söndag 31 maj 2015

Guckusko #093

Idag var det äntligen dags! Här är de som jag längtat efter att få se ända sedan juli 2011!

Miss #092

Snart är Blogg100 slut. Klart det måste bli någon miss, som igår. Men å andra sidan fick jag vara med om en fantastisk vandring på Kinnekulle och se mer rödblära och humleblomster än jag någonsin gjort i mitt liv. För att inte tala om ramslöken, som blommar i stora vita mattor i skogarna här.

fredag 29 maj 2015

Det är nära nu #091

Resan mot Kinnekulle påbörjas, med byte i Göteborg och Herrljunga. Än så länge solsken, men det ser ut att bli mycket regn under vår vandringsdag imorgon. Troligtvis är vi lite för tidigt ut för att få se blommande guckusko. Våren har varit kall på Kinnekulle. Men jag hoppas fortfarande.

torsdag 28 maj 2015

En ny lägenhet #090

Så har jag, äntligen, blivit med en alldeles egen jönköpingsbostad. I månadsskiftet juni-juli flyttar jag in i min egna lägenhet i den stad där jag arbetar sedan hösten 2011. Så skönt att slippa andra hands- och tredje handslägenheter, slippa vara inneboende och bo i uthyrningsrum och delade lägenheter. Fantastiskt och väldigt lyxigt att få bo i en alldeles egen lägenhet. Där ska de här gardinerna få hänga...

onsdag 27 maj 2015

Samtal #089

På en en liten gata i området Kålgården står Lina Sandell och Aurore Storckenfeldt och samtalar. Konstnären bakom bronsskulpturen heter Margareta Engström och den är rest som ett minnesmärke över frikyrkorörelsens framväxt.

måndag 25 maj 2015

Tabergstoppen #087

Bilden är lånad från Tabergs Bergslags hembygdsförening
Idag har jag varit uppe på Tabergstoppen och beundrat den milsvida ursikten. Det är verkligen en magnifik bergstopp. Fascinerande att malm brutits här sedan 1400-talet. Linné kallade berget för Smålands mirakel när han vandrade upp för dess branter 1741, ty dylikt är här i Sverige intet att se.

söndag 24 maj 2015

Grattis Lyrans Noblesser sju år #086

Jag brukar aldrig ta lotter, men det här är ju en annan typ av lotteri. Lyrans Noblesser, som är en blogg jag följt i flera år och uppskattar mycket, fyller sju år och firar med en utlottning av författarbokstöd och muminmugg sponsrad av Glansholms bokhandel och antikvariat.

Det vore kul med en ny muminmugg att dricka ur, de jag har är c:a 20 år gamla och används numera mycket sparsamt. Och ett Astrid Lindgren-bokstöd vore fint. Antagligen skulle jag ge både muminmuggen och bokstödet det till mitt barnbarn som döptes igår. Han fick bl a Bröderna Lejonhjärta i doppresent.

lördag 23 maj 2015

Selma #085

Vid Klarälvens strand sitter hon, Selma, och tänker ut nya berättelser.

fredag 22 maj 2015

Imponerande #084

Jag blev verkligen imponerad av Sveriges längsta stenvalvsbro, Östra bron, när jag var i Karlstad häromdagen.

torsdag 21 maj 2015

Två tematrior i ett #083

Hittar bland mina opublicerade inlägg ett med två tematrio, som inte längre är aktuella. Men böckerna är fortfarande bra, så jag publicerar det ändå.

Eftersom jag inte hann med förra veckans tematrio om pappor så slår jag ihop den med denna veckas trio om sjukdomar. Resultatet blir dessa tre böcker:

1. I Långa loppet av Miika Nousiainen, författaren har även skrivit Hallonbåtsflyktingen som går på bio just nu, möter vi Martti som är övertygad om att hans son kommer att bli en världsberömd långdistanslöpare. När sonen plötsligt försvinner flyttar han över sin förhoppning på dottern Heidi, som så när håller på att gå under av faderns hårda och orealistisk träningsprogram. Det är en roman som både skildrar en faders djupa sorg och hans snudd på absurda världsfrånvändhet, som så när tar död på även hans dotters liv.

2. Fadern i Lila hibiskus är otäckt grym och romanen berättar om misshandel och övergrepp inom familjen. Det är obehaglig läsning, ibland vill jag bara lägga boken ifrån mig, men Chimamanda Ngozi Adichie skriver på ett sätt som gör att hoppet inte överger oss trots de grymheter som skildras. Även här tänker jag att det är en psykiskt sjuk far som skildras.

3. Om pappaporträttet i den första boken är absurt världsfrånvänt och i den andra oändligt grymt, så är Aris Fioretos skildring av sin pappa i Halva solen fylld av varm ömsinthet och magisk realism. Här ryms sorgen över en älskad fars död, baklängesberättelsen om hans liv och skildringar av vardagen med Parkinsons sjukdom.

onsdag 20 maj 2015

Guckuskoförhoppning #082

På lördag hoppas jag att få se guckusko i levande livet. Det är snart fyra år sedan jag började hoppas och så här nära har det aldrig varit! Jag återkommer med rapport.

tisdag 19 maj 2015

Föreläsningsförberedelser #081

Förbereder en föreläsning och har tänkt använda några av Alice Neels porträtt. De passar in på de äldre personer jag ska tala om, och det är bra att inte bara ha text i presentationen. Här är Meyer Schapiro från 1983, lånad från www.aliceneel.com.

måndag 18 maj 2015

Emmeline Pankhurst... #080

... som jag skrev om igår har samband med en utställning en vän och jag såg på Malmö konsthall för några veckor sedan. På utställningen finns bl a Carla Zaccagninis installation Elements of beauty (se nedan), där det i ljudinspelningar och text berättas om den brittiska suffragettsrörelsen, vars radikala feminister under tidigt 1900-tal vandaliserade kända konstverk (och annat) i sin kamp för kvinnlig rösträtt. Konstverken finns i representerade i naturliga storlek på den vita väggen. Det kanske mest kända konstverk som skars sönder var Venus med spegel där Mary Richardson med sju knivhugg protesterade mot att regeringen hade arresterat Emmeline Pankhurst. Vandaliseringen mot den vackra bilden av en kvinna gjordens mot regeringen för att den förstört Mrs Pankhurst, som är den vackraste personen i modern historia, enligt Mary Richardsons egen förklaring. Hennes straff blev sex månaders fängelse.

Elements of beauty fanns f  ö även med på utställningen En egen röst, som visades på Malmö konstmuseum härom året.
Bilden lånad från Malmö konsthall
 

söndag 17 maj 2015

Det goda åldrandet #079

Emmeline Pankhurst av G A Brackenbury

Trots att jag läser mycket litteratur om äldre och åldrande är jag ändå inte helt klar över om det finns något som skulle kunna kallas "det goda åldrandet" eller successful aging, som det brukar benämnas på engelska. Vad skulle det i så fall innebära? Vem mer än du själv kan avgöra om ditt åldrande är lyckosamt eller inte? Skiljer sig begreppet från "det goda livet"? Och inte brukar vi prata om något sådant som ett lyckosamt liv? Hur som helst är det ett intressant begrepp att diskutera med studenter, eftersom det säger mycket om oss själva, våra värderingar och det samhälle vi lever i. Och visst finns det sådant som vi vet ökar hälsa och välbefinnande för människor, och som därför till viss del kan bidra till ett gott åldrande.

För mig är bilden av Emmeline Pankhurst (1858-1928, ledare för suffragettrörelsen som kämpade för kvinnors rösträtt) EN bild av det goda åldrandet. Håller du med mig?

lördag 16 maj 2015

Tulpanprakt #078

 
Rådhusparken i Jönköping.

fredag 15 maj 2015

En magnolialund i Lund #077

Häromdagen var jag i Botaniska trädgården i Lund. Mellan regnskurarna passerade jag magnolialundens överdådiga blomsterprakt. Mycket fint med  blommande magnolior och massor av lökväxter. Men roligare var texten på skylten:

Denna magnolialund är planterad till minne av Skånska Nationen, vars delning 1889 utgjorde grogrunden för tillkomsten av dessa fem skånska grenar 1890; Lunds nation, Malmö nation, Helsingkrona nation, Sydskånska nationen och Krischansta nation.

Grenarnas oavhängighet var ett resultat av att det skånska trädet antagit närmast vildvuxna proportioner genom det oöverskådliga antalet 200 medlemmar.

Där ser man hur tiderna ändras. Hur många studenter som numera tillhör de avsågade grenarna på det skånska trädet förtäljer inte denna historia.


torsdag 14 maj 2015

onsdag 13 maj 2015

Louise Bourgeoise #075

Jag missar utställningen på Moderna museet i Stockholm med Louise Bourgeois konst, tyvärr. Men jag njuter av Annie Leibovitz foto.

tisdag 12 maj 2015

Tematrio - Andra världskriget #074

Veckans tematrio är andra världskriget, så jag återanvänder ett inlägg från 26 juni 2012 där jag skrev om tre böcker jag då hade läst och som handlar om Sverige under och efter andra världskriget.

Den senaste tiden har jag läst några böcker om Sverige under och efter andra världskriget. De är sinsemellan olika, men bidrar var och en på sitt sätt till att öka mina historiska kunskaper. Vad var det som hände? Vad kan vi lära oss av det som hände, så att inte samma misstag upprepas igen? Att vi stänger vårt lands dörrar för dem som flyr från omänskliga omständigheter. Att vi inte ger plats åt de mest utsatta människorna, de som har förlorat sitt hopp och tvingats ge sig ut på flykt.

Först läste jag Och i Wienerwald finns träden kvar, om den unge Otto som kommer ensam till Sverige som 13-åring. Föräldrarna ser en möjlighet att rädda sin son och skickar honom till Sverige. Själva blir de kvar i Wien, och när de inte längre är kvar där är det inte till Sverige de kommer utan till ett av nazisternas koncentrationsläger. Hela tiden skriver de brev till sin son och försöker hålla hans och sitt eget mod uppe: Snart ska vi ses igen. Allt kommer att bli bra. Med historiens facit i hand är det en mycket tragisk läsning. Elisabeth Åsbrink har gjort ett gediget journalistiskt arbete och här finns mycket fakta från historiska dokument. Varför Ottos föräldrar aldrig fick återförenas med sin son är obegripligt i efterhand. (Läs också vad Elin skrivit om boken.)

Sedan läste jag Göran Rosenbergs bok om sin pappa som kom till Sverige efter vistelsen i ett av koncentrationslägern, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Inte heller för dem som faktiskt fick komma till Sverige tycks det svenska samhället ha varit särskilt välkomnande. De fasansfulla erfarenheter som alla människor som blivit utsatta för krig, förtryck och förintelse bär med sig var inget som fick plats i vårt land under efterkrigstiden. (Läs vad Maria skrivit om boken.) Ett citat från boken beskriver detta tydligt:
Jag tror att steget från överlevnad till fortlevnad kräver denna till synes paradoxala förening av individuell bortträngning och kollektiv erinring. Ni kan bara blicka framåt om världen blickar tillbaka och erinrar sig varifrån ni kommer och ser spåren som ni för vidare och förstår varför ni lever ändå.
Nyss har jag läst klart Annika Thors roman Om inte nu så när. Även här finns många historiskt fakta om Sveriges agerande under andra världskriget och vad de beslut som då fattades gör med personerna som romanen kretsar kring. Under läsningen tänker jag upprepade gånger på hur lite som behövs för att göra en medmänniskas liv mer mänskligt. Och hur makt kan utövas genom byråkratiskt krångel.

Alla tre böckerna är angelägen läsning. Vad lär vi av historien?

måndag 11 maj 2015

Poesi rad för rad #073

Jag lyssnade häromdagen på Åsa Beckman och Fredrik Lindqvist när de diskuterar Sonja Åkessons dikt Ja, tack. Det är 6,5 minuters lustfyllt poesiprat. Rekommenderas.

Men sedan tittade jag på del 2 i serien Rad för rad, där det är en Pär Lagerkvist-dikt som är i fokus, och det tycker jag inte alls är lika bra. Dessutom är det nästan enbart herr Lindström som talar. Inte mycket till samtal. Rekommenderas alltså icke.

söndag 10 maj 2015

Selma Lagerlöf #072

Vi vet att erfarenhetsbaserad kunskap och språklig förmåga ökar med åldern. Och vem kan vara en bättre representant för detta än Selma Lagerlöf, här på en torrnålsgravyr av Axel Fridell från 1929.

lördag 9 maj 2015

Limhamns kalkbrott, igen #71

Jag har ännu inte varit nere i det gamla kalkbrottet i Limhamn, men jag hoppas att det blir av innan sommaren. Jag har hört att det är en sällsam upplevelse. Alldeles tyst och annorlunda, och 60 meter under havsytan.

fredag 8 maj 2015

Tempelplatsens kyrka #070

En stor turistattraktion i Helsingfors är Tempelplatsens kyrka. Hit kommer turister från hela världen och i princip alla som besöker Helsingfors tar sig till denna kyrka har byggts insprängt i ett berg. Att kliva in här är en sällsam upplevelse, inte enbart för att berget utgör kyrksalens väggar utan också för det mäktiga koppartaket som vilar på stora betongbalkar och dagsljuset som silar in genom dessa.

För mig blir det också en resa tillbaka till en tid när ett annat inredningsideal än dagens rådde. Vad sägs t ex om dessa bänkar och stolar i klarblått och cerise. Visst är det tjusigt!

torsdag 7 maj 2015

Strändernas svall #069

Maken och jag har en minibokcirkel. Vi läser båda två Strändernas svall (1946) av Eyvind Johnson. Jag har läst den en gång förut, kanske var det sommaren 1980 eller 1981, och känner igen förvånansvärt mycket av texten. Omläsningen är ändå inspirerande, för visst läser man böcker på ett annat sätt med dryga femtio år i livet än med knappa tjugo...

Eftersom den gamla antikvariatsinköpta pocketutgåvan från 1960-talet hade gått upp i limningen (det tidstypiska omslaget på bilden ovan är det enda som återstår) införskaffade vi en ny. Denna utgåva är också inköpt på antikvariat och består av två inbundna linneband från 1950. Typsnittet är tydligt, raderna är korta och radavståndet relativt glest. Det bidrar naturligtvis till en god läsupplevelse. Men mest är det själva berättelsen och författarens gestaltning av den klassiska sagan om Odysseus som vi gläds åt, även om jag inte direkt skulle beskriva det som en roman fylld av spänning och humor så håller jag med om att den har poetisk skönhet.

Just nu tänker jag att det är en berättelse om tid på många olika plan. Inte minst den tid vi människor upplever via våra kroppar, dvs åldrandet. Detta är något som jag också läser om i Elisabeth Åsbrinks krönika i DN idag. Så här slutar den: Att allt beror på tiden, som både rusar genom kroppen och stannar där, samtidigt.

onsdag 6 maj 2015

Missa inte! #68

Just nu och i två dagar till visas filmen En enda man på svtplay. Missa inte! Det är en kanonfilm, som fick 5 monument av Juno film. Här är länken till filmen och till min text om filmen.

En sällsamt vacker dag #067

Det var den första maj. Efter regnet kom solen. Träden höll på att slå ut. Gräset grönskade. Uppe på kullen var utsikten ned över parken öppen och vidsträckt. Jag tog ett djupt andetag.

tisdag 5 maj 2015

Löjtnanshjärta i mitt hjärta #066

Löjtnanshjärta har varit en favorit sedan jag var barn. Dessa vita hittade jag på en skyddad plats på Konstföreningen Gamle strands bakgård.

måndag 4 maj 2015

Tematrio - kalasande

Lyran beskriver veckans tematrio så här: berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat. Inspirerande med en tematrio om kalas och kalasande, tycker jag. På bilden ovan dukas det till makens 50-årskalas för sisådär fem år sedan, och här kommer så tre böcker som jag relativt nyligen har läst

1. Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk börjar med ett studentkalas där kalasstämningen ganska snabbt byts mot något helt annat. Lättläst roman med delvis tungt innehåll.

2. I Skymningslandet av Marie Hermansson dukas det ofta till kalas men utan att några gäster gör entré. Förberedelserna är det dock detaljerade och omsorgsfulla, och middagarna har sitt alldeles speciella syfte. Även detta är en lättläst roman, som dessutom kommit som pocket nyligen.

3. Karin Wahlberg har hittills skrivit två böcker om lasarettet i Ekstad - Än finns det hopp och Livet går vidare. De tar sin början under den sista polioepidemin på 1950-talet. Här skildras biträden, sjuksköterskor och läkare, och inte minst läkarfrusällskapets bjudningar med olika tidstypiska menyer. Kanske firas inget speciellt vid dessa sammankomster, men de har ändå en speciell innebörd av både social kontroll och socialt engagemang för de deltagande läkarfruarna. Och de ger en bild av en svunnen tid...

Möte med 1878 #065

Vid helgens besök på Thorvaldsens museum (se föregående inlägg) tog jag ett foto från ett fönster på övervåningen ner mot gården, där Thorvaldsens grav finns. Eftersom ljuskontrasterna var så stora syns inte graven på gården, men däremot framträder på bilden en namnteckning och ett årtal - E. Madsen 5/7 1878. Detta kunde jag inte se när jag tittade ut genom fönstret utan signaturen blev synlig först via fotot. Sannolikt är att E Madsen ristade in sin signatur i glaset för 137 år sedan. Men frågan är om hen månne var glasmästaren som bytte en trasig ruta eller enbart en vanlig museibesökare som ville göra avtryck i eftervärlden?

söndag 3 maj 2015

Thorvaldsens museum #064

Jag har besökt Köpenhamn många gånger men aldrig varit i närheten av att besöka Thorvaldsens museum. Detta museum, som är en hyllning till den store danske skulptören Bertel Thorvaldsen (1770-1844), är både Danmarks första konstmuseum och ett mausoleum över konstnären. Han är begravd på den kringbyggda gården. Men det är också en synnerligen väl genomförd arkitektonisk skapelse, byggd i nyklassicistisk stil för att på bästa sätt kunna visa Thorvaldsens skulpturer. Missar du öppettiderna är friserna på fasaden värda att stanna upp vid. De berättar hur Thorvaldsen som gammal återvänder till Köpenhamn efter många decennier i Rom, och hur hans tunga skulpturer lastas av det stora fartyget, packas upp ur stora paket och under stor ansträngning bärs in i museet. Interiören är fantastiskt genomförd med olika takmålningar och golvmosaiker i de många salarna. Här är några smakprov.

lördag 2 maj 2015

Idag länkar jag vidare #063

Idag gör jag det enkelt för mig och länkar vidare till två bloggar som jag följer - Storstadsnatur som skriver om och visar en vacker bild på lungörten under rubriken En skuggtålig italienska och Lyrans Noblesser som igår presenterade en fin lista med Svensk arbetarlitteratur.

fredag 1 maj 2015

Per Albins hem #062

På Per Albin Hanssons väg 91-93 i Malmö finns Per Albins hem. Här föddes den svenska statsministern 1885 och bodde kvar tills han som tonåring flyttade med familjen till Möllevången, i det som då var Malmö. På början av 1900-talet låg huset långt från staden, men idag går stadsbuss nummer 7 förbi och har en hållplats här som heter just Per Albins hem. Det låter fint och hemtrevligt, kanske som det folkhem Per Albin Hansson drömde om? Hur det än är med den saken så kan en f d socialdemokratisk ledare vara värd att uppmärksamma en dag som denna.