Efter att ha sett Elektra på Operan känns talesättet "hämnden är ljuv" verkligen helt missvisande. Jag tror inte att hämnd någonsin är ljuvt och är det något operan Elektra av Richard Strauss gör tydligt så är det just hur förfärlig hämnden är. Den bara fortsätter och fortsätter. Elektra är redan från början besatt av sina planer att hämnas sin mor och hennes älskare för att de mördat Agamemnon (Elektras far). Och visst, hon får sin hämnd, men priset är mycket högt. Blodbad och undergång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nog för att det fanns stråk av hämnd även i "Simon Boccanegra" men som tur var även de klassiska operaingredienserna hjältemod och dygd samt hjärta och smärta. /Kristina : )
SvaraRaderaI Elektra var hämnden alldeles svart. I Simon Boccanegra fanns det ändå en strimma hopp, tycker jag, som har svårt, svårt för antika tragedier.
SvaraRadera