måndag 30 september 2013

Ida av Inger Weichselbaumer

Oj, vad jag tycker hon är fin där hon sitter på sin stensockel och viftar med de bara tårna. Så livfull, lekfull, glad och stark, fast hon är gjuten i brons. Precis vid infarten till Rosengård, vid hörnet Amiralsgatan/Scheelegatan och i utkanten av bostadskvarteret Ida sitter hon och påminner om alla flickor som finns och som har så mycket livskraft, lek och glädje i sig.

söndag 22 september 2013

Träden, de stora och små

Den sagolika naturen och de sagolika djuren - dovhjortarna med sina stora skovelhorn.
De stora träden och de mycket små människorna (kan ni se dem på bilden ovan?)
Den savannliknanden Hvidtjørnesletten med sina uråldriga hagtornsträd, som betats knotiga av hjortarna under flera hundra år.
En fin lördagspromenad i Dyrehaven, helt enkelt.

torsdag 19 september 2013

En skicklig träskulptör

Hittar några bilder från en utflykt sommaren 2011 till bl a Oskarshamn och Döderhultarnmuseet. Axel Petersson (1868-1925), mer känd som Döderhultarn, var en av landets främsta träskulptörer och det är sannerligen lätt att förstå när en ser alla hans mycket fina figurer. Titta t ex på kommunikationen mellan kvinna och kon här nedan. Eller Gustav V längst ner.

onsdag 18 september 2013

Konst på åsen

 
En av sommarens allra varmaste dagar åkte vi på en liten natur- och konstutflykt till Konst på åsen, på Jägernåsen när Floda i Sörmland. Jägernåsen är naturreservat sedan 1957 och i den vackra naturen vid sjön Jägern visas konst, olika utställningar varje år. Ett bildspel från sommaren finns nedan.
 

söndag 15 september 2013

Hundrova

Vissa dagar behövs något alldeles extra för att livet ska kännas påtagligt och värdefullt. För min del var det så en regnig morgon förra veckan när jag som så ofta var på väg till tåget. Det som väckte mitt intresse den dagen var att jag såg att hundrovans små och mycket rara blommor hade slagit ut igen. En andra blomning i mitten av september hör kanske inte till vanligheterna?! Hundrovan är en gurkväxt som slingrar sig på marken eller klänger på andra växter med sina sträva, mångflikiga blad. Den är inte så vanlig, men finns ändå på en gräsplätt vid kanalen utanför Malmö C. Blommorna är som sagt mycket rara, läs mer och se bilder på Den virtuella floran.

Blommor från en trädgård


Igår kväll hade maken och jag inflyttningsfest i vår inte längre så nya malmölägenhet. Många gamla och nya vänner, arbetskamrater och släktingar kom och hjälpte oss att fylla vårt hem med liv. Men det är inte om detta jag vill skriva, utan om den stora bukett med trädgårdsblommor som vi fick av en gästande familj. Denna var plockad just för att jag för ett tag sedan skrev här på bloggen att jag någon gång i livet vill ha en trädgård full av blommor som jag kan plocka in och sätta i vaser. För mig var den också ett fint bevis på att det jag skriver här läses, för även om statistiken talar sitt tydliga sifferspråk så är det ändå svårt att veta vem du är som läser och vad du tänker om det. Trädgårdsbuketten blev för mig också en synbar och väldigt vacker påminnelse om att den kontakt vi människor har med varandra via internet också påverkar våra relationer. Så tack kära familjen med blommor i trädgården!

tisdag 10 september 2013

Tre tunnisar

Veckans tematrio handlar om minnesvärda korta romaner elle långa noveller (50-150 sidor). Jag tittar i min pocketbokhylla, där jag bara sparar ett litet urval av de pocket jag läst och lämnar resten på olika bytesbokhyllor. Men jag hittar:

1. Yarden av Kristian Lundberg som jag ha skrivit om här.

2. Vännen av Gunilla Linn Persson är en både sorglig och fin berättelse om Edit som inte längre minns som hon tidigare gjort, och hennes granne Ellinor som på olika sätt försöker hjälpa Edit. Mest är det kanske en roman om Ellinors försök att hjälpa där Edit inte längre klarar av sitt liv, att förstå vad det är som händer med Edit (som sannolikt drabbats av en demenssjukom) och att både hjälpa och förstå så att Edit kan behålla sin värdighet. Edit, som har svårt att komma ihåg vem det är som bor granne med henne, kallar Ellinor för "människan". Det är en passande beskrivning eftersom det är just en (med)människa som Ellinor blir för Edit.

3. Robson av Pernilla Glaser är också en otroligt sorglig bok. Pernilla Glaser träffar Robson när de båda är unga, de blir kära men mycket snart drabbas Robson av en sjukdom som visar sig vara obotbar. Deras liv tillsammans, kärlek, smärta och Robsons död skildras med få ord och jag minns att jag blev starkt berörd när jag läste boken i samband med att den kom ut 1995.
 
(Jag hittar också Bildhuggarens dotter av Tove Jansson, som med sina 149 sidor kvalar in i denna tematrio. Men eftersom jag ännu inte läst den får den inte vara med bland de tre. Däremot lägger jag den i min att läsa-hög, och tycker det ska bli spännande att jämföra hur Tove Jansson själv skriver om sitt liv med hur hennes biograf Boel Westin beskriver det.) 

onsdag 4 september 2013

Ett hem

En gång ska jag ha en trädgård full av blommor som jag kan plocka in och sätta i vaser eller ge bort till vänner. Det ska definitivt växa luktärt i den trädgården. Men just nu är jag bara oändligt glad och tacksam över att jag har ett hem som jag tycker mycket om att bo i. Dock utan trädgård. Mina tankar om vad ett hem egentligen är och betyder för oss väcks när jag läser om tidskriften Fronesis nya nummer - Hemmet och bostaden, bl a om hemmet som livsstilsprojekt eller ouppnåelig dröm. 

tisdag 3 september 2013

Tematrio - tegelstenar

Jag är en långsam läsare och brukar därför undvika s k tegelstenar, som är veckans tematrio hos Lyrans Noblesser, så jag får lösa detta på mitt eget sätt.

1. Janet Frames En ängel vid mitt bord är egentligen en trilogi men finns sedan 2009 i en pocketsamlingsvolym med hela 848 sidor, och det måste ju betraktas som en tegelsten. I den ingår de tre delarna Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden. Har du inte redan läst den, så gör det! Mina varmaste rekommendationer.

2. En annan trilogi som numera också finns i en samlingsvolym är Berättelsen om Nancy: Glasfåglarna, Mosippan och Nancy av Elsie Johansson. Tillsammans är de tre böckerna 789 sidor. Till viss del finns det likheter mellan dessa båda trilogier om en flickas och ung kvinnas uppväxt på Nya Zeeland (Janet Frame) och i Uppland (Elsie Johansson) under mitten av 1900-talet.

3. Hanne-Vibeke Holsts tre romaner Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret har inte utkommit i någon samlingsvolym och det är ju begripligt med tanke på att de tillsammans är på nära 1500 sidor. Drottningoffret (624 sidor) som jag läste senast, är intressant eftersom den skildrar en person som drabbas av Alzheimers sjukdom när hon samtidigt har en högt uppsatt position i samhället, i den här romanen Danmarks statsminister. Spänningsroman med innehåll, kan vara en bra karakteristik.

söndag 1 september 2013

Sommarvandring längs Öresundsleden

I efterhand inser jag att det var Öresundsleden, etapp 8 (mellan Rydebäck och Castellet i Landskrona) som vi vandrade en lite gråmulen dag i början av augusti. Det är verkligen en vandring jag kan rekommendera. En lagom dagstur, relativt lättvandrad (förutom delvis backig och genom kohagar) och mycket vacker. Ven ligger ute i Öresund, på bilden ovan något lutande, som en följeslagare under hela den 13 km långa sträckan och naturen vid Glumslövs backar är sällsamt vacker. Bra förbindelser med pågatåget finns det också. Så på med vandringskängorna!
 

Konstrunda i København

Fredagens københavnsbesök gav två vitt skilda konstupplevelser - den fina utställningen Degas' metode på Glyptoteket (tyvärr sista dagen idag) och den retrospektiva utställningen med Roger Ballens fotografier i Nikolaj kirke. Dessutom fick jag möjlighet att umgås och samtala med dottern. Fint!

 
 Utställningen med Edgar Degas' (1834-1917) konst är både pedagogisk och snygg. Dottern och jag fascineras linjer, rörelser, bilder tecknade med kolstift och pastellkrita, målningar inspirerade av andra stora konstnärer och så förstås den fina statyn av en balettflicka som har sin hemvist på Glyptoteket och som jag beundrade vid mitt förra besök. Denna gång var hon placerad mitt i ett bronsmålat rum, utan glasbur men med en rund träsoffa omkring sig som hindrade besökarna att komma allt för nära.
 
 Utställningen med Roger Ballens fotografier är förstås något helt annat. Men som konstupplevelse är hans tablåer ändå en värdig motvikt till Degas tavlor. Bilderna är kraftfulla knytnävsslag i solar plexus. Jag förstår inte allt, även om jag förstår att de är symboltyngda. Jag tycker inte om allt, det är för obegripligt och stundtals alltför otäckt. Men jag berörs och omskakas, så jag tror inte jag är riktigt den samma när jag lämnar den gamla kyrkobyggnaden med anor från 1200-talet och beger mig ut i det ljumma duggregnet. Mer om Roger Ballens fotorgrafier finns här.