lördag 30 oktober 2010

En sagolik skogspromenad

Oj, vilken vacker dag! Tio grader varmt, sol genom tunna moln. (Har ni förresten märkt att på DN:s väderkarta skriver man inte längre "halvklart" utan "solen lyser genom tunna moln". Visst är väl det ett mer poetiskt uttryck?) Dagens promenad på Djurgården gick inte längs vattnet utan i skogen mitt på ön, bl a norr om Listonhill. Maken och jag korsade ridstigarna och tog våra prasslande steg i den bladguldiga bokskogen. Inte visste jag att det finns så många bokar på Djurgården. Jag längtar redan till vårens lövsprickning. Men idag var en sagolik höstdag med blåbärsris i motljus.

 

fredag 22 oktober 2010

På väg söderut...

På väg söderut, till sonen och släkten i Malmö och träff med vännen M på Moderna museet där. Alice Neels "målade sanningar" tror jag kan vara tavlor i min smak. Imorgon vet jag om det är så. På söndag blir det ett besök i borgen på bilden. Där bodde maken hela sommaren, och även jag var där i flera veckor. Nu känns det avlägset, men då var det  som hemma. Finast i sommarhemmet var utsikten över dammens vatten och de grönskande träden. Nu kommer det att vara höst även där.


torsdag 21 oktober 2010

"Vår uppgift är att vara människor"

Idag rekommenderar jag Cordelia Edvardsons krönika i SvD, med ovanstående rubrik. Så det så!

onsdag 20 oktober 2010

Scenväxlingar

Idag har höst-tristessen slagit till. Jag piggar upp mig genom att tänka på utställningen Scenväxlingar på Bonniers konsthall som jag upplevde förra veckan. Särskilt tänker jag på Ragnar Kjartanssons installation Gud som beskrivs så här på konsthallens hemsida:
I ett rum insvept i rosa satintyg visas en projektion där han (Kjartansson) uppbackad av 11 musiker upprepar strofen ”Sorrow Conquers Happiness”. Det melankoliska budskapet framförs i sann Frank Sinatra-anda där 30-tal smälter samman med nutid.

Den melankoliska och meditativa melodislingan följde mig under besöket i Bonniers konsthall. Och jag stod länge i det mörka rummet omsluten av det rosa satintyget och tittade på filmen där Ragnar Kjartansson sjunger "Sorrow conquers happiness" (sorgen övervinner glädjen) om och om igen, medan musikerna nickas in en efter en av kapellmästaren och pianisten. Det är vackert och oändligt sorgligt. Jag började nästan gråta. Konstigt att något sådant kan pigga upp. Men det är väl precis så konst fungerar.

Scenväxlingar innehåller performance, teater, film, skulptur, måleri och teckning i en spännande blandning. En del förstår jag inte alls, annat är vackert på ett obegripligt sätt, medan ytterligare andra konstverk griper tag i mig på ett mer omvälvande sätt. Det är en utställning jag varmt kan rekommendera. Tyvärr framfördes inga performance den kvällen jag var där, så det blir kanske ett besök till innan utställningen stänger i januari nästa år.

tisdag 19 oktober 2010

Zetterlunden

I hörnet Roslagsgatan och Surbrunnsgatan finns Monica Zetterlunds park (Zetterlunden). När jag passerar i regnet idag är det för blött för att sitta på den stora välvda träsoffan, men Monicas röst ljuder ändå under parkbänken. As time goes by... Men tiden går... Och parken är inte stor, men stor nog för att både jag och en småbarnspappa med minstingen i sittvagn och storasyskonet bredvid i galonisar ska kunna få plats och lyssna på Monica en liten stund. Sedan går vi vidare i regnet. Och jag tänker att det är så nära Katharine Hepburns park i New York City som man kan komma. I Stockholm.

söndag 17 oktober 2010

Ett strålande veckoslut

Bilden ovan berättar om lördagens vackra höstbröllop med efterföljande champagne och snittar på den kabaréliknande festkvällen. Bilden nedan om söndagens soliga promenad längs Mälarens vatten och genom den parkliknande lövskogen vid Wik slott och folkhögskola. Sämre kan man ha det en lördag och en söndag i oktober. Dagens upptäckt är hur olika nyfallna lönnlöv och boklöv prasslar.



tisdag 12 oktober 2010

Dronningegården och Dronningeofret

På promenad genom staden, en av mina sista dagar i Köpenhamn denna sommar, öppnade sig plötsligt gatorna för ett fantastiskt bostadsområde från 1940- och 50-talen. Det visade sig vara Dronningegården. Just nu läser jag Dronningeofret (Drottningoffret, på svenska) av Hanne-Vibeke Holst och längtar tillbaka till Köpenhamn. Men bara lite grand. Boken är en perfekt välskiven underhållningsroman, för att inte säga en "slukarroman", som beskriver den danska samtiden och ger inblick i politiskt maktspel bakom kulisserna. Jag kommer plötsligt ihåg vad det var jag uppskattade med Kronprinsessan när jag läste den för några år sedan. Så nu fortsättar jag att sluka den 600-sidiga romanen.

måndag 11 oktober 2010

Min azalea

På jobbet står min azalea och blommar. Det har den gjort sedan jag kom tillbaka efter semestern. Kanske blommar den så rikt för att utsikten är så vacker? Jag fick azalean för flera år sedan av en praktikant som jag var handledare till i många veckor. Vi hade ett stort antal handledningstimmar tillsammans. Hon hade mycket att lära och jag försökte hjälpa henne på vägen så gott jag kunde. När hon slutade ville hon tacka för handledningen och köpte den stora blommande krukväxten på stam. Sen kom hon på att det är en krukväxt som kräver mycket arbete, precis som hon själv hade behövt många handledningstimmar. Hon tänkte kanske att jag behövde något annat att ägna mig åt på arbetet nu när hon slutade. Så jag vårdar min azalea ömt och gläds åt att den blommar med många blommor.

söndag 10 oktober 2010

Tack för kaffet!

Idag är det Tacksägelsedagen. Även om inte varje dag känns som en gåva så finns det mycket i livet att vara tacksam för. För min del handlar det, som så ofta, om naturens skönhet och samtal med människor jag känt sedan länge eller möter för första gången. Denna dag brukar kyrkorna vara överlastade med naturens gåvor. Altaret ser ibland ut som en skördemarknad med alla äpplen och plommon och gurkor och potatis och annat som växt upp under sommarmånaderna. Men i gudstjänsten i Högalidskyrkan idag medverkade konstnärer från ateljén Inuti 2. Deras samtal om vad de är tacksamma över hade resulterat i nedskrivna tankeord som de sedan broderat med olika tekniker. Där fanns korsstygnstavlor och mer fria broderier med ord av tacksamhet för allt - från att vara i livet till tack för kaffe.

lördag 9 oktober 2010

Stockholms nyaste park

Trött i fötterna efter nära nog en mils promenerande på olika ställen i staden. Inte bara på dess gator, utan också på stigar nära vattnet, där det doftar av fuktig höst och förmultnande löv. Fantastiskt att kunna gå längs vatten och under stora vackra lövträd, som delvis fortfarande är gröna, långt från bilar och kommers. Och ändå inte långt stadens larm. Mest överraskad blev jag idag av Kristinebergs strandpark. Den håller på att anläggas och består inte enbart av skateboardpark och lekpark utan också av en lugn- och ropark där "en trästig löper fram genom frodig vegetation av prydnadsgräs och kamtjatkabjörk, och i gräsytorna placeras stora stenhällar att upptäcka från stigen", som det står i arkitekternas beskrivning.

måndag 4 oktober 2010

En regning dag i juli

En regnig dag i juli när de flesta rosorna i trädgården var överblommade.

söndag 3 oktober 2010

Det sitter någon på vingen

För några dagar sedan var jag på Teater Brunnsgatan Fyra och såg Det sitter någon på vingen. Det är en föreställning som består av Kristina Lugns dikter och Allan Edwalls sånger. Jag tycker mycket om att läsa Kristina Lugns dikter och de deklamerades också väl och ibland i väldigt fin samklang med Allan Edwalls sånger. Men - de tre männen iklädda bruna överrockar och med fjädrar i hattarna, kylskåpet som de släpade runt på scenen och som fick vara både kök och badkar, de tysta tablåerna med paraplyer och fågelbur - tillförde de verkligen något? Eller är det helt enkelt så att jag inte förstår mig på teater? Eller tycker så mycket mer om poesi?

Människorna lever bara ett
känslokast
från avgrunden.
Alla vi människor lever bara ett
tankesprång
från Karlavagnen.
Jag befinner mig nu
bara en slängkyss
från begravningsbyrån.
I mitt sällskap har jag
ett barn som ropar
från jordens alla hörn.

Ur Hej då, ha det så bra! Dikter av Kristina Lugn (2003)