söndag 31 januari 2016

Expressionistisk kolorist

Just nu pågår en väldigt fin utställning med Hans Larssons (1910-1973) målningar på Galleri Estetica i Malmö. Jag har inte stött på denna malmöitiske konstnär tidigare, men läser med intresse en artikel om honom som finns här (observera att hans namne den skånske filosofen och akademiledamoten Hans Larsson levde 1862-1944).

fredag 29 januari 2016

Andersson Dance och Scottish Ensemble

Detta är en av de finaste, konstigaste, roligaste och vackraste föreställningar jag har sett på länge.
Bachs Goldbergvariationer som du aldrig sett (eller hört) dem.


Goldberg Variations - ternary patterns for insomnia: The film from Scottish Ensemble on Vimeo.

Official mini-documentary on Goldberg Variations - ternary patterns for insomnia, a project by Andersson Dance and Scottish Ensemble.

_____________________________________________

torsdag 21 januari 2016

Ytterligare en filmatisering

En filmatisering som verkligen håller måttet är Bo Widerbergs Mannen på taket, efter Sjöwall-Wahlöös roman Den vedervärdige mannen från Säffle. Jag har precis sett om filmen från 1976 och läst om boken som utkom 1971. Båda står sig än idag, men jag tycker nog att filmatiseringen är ett strå vassare. Bo Widerberg har en sällsynt god förmåga att snabbt teckna personer och relationer. I ett par korta scener presenteras t ex kriminalpoliserna Lennart Kollberg (Sven Wollter) och Gunvald Larsson (Thomas Hellberg) samt deras inbördes relation på ett långt tydligare och mer psykologiskt trovärdigt sätt än i boken. En annan fördel är samspelet mellan den ständigt illamående Martin Beck (Carl-Gustaf Lindstedt) och den av sömnbrist lidande Einar Rönn (Håkan Serner), som f ö är min absoluta favorit. Precis som i boken är det det vardagliga polisarbetet och människornas relationer som är fokus, snarare än den thrillerartade historien om den vedervärdige mannen på taket. Men det gör det inte mindre spännande. Dessutom en fin stockholmsskildring, både i ord och bild, inte minst av sabbatsbergsområdet där jag arbetade under många år.

onsdag 13 januari 2016

Bära barnet hem

Det här är så mycket mer än enbart en bok om en vuxen adoptivson som tillsammans med sin mamma åker till Bogotá för att träffa den biologiska mamman. För mig handlar det om hur vi blir till som människor och hur vi blir till som föräldrar. Cilla Naumann skriver om hur vi blir till genom att bli sedda. Hon skriver om ögats svarta punkt på den allra första ultraljudsbilden och om tillblivelsen genom kameralinsens "öga" och betraktandet av det egna ansiktet på fotografiet. Och hon skriver om de tillfällen när vi inte blir sedda eller rent av bortglömda, som ett negativt tillblivande.

Föräldern blir till, tycks författaren mena, genom att bära barnet, och med att bära menas inte bära i sin kropp, utan snarare bära barnet med sin kropp genom det liv som kan gestaltas av vattnet som ständigt böljar fram och tillbaka. Minimalistiskt kan detta uttryckas i orden "mor ror", som faktiskt också finns med i ett kort stycke. Men också med ord som att vagga och att hålla om. Här skulle säkert också den som har tid kunna skriva något om Cilla Naumanns andra böcker, t ex Springa utan åror som jag tyckte mycket om.

Att det är en liten del av Karin Broos målning Tjärn, där hon avbildat sin dotter som bär sitt barn stående i en mörk tjärn skogen, som illustrerar omslaget är alldeles genialt. Extra roligt är det också eftersom jag just sett den aktuella utställningen med Karin Broos konstverk på Waldemarsudde.

måndag 11 januari 2016

Tematrio - filmatiseringar

Rolig och inspirerande tematrio denna vecka - när böcker blir film, vilken är då bäst? Boken eller filmen? När jag valt mina tre inser jag att det är en film, en bok och en både ock.

1. Simon och ekarna läste jag för väldigt många år sedan och tyckte det var en fantastisk roman. Filmen såg jag ganska nyligen, fast den har några år på nacken, och fortfarande fängslas jag av berättelsen. Men skådespeleriet är alltför stolpigt i den här filmatiseringen, ibland rent ut sagt dåligt. Så läs boken istället!

2. Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon Den dag jag blir fri är riktigt bra, men jag tycker ändå att filmen Taikon, som bygger på boken, är ett strå vassare. Det ger en extra dimension till Katarina Taikons liv att se alla väl valda filmsekvenser från tiden då det begav sig. Men det ger också mer att få se och höra systern Rosa Taikon och dottern Angelica Ström, än att bara läsa deras utsagor.

3. A royal affair/Livläkarens besök är en utomordentlig bra filmatisering av en utomordentligt bra roman. Men jag vill minnas att det var en konflikt kring huruvida handlingen är en sorts historiskt allmängods eller faktiskt uppdiktad av PO Enquists penna. Hur som helst följer de båda konstverken varandra väl och är båda mycket värda att ta del av.

söndag 10 januari 2016

Femtio inlägg senare

I september bestämde jag mig för att försöka skriva femtio inlägg innan årets slut. Idag på det nya årets tionde dag har jag nått fram till det målet, främst tack vare adventskalendern. Det känns bra, även om det är lite över tiden. Jag fortsätter blogga ett tag till. För att jag tycker om att samla mina oväntade gläntor så att jag minns dem. Förhoppningen är förstås att du som läser ska tycka att det är intressant och själv få inspiration att upptäcka dina oväntade gläntor. Särskilt så här års, när helgerna är över, kan de behövas.

Denna söndagskväll gläds jag över vår fina julgran, som ännu inte alls barrar, och Cilla Naumanns bok Bära barnet hem.

torsdag 7 januari 2016

Tillvaron är större


Mjuk, vänlig, inbjudande hänger målningen där, lite för nära de andra men ändå för sig själv. Längst bort i ett litet rum på Moderna Muséet i Stockholm. Det är något med färgen, eller färgerna även om målningen nog räknas som monokrom. Tunna lager färg målade över varandra vilket ger en känsla av öppenhet trots den stängda formen. Är det en del av västerländskt, abstrakt, modernt måleri eller är det en konsekvens av det bildförbud som säger att varken Gud eller det skapade får avbildas, en tradition som har sina rötter i en helt annan del av världen? I vilket fall hänger den där, Madhat Kakeis målning, som en påminnelse om att tillvaron är större än det vi ser.

Detta är ett gästblogginlägg av Jonas, som vanligtvis skriver om film på Juno film, och är @vardagsbibel på twitter och instagram.

Mina tio bästa filmer 2015

Här kommer min lista över de tio bästa filmerna jag såg under 2015. Alla utom nummer 6 finns med på Juno film, men det kommer ett inlägg om den inom kort.

1. Lore (2012)
2. Call girl (2012)
3. Barnvagnen (1963)
5. The circle/Der Kreis (2014)
6. Till det som är vackert (2010)
7. Stand by me (1986)
8. Birdman (2014)
9. Still the water (2014)
10. Violette (2013)

fredag 1 januari 2016

Mina tio bästa 2014

När jag tittar tillbaka på vilka böcker jag läste 2014 så inser jag att det var ett bättre bokår än 2015, så här kommer en lista över de tio bästa böckerna jag läste under 2014. Jag kan varmt rekommendera dem alla!

1. Beckomberga. Ode till en familj av Sara Stridsberg
2. Kanada av Richard Ford
3. Alfabet av Inger Christiansen (poesi)
4. Liv till varje pris av Kristina Sandberg
5. Jag heter inte Mirjam av Majgull Axelsson
6. Expeditionen. En kärlekshistoria av Bea Uusma
7. Kunskapens frukt av Liv Strömqvist (serie)
8. Halva solen av Aris Fioretos
9. Hägring 38 av Kjell Westö
10. Timme noll av Lotta Lundberg

Mina tio bästa 2015

Inspirerad av Lisa läser på facebook listar jag här de tio bästa böckerna jag läst i år. Kraftig slagsida åt svenska författare i min lista, så nästa år ska jag försöka bredda min läsning. Ge mig era bästa lästips!

1. I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist (2015)
2. Komma och gå av Taiye Selasi (2014)
3. Sonen av Philipp Meyer (2015)
4. Strändernas svall av Eyvind Johnsson (1946)
5. Spådomen av Agneta Pleijel (2015)
6. Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson (2014)
7. Varför inte tala såsom ett barn av Barbro Lindgren (2014)
8. Då var allt levande och lustigt av Kerstin Ekman (2015)
9. Twist av Klas Östergren (2015)
10. Den hemliga trädgården av Ronny Ambjörnsson (2015)