måndag 30 maj 2011

Världsberömd kyrka

På väg till och från helgens släktträff passerade vi Klippan i nordvästra Skåne. Klippans största sevärdhet är S:t Petri kyrka som skapades av arkitekten Sigurd Lewerentz (1885-1975) på 1960-talet. Den är världsberömd bland arkitekter för sin genomtänkthet. Ingenting finns där av en slump. Fönstren saknar t ex fönsterbågar och är fastsatta med en sorts stora metallclips på utsidan av tegelfasaden. När man är inne i byggnaden ser det ut som om fönsterglasen inte finns och fönstren bara är öppningar mot parken utanför.

I en jubileumsskrift om kyrkan kan man läsa om arkitektens sympatiska visioner under rubriken Den poetiska arkitekturen:
"Att Sigurd Lewerentz valde att göra kyrkan låg och mer dominerad av lugna horisontaler än av uppfordrande vertikaler, sammanhängande inte bara med att Klippans topografi var utpräglat flack och utan större nivåskillnader. Det var också en konsekvens av arkitektens gamla övertygelse att man inte bör bygga höga och dominanta hus i parkmiljö - utan att man där istället ska låta naturen själv bestämma husets höjd och skala."

söndag 29 maj 2011

Skulpturvandring i Hässleholm

Vad gör man en gråkall söndagseftermiddag i Hässleholm när det är en och halv timme tills tåget hem avgår? Stadens konsthall är förstås stängd, men utanför står ett broschyrställ som jag inte kan undvika att botanisera i. Ett litet häfte visar sig vara en guide över 33 av stadens skulpturer, med fotografier, kortfattade beskrivningar och en tydlig karta. Jag faller direkt och tar med maken och rullväskan på skulpturvandring i stadens centrala delar. Vi hinner med 19 mycket olika konstverk innan vi sätter oss på tåget till Stockholm. Från perrongen ser vi ytterligare ett. Lena Cronqvists och Peter Tillbergs skulpturer gör störst intryck på oss. I Skulpturguiden står det att Lena Cronqvists Grimaserande flicka (2000) väckt mycket ilska och debatt i staden. "Varför är flickan så ful? Får konst verkligen se ut på det viset?"

Jag vet vad jag tycker, men vad tycker du?

Här finns några fler skulpturer av Lena Cronqvist.

fredag 27 maj 2011

En liten balkongfest...

... kan pigga upp den tröttaste. Den här lilla festen dukade jag upp till maken och mig för ungefär en månad sedan. Det var alldeles för kallt för att sitta på balkongen, så vi fick ganska snart ta med oss all mat och dryck och flytta inomhus. Imorgon äger en helt annan festlighet rum - ett stort släktkalas på ett vandrarhem i Skåne. Det lär knappast bli någon utomhussittning eftersom SMHI lovar 12 grader och regn. Det är bara att hoppas att alla får plats inomhus.

måndag 23 maj 2011

"Att ställa sig förundrad till allt"

De flesta av oss vet att det är Carl von Linné (1707-1778) som pryder våra hundralappar. Men att det på vår näst vanligaste sedel också finns ett citat av Linné känner nog inte så många till. Orden är tryckta med så liten skrift att det behövs en stark lupp för att kunna läsa dem. Jag har ingen stark lupp, så jag kan inte ens kunnat hitta citatet. Men enligt idé- och lärdomshistorikern Gunnar Eriksson så står det så här: Det första är att ställa sig förundrad till allt, även det trivialaste. Fast på latin. Jag litar på Gunnar Eriksson, för han var nämligen med och valde ut citatet när vår nuvarande hundrakronorssedel skulle tryckas upp.

Queen Anne's lace

Just nu läser jag boken Se blomman av amatörbotanisterna Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson. För att vara amatörbotanister är de väldigt kunniga och Gunnar Eriksson är dessutom idé- och lärdomshistoriker. I boken läser jag bl a att vår vanliga hundloka (eller hundkäx) och dess släktingar som vildmorot och körvel, kallas för Drottning Annes spets i England. Visst är väl det ett fint namn på en vacker ört, vars blommar är som skyar av vit spets. Men nordisk till sinnet som jag är, tycker jag ändå att Gunnar Ekelöf har beskrivit hundlokornas blomning allra vackrast:

Havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet

Strofen är hämtad från dikten ”Eufori” (ur diktsamlingen Färjesång som kom 1941).

fredag 20 maj 2011

"Möte med minnen"

I min arbetsvardag möter jag många äldre människor som förlorat en del av sin tidigare, ibland mycket goda, tankemässiga förmåga till följd av Alzheimers sjukdom eller någon annan demenssjukdom. Sätten att hantera denna smärtsamma förlust är lika många som människorna jag möter. Jag får ofta anledning att fundera över hur dåliga vi i vårt samhälle är på att möta människor som har tappat minnet, eller tänker långsamt, eller har svårt att lära sig nya saker, eller inte kan planera och strukturera sina liv. Människor som har något tankemässigt (eller kognitivt) funktionshinder. Och det är ju inte alls bara äldre människor.

Därför blir jag glad när jag på Svenskt Demenscentrums utmärkta webbsida läser om en seminariedag om Alzheimers sjukdom för museipersonal, Möte med minnen, anordnad av Nationalmuseum. Det är en alldeles utmärkt rubrik för en dag som bl a berör frågan: Hur kan museer arbeta för att bli mer tillängliga för personer som drabbats av Alzheimers sjukdom eller någon annan demenssjukdom? Ofta förknippas tillgänglighet med framkomlighet för rullstolsburna eller anpassningar för synskadade. Men tillgänglighet handlar också om att göra platser tillgängliga för människor som har osynliga funktionshinder, t ex ett kognitivt handikapp till följd av en demenssjukdom.

tisdag 17 maj 2011

Filmbloggandet

... sker på Juno film. Idag har jag skrivit om Grey Gardens och häromdagen om Kärlek på italienska.

Stian Hole och Herman

I dagarna utkommer Stian Holes tredje bok om Herman, Hermans hemlighet. De två tidigare, Hermans sommar och Herman och eldsvådan, står redan i min bokhylla för bilderböcker. På min gamla blogg, som tyvärr stängdes ner av blogger, skrev jag så här om den andra boken:

Efter "Hermans sommar" kommer nu "Herman och eldsvådan" eller "Garmanns gate" som är den norska titeln. Stian Hole har återigen gjort en fantastisk bilderbok, där text och bild både samspelar och spelar i olika divisioner. Precis så som en god bilderbok ska vara. Jag tycker mycket om de datoranimerade bilderna, där alldeles verkliga växter som Herman pressar till sitt herbarium samsas med mer fantasifulla inslag. I denna bok träffar Herman Frimärksmannen, en representant för de lite äldre människorna i världen. I "Hermans sommar" spelade de tre tanterna en viktig roll. Just det faktum att Herman möter människor som levt länge och blir vän med dem, tycker jag gör böckerna extra intressanta. Livets allvar får ta plats och Herman växer av att få uppleva sådant som kan vara svårt och läskigt att hantera. Precis såsom det är för oss alla. Små som stora, unga som gamla.

Och idag skriver Elina Druker i SvD om den tredje boken:

Stian Holes bilderböcker har ett högst personligt uttryck. De är förtrollande vackra, ibland på gränsen till kitschiga, men alltid fängslande, tankeväckande och utmanande. ”Hermans hemlighet” är inget undantag.

söndag 15 maj 2011

Sinnesnärvaro

Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder sinnesnärvaro förhållandet att ngn i en mer l. mindre kritisk situation bevarar fattningen, så att han (med klartänkthet o. rådighet) kan bemästra situationen. Alltså, att bemästra med sina sinnen.

Så här års vill jag ta på allting i naturen. Trädens nyutsprungna löv och alla små rara växter. Jag tycker om att känna almlövens mjukhet övergå till strävhet och de florstunna boklöven och lönnen, som har löv som liksom krullar ut sig från sina små skrynklor. Alldeles nyss har också skillnaden mellan vårtbjörkens (alltså vanlig björk) och glasbjörkens löv blivit tydlig för mig. Att känna på träden är ett sätt för mig att förstå att våren verkligen är här och att sommaren verkligen är på väg.

Söndagen den första maj, i gudstjänsten i Högalidskyrkan, var sinnena närvarande i form av kroppsdelarna på bilden ovan. Konstnärerna från ateljén Inuti2 hade på sitt vis gestaltat berättelsen om Tomas tvivlaren. Han som var tvungen att känna på Jesus sår för att tro att det verkligen var Jesus som hade återuppstått.

lördag 14 maj 2011

Se blomman och oväntad cover

Skogen mellan Hallsberg och Katrineholm är mest skräpig, men vacker ändå i majkvällsljuset. Jag längtar hem till skönaste läsfåtöljen. Har köpt mig en bokpresent - Se blomman av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson. Efter en fin dag med en kär vän Slottslogen och Botaniska trädgården i Göteborg, känns det som helt rätt kvällslektyr. I väntan på att tåget ska nå Stockholm lyssnar jag på oväntade covers, t ex när Thomas di Leva sjunger The winner takes it all. Den är faktiskt värd att lyssna på.

onsdag 11 maj 2011

Brumleby

I lördags promenerade maken och jag igenom Brumleby, ett bostadsområde i Österbro som byggdes under 1850-1870-talen av pengar insamlade av Läkarföreningen. Syftet var att bygga sunda och billiga bostäder till arbetarklassen, eftersom bostadsförhållandena inte var de bästa i Köpenhamn på den tiden. Vill du läsa mer om Köpenhamn under 1800-talets andra hälft rekommenderas Pelle Erövraren av Martin Andersen Nexö. Idag är Brumleby en liten oas i skuggan av jättearenan Parken.


tisdag 10 maj 2011

Krigiskt monument och fredlig skatnäva

Igår var det sommarvarmt i Lund. Jag promenerade i maklig takt med mina svärföräldrar och maken i Monumentsparken. Monumentet över slaget vid Lund 1676 uppfördes tvåhundra år senare och består av en gigantisk obelisk med mängder av kanonkulor på och omkring. Mycket krigiskt och inte särskilt vackert. Däremot är den sluttande parkanläggningen som skapades på 1930-talet vacker, om än något bedagad. Vi beundrade kabbelekorna vid den lilla dammen och skogviolerna under de stora träden. I kanten av en av grusgångarna växte en skatnäva i miniatyr. Det var tur att min botaniskt kunniga svärmor var med som guide, annars hade vi aldrig upptäckt den söta lilla nävan.

lördag 7 maj 2011

Tillbaka igen

Sitter just nu i bottenvåningen i detta ståtliga hus (fönstret skyms av träden på bilden) och tittar ut över det bruna, stillastående vattnet som omger kastellet i Köpenhamn. Det är sommarvärme i solen, men fortfarande lite kyligt i vind och skugga. Inte riktigt lika grönt som på bilderna, men visst har träden större löv här och det blommar mer. Snart blir det promenad till Faelledparken. Roligt att vara tillbaka!



fredag 6 maj 2011

Äntligen kom våren tillbaka

Efter en veckas kyla och regn och till och med snöbyar återvände vårsolen till Stockholm och jag firade med att gå från jobbet redan vid halv fyra. På min promenad hem passerade jag bl a Landstingshusets park där en liten flicka förtjust spanade in två hundar - den ena liten och vit och den andra stor och svart. Hennes kommentar till sin mamma är dagens första oväntade glänta: Titta, den där hunden är tvärtom. Den andra gläntan är pestskråpen längs vattnet vid Norr Mälarstrand. Namnet är kanske inte det vackraste, men med sina lila blommor och stora blad är de mycket snygga mot det blå mälarvattnet.

Och det finns flera gläntor. Tärnan över Riddarfjärden. Blåmesen i ekbacken på Långholmen. Pålsundsparken med sitt gröna och frodiga norrläge. Och sist, men inte minst, att komma hem och hinna sitta några kalla soliga minuter på balkongen och läsa tidningen.