fredag 25 april 2014

Alla får plats!

Den gången jag åkte med Inlandsbanan, det är dryt tio år sedan, hamnade jag och maken i restaurangvagnen med en lokförare på väg norrut för att köra ett annat tåg söderut. Han var alltså ledig och väldigt pratsugen. Det var ett trevligt samtal, i samförstånd. Men när han frågade var vi bodde och fick höra svaret, som då var Södetälje, ändrade samtalet karaktär. Han uttryckte sig rasisitiskt om invånare i vår stad och det samförstånd vi hade känt var som bortblåst. Det var svårt att fortsätta samtalet och jag minns det som att maken och jag mest sa att vi inte höll med honom, att vi hade en annan åsikt osv. Men ganska snart valde vi alla tre att avsluta det som från början hade varit ett trevligt samtal. Jag började bläddra i gästboken som fanns i den här restaurangvagnen, med betoning på vildmarksmat och norrländska delikatesser. Jag minns att tåget tuffade på genom Härjedalen. Miltals med gransko och ingen bebyggelse, så Sveg som en plötsligt uppdykande vilda västernby, sedan återigen granskog till förbannelse. Just då läste jag de här orden i den är gästboken: "Säga vad man vill om Sverige, men vi har i alla fall gott om plats."

Dessa ord har jag burit mig sedan dess. Därför blir jag glad när jag läser om kampanjen Alla får plats! som JönköpingsPosten m fl har dragit igång. Ett av de ljusgröna rockmärkena skulle jag gärna bära.

måndag 21 april 2014

Konstrundekonst

 
Akrylmålning av Gerhard Krämer (bilden är beskuren)
 
Fick prova på en konstrunda i västra Skåne häromdagen. Först samlingsutställning i Alnarp, där det fanns betydligt fler intressanta konstnärer än jag hade trott, och sedan besök i några ateljéer. Hemma hos Gerhard Krämer på en åker utanför Vallkärra blev vi väl emottagna och konstnären berättade ingående om sin konst som är tydligt inspirerade av österrikiska konstnärer som Klimt, Schiele och Hundertwasser.
 
Frieda Maria Kaij bor i ett radhusområde i Gunnesbo utanför Lund. Hemma hos henne finns en stor och fantastiskt fin målning från 1960-talet som hon kallar Näcken. Den är tyvärr inte till salu, men det är många av de andra tavlorna som hon har målat, bl a av rödklädda barn som med skepsis och överseende tittar på oss vuxna. Det går att se bilder på hennes konstverk på Västra Skånes konstnärsgilles hemsida.

fredag 11 april 2014

Bilden av blomman

Jag skrattar lite för mig själv när jag ser alla nätkurser som jag byggt och där avsnitt efter avsnitt pryds av en bild med en eller annan blomma. Som den senaste som har ros, prästkrage och lupin att vila ögonen på. Jo, det finns ord i nätkurserna också, och inspelade föreläsningar. Inte bara blommor.

söndag 6 april 2014

Lyckad gallerirunda

Idag har jag äntligen gjort den gallerirunda som jag har velat göra sen jag flyttade till Malmö. Utöver Konsthallens utställning med Lars Englunds skulpturer (pågår t o m 15 juni) så fick sju gallerier besök. Fyra av dem är värda att nämnas.
 
Det är Galleri Final där Anders Udds nya målningar visas. Vackra, vilsamma och lite oväntade motiv. Ibland med ett obehagligt, ödesmättat inslag. Men ändå finstämda. Och så är det Galleri Holm som ställer ut Hans Björssons färgstarka måleri, som faktiskt har drag av Carl Kyhlberg i vissa havsmotiv. Inspirerande och kraftfullt, och färgerna är en fröjd för ögat. På Galleri Rostrum kan Emma Gunnarssons fotografier och föremål från Nordnorge beskådas. Ett ödsligt och kargt landskap där form och brist på färg blir det mest synliga. Vackert och spännande i all sin enkelhet.
 
Men mest imponerande med sin hantverksskicklighet är nog ändå Johanna Friedman, som bl a väver scener från tv-serier. Fascinerande att både detaljstudera vävarna och se varje inslag i varpen och att se dem på avstånd, när bilden framträder mer tydligt ju längre bort från konstverket en rör sig. Visas på Galleri 21 fram t o m 27 april, liksom övriga utställningar.


lördag 5 april 2014

Doktor Sömn

Jag vet inte om jag skrivit om mina bokcirklar förut, men jag har just börjat i mitt tredje bokcirkelsammanhang i min tredje stad. Det innebär att jag har bokcirklat tillsammans med andra i ungefär tio år. Varje flytt har inneburit att det gamla gänget har bytts ut mot ett nytt gäng. I det sammanhang där jag nu ingår har vi hunnit läsa Karin Boyes Kallocain, Alice Munros Brinnande livet och Malcolm Gladwells David och Goliat. Nästa gång vi träffas ska vi samtala om Stephen Kings Doktor Sömn. Det är med andra ord en bra variation på litteraturen.

Min relation till Stephen King är främst att jag minns hur oerhört lästa och utlånade hans böcker var när jag jobbade på ett bibliotek med många unga låntagare i början av 1990-talet. Men jag är glatt överraskad av denna läsning, även om inte skräck-genren är det jag främst väljer i vanliga fall. En god berättare är en god berättare vad hen än skriver om. Här finns psykologisk insikt, inkännande personporträtt, intressant miljöskildring och ,förstås, massor av spänning. Det är med andra ord en författare att fortsätt läsa. Så när jag är klar med Doktor Sömn är det dags att ta itu med The Shining, som föregår denna roman. En brist i min litterära bildning att jag inte läst den tidigare.