när jag var liten och när mina barn var små. Nu får jag göra mitt bästa utan små barn och hoppas att de hittar hit ändå, med sina föräldrar, förskollärare eller lärare.

söndag 3 januari 2010

Utsikt mot Stockholms slott

En dag som denna passar ett besök på Nationalmuseum bra. Maken och jag gick dit för att vi ville se Caspar David Fredrichs romantiska naturmåleri, men där var det så trångt så vi knappast kom fram till tavlorna. De åtta samtida kommentarerna, som har funnits på tunnelbanan och lite varstans i staden, var placerade på bottenvåningen och inte tillsammans med den gamle mästarens verk. Det gjorde mig lite besviken. Jag hade velat se Cecilia Edefalks, Denise Grünsteins och de andras verk samspela med Caspar David Fredrichs. Vi tog en vända in bland de permanenta samlingarna istället. Där var det lugnt och stilla. Bland annat såg vi en fin ikonsamling och en vacker och stämningsfull vinterbild med vy över slottet, precis där vi tidigare promenerat. Vintern är sig lik, men staden har ändrat karaktär under de c:a 150 år som förflutit sedan Carl Stefan Bennet målade sin tavla (se ovan).