Eller om man så vill, de tre vise männens vördnad inför det lilla jesusbarnet. Ett konstverk av Edward Burne-Jones som är en passande bild för dagen. Inte bara för att det är trettondagen eller heliga tre konungars dag idag, utan också för att det igår föddes ett litet flickebarn in i vår släkt. Ett kusinbarn till mina barn, ett syskonbarnbarn till maken och mina svärföräldrars andra barnbarnsbarn. Vördnad.
onsdag 6 januari 2010
Magernas vördnad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag gissar på stilen att Edward Burne-Jones är en av prerafaeliterna, en konstriktning jag känner en sorts förtjusande avsmak för. De fascinerar i sin stramhet, i sin komposition och i sin romanticism, men samtidigt så finns där en obehaglig underton som jag inte kan sätta fingret på, anar jag ett sorts övermänniskoideal eller....
SvaraRaderaHan är/var en av prerafaeliterna.
SvaraRaderaJag håller med dig om analysen, det är snyggt men också obehagligt på något sätt. Just den här bilden är kanske inte den bästa av scenen "de tre vise männen och jesusbarnet", men deras vördnad går det inte att ta miste på. Det som stör mig mest är att Josef (för det är väl han längst till vänster) är skildrad som en gammal gubbe. Det kan väl knappast stämma?!