torsdag 31 januari 2013

Gamla gummi #009

Bilden är lånad från P4 Jönköping.
Stanislaw Przybylskis projekt Animera = göra livlig skrev jag om för ett år sedan. I mars hade jag också förmånen att lyssna på Stanislaw på Elmia Äldre. Hans entusiasm och kreativitet är smittande. Han är övertygad om att alla människor vill och behöver vara aktiva och få möjligheter att uttrycka sig på olika sätt. Och det är här hans egna kunskaper om animerad film kommer in. Han gör nämligen film tillsammans med äldre i Småland. De skriver berättelser, gör dockor, kulisser och spelar in film tillsammans. Nu finns det snart en ny film som Stanislaw Przybylsis har gjort tillsammans med pensionärer i Gislaved, Gamla gummi. Lyssna på intervjun med Stanislaw Przybylski och se filmen! Den har premiär på Folkets bio i Gislaved i maj. Och här är Stanislaws blogg med ett inlägg som handlar om ett reportage i Tidningen Äldreomsorg, med anledning av att han fick deras värdegrundspris 2012 för sin fina verksamhet. Så det är bara att klicka och läsa om en sann inspiratör.

Och som av en händelse så åker jag just idag till Gislaved för att ha ett seminarium om kommunikation tillsammans med studenter som arbetar inom äldreomsorgen i Gislaveds kommun.

onsdag 30 januari 2013

Lästips #008

Det finns så mycket intressant att läsa och ta del av på internet. Här är några lästips, av olika slag. Först Kulturdelen, för alla er som av olika anledningar är intresserade av Södertäljes kulturliv. Den senaste tiden har jag läst om bl a Minnenas teater på Lillängens äldreboende.

Jag följer några bokbloggar, även om jag inte läser alla inlägg. Men där får jag ofta tips om böcker jag vill läsa. Det är Lyrans noblesser, Malin the writer, Bokmania och Ord och inga visor. Ibland får jag tips om böcker jag inte vill läsa också, men det som gör att jag fortsätter att följa dem är att bloggerskorna uppdaterar relativt ofta, att de alla läser en väldigt blandad skara böcker och att de har varit uthålliga med sitt bloggande över tid.

Även inom arbetsrelaterade områden finns förstås mycket att läsa. Just nu utbildar jag om Demenssjukdomar och psykiska sjukdomar hos äldre. Min kollega Iréne Ericsson disputerade med avhandling om Välbefinnande och demens i september 2011. Här skriver hon om sin forskning: Hur kan vi göra personer med demens lyckligare? Och nu på morgonen får jag syn på en bra krönika av psykologen i Modern psykologi av Jenny Jägerfeld som jag också gärna delar med mig av. Den handlar om faran med slentrianmässiga diagnoser.

tisdag 29 januari 2013

En annan vintersaga #007

För tre år sedan skrev jag ett inlägg som jag kallade En vintersaga och illustrerade med en bild från Vasaparken i Stockholm. Då var det en fantastisk vinter i staden. För ett par veckor sedan upplevde jag en otroligt vacker vinterdag på landet i Sörmland. Det var gnistrande kallt, dimma på morgonen och sedan sol som bröt igenom dimman- Klarblå himmel och rimfrost på alla träden. Vackert som om Kung Bore själv hade varit på besök.




måndag 28 januari 2013

Januarimorgon #006

På väg till bussen en tidig morgon i januari. Dunkehallaleden är snövit och bara åns brusande fors hörs under de märkliga frysta vattenformationerna. Solen går upp långt bort över Östergötland.


På busshållplatsen, den vackraste i Jönköping (rätta mig gärna om jag har fel). Tänk att få stå här en kall januarimorgon och se det stilla vinterljuset över Vättern.

söndag 27 januari 2013

#hemlös #005

Tidigare i veckan så trendade hashtaggen #hemlös på twitter. För er som inte vet vad en hashtagg är kan jag berätta att det är det tecken på tangentbordet som ser ut så här # och som på engelska kallas för 'hash' och som i Sverige sedan länge har betecknat 'brädgård' och som också betyder 'nummer'. Tillsammans med det lilla ordet 'tag' som kan översättas till etikett, blir hashtaggen ett sätt att etikettera eller klassificera något som även blir sökbart på twitter eller internet. Som t ex #blogg100. Hashtaggen kan alltså användas om många människor vill samtala om samma sak och andra snabbt vill söka efter vilka som har skrivit om ett specifikt ämne.

Nåväl, i tisdags kväll var det några flitiga twittrare som ville uppmärksamma personer som är hemlösa och därför började twittra med hashtaggen #hemlös. Det blev ett enormt pådrag under några timmar, många skrev och engagerade sig. Även flera politiker och medarbetare inom Svenska kyrkan. Det är fint med ett gemensamt engagemang, oavsett om det sker i den reella eller virtuella verkligheten, men det är också viktigt att hålla engagemanget levande. Att vara hemlös är inget någon människa önskar sig. Ofta är det olyckliga tillfälligheter i livet som skapar hemlöshet. Och det många som saknar ett hem. I Malmö där jag bor sägs det att ungefär tusen medmänniskor är hemlösa. Det är ingen av oss som vet vem som kommer att vara hemlös imorgon eller nästa år. Det kan vara du. Eller jag.

På något sätt kan vi alla försöka bidra så att hemlösheten minskar. Ett bra sätt är att skänka pengar till någon organisation som arbetar för att personer som är hemlösa ska få arbete och bostad. Det finns t ex Stockholms stadsmission och Frälsningsarmén samt Situation Stockholm i Stockholm. Här i Malmö finns t ex Skåne stadsmission och Immanuelskyrkan och i Jönköping bedriver t ex Ria - Hela människan ett viktigt arbete. I Göteborg finns Faktum, som via den snygga hemsidan Faktum hotels gör det enkelt att skänka pengar.

Bilden är lånad från Faktum hotels.

lördag 26 januari 2013

Glädjande projekt #004

Det finns mycket som gör mig glad, men särskilt glad blir jag av att läsa om sammanhang där människor i olika åldrar möts och gör saker tillsammans. Om det dessutom handlar om att låta den äldre delen av befolkningen ta mer plats på internet, blir jag alldeles extra glad. Som t ex när jag läste om det här initiativet "att ta tillvara på unga arbetslösas IT-kompetens för att öka IT-kompetensen inom äldreomsorgen". Läs mer på hemsidan, t ex om Irma 94 år som bloggar med hjälp av den it-ansvarige på hennes äldreboende och pensinärerna i Varberg som "har koll på paddan".

fredag 25 januari 2013

Snart lägger sig Vättern #003

Jönköping skulle inte vara Jönköping utan sitt läge vid den stora, djupa sjöns södra del. Jönköpingsborna är också präglade av sitt stora vatten. Många jag pratar med här har svårt att tänka sig att bo någon annanstans. Jag har förstått att t o m andra stora sjöar i Sverige som Siljan och Mälaren kan kännas små och instängda i jämförelse med den väldiga mängd vatten som finns i Vättern.

Igår på fikarasten pratade vi om Vättern som snart "lägger sig", dvs fryser. Det är bara riktigt kalla vintrar som det sker. Och när det sker är det alltid sent på vintern och isen kan ligga kvar ända till Valborg och följdaktligen blir vårarna isande kalla i Jönköping. Det kan ju vara lite tråkigt, tänker jag, men jag hör på mina arbetskamrater som bor här att det också finns en beundran och stolthet i rösten när de berättar om detta. Vättern är som ett väsen och det är minsann inte alla förunnat att bo vid det långsträckta och kalla vatten som fått ett namn som betyder just vatten.

Nu finns jag med på #blogg100-listan. Så roligt! Och vilken imponerande lista.

torsdag 24 januari 2013

Vad jag läst - #blogg100 #002

Tyvärr har det inte blivit så mycket kultur den senaste tiden. Men snart åker jag till GIFF, Göteborgs internationella filmfestval, och då kommer jag att se många filmer på få dagar. Men ingen teater, inga utställningar, ingen dans och väldigt lite musik. Jag saknar dem, de kulturella upplevelserna. Men några böcker har jag i alla fall läst den senaste tiden.

Sommaren utan män av Siri Hustvedt som jag skrev om här. Ovanligt underhållande.

Ön av Lotta Lundberg. Om modern kolonialism. Ingen fantastisk roman rent stilistiskt, men den väcker tankar och utspelar sig långt hemifrån, vilket i sig är spännande.

Torka aldrig tårar utan handskar. 1: Kärleken av Jonas Gardell. Läsvärd, även om du såg tv-serien och känner igen varenda replik och varenda scen. T o m den vita älgen finns med. Och igenkänningsfaktorn är hög, för oss som var unga på 1980-talet.

Sörja för de sina av Kristina Sandberg som jag läser just nu. En höjdare! Läs den. Och Att föda ett barn som kom för några år sedan och som också handlar om Maj. Berättandet är självständigt och annorlunda. Författaren förmår både skriva Majs inre dialog och samtidigt ge oss en tidsskildring (åren under andra världskriget) och de känslor och tankar de andra personerna i romanen bär på. Hon får också med sitt vuxna berättarjags önskan om att allt hade kunnat vara annorlunda. Så bra skrivet. Så insiktsfullt och inkännande. Men så är ju författaren också psykolog.

onsdag 23 januari 2013

#Blogg100 - precis vad jag behöver

Jag brukar inte... tänker jag när jag ser Bisonblogs uppmaning att skriva ett inlägg om dagen i hundra dagar. Jag brukar inte gå med på sådana förutbestämmelser kring vad jag ska blogga om och hur mycket. Men så tänker jag: Det här är precis vad jag behöver just nu. Jag vill gärna skriva mer på min blogg, men ofta stupar det på att jag inte vet vad jag ska skriva, är för trött när jag väl har tiden eller  tycker att jag inte kan formulera mig tillräckligt intressant kring det jag vill skriva om. Så, varför inte? Ett inlägg om dagen i hundra dagar, det kan väl inte vara omöjligt. Jag börjar nu!

tisdag 22 januari 2013

Prostkvarnsfallet


I lummig försommargrönska och med massor av forsande vatten (se den översta bilden i det här inlägget) ter sig den här platsen som en saga jämfört med i morse (se ovan). Det är svårt att föreställa sig att det är samma plats. Men det är det, rent geografiskt. Men sen tar skillnaderna över, så riktigt samma plats är det kanske inte. Det roliga i sammanhanget är att när jag gick på den lilla stigen bredvid Dunkehallån i somras så hade jag ingen aning om att jag sju månader senare skulle bo precis vid ån under mina arbetsveckor i Jönköping. Se där vad som kan hända! Nu längtar jag efter vårljus, vårvindar, vårbrus från forsar och fall, vårfåglar och vitsippsbackar. Tänk att få promenera här om våren.

Ytterligare en bild på Prostkvarnsfallet med mera vatten.

måndag 14 januari 2013

Sommardröm

Det brukar vara just så här års som min längtan efter varmare tider sätter fart. Hopplöst för tidigt, men det kan inte hjälpas. Bilderna är från Gunillaberg.

Ytterenhörna kyrka i snö och solsken

 
Så här fint hade jag det igår i Enhörna utanför Södertälje. Jag promenerade i mitt barndomslandskap längs min cykelväg till skolan till min barndomskyrka. När jag är på besök tycker jag om att gå in i den gamla medeltidskyrkan och förlora mig i minnen från skolavslutningar och julottor. Men det minne som lyser starkast för mig är från en varm augustilördag för drygt 15 år sedan. Då vigdes maken och jag här och känslan av att gå in i kyrkan (som då var överfull av våra familjer, släktingar och vänner) kommer jag alltid att bära med mig som ett av mitt livs finaste minnen. 

tisdag 8 januari 2013

Tänker du ofta på döden?

Det är några dagar efter julafton och dottern och jag sitter mittemot varandra vid arbetsbordet och bygger pussel. Utanför skymmer det redan och lampskenets reflekterande ljus försvårar letandet efter bitar. Det känns som om vi kört fast i vårt byggande. Ska vi ge upp eller fortsätta en stund till? Tiden står liksom lite stilla när en sysslar med något som är långsamt och icke-produktivt som t ex pusselbyggande.

Då frågar dottern plötsligt. Nej, så plötsligt är det inte för vårt samtal har rört döden en lång stund. Men vi har haft ett sånt där utanförperspektiv, som gör att vi talar om döden som om den inte handlade om oss själva. Men så frågar hon: Tänker du ofta på döden?

Spontant kommer ett stort nej ut över mina läppar, men så ändrar jag mig. Jo, det gör jag visst. Jag tänker ofta på döden. Jag tänker på döden varje dag. Inte så att jag går omkring och är ständigt rädd för att dö, men på olika sätt uppehåller jag mig vid döden och tidens gång. Den kommer med små glimtar och påminnelser om att ingenting är för evigt. Den kommer med tankar på människor som redan är döda. Den kommer som en förfärad undran om hur det skulle vara om någon nära och kär inte längre fanns. Den kommer som ett kraftfullt slag i magen. Allt detta kommer jag att förlora en dag.

Så pratar vi om döden med ett innifrånperspektiv istället. En liten stund. Sen tycker dottern att det räcker. Vi återgår till att enbart vara pusselbyggare. Men jag är glad över att ha fått frågan.

Tänker du ofta på döden?

måndag 7 januari 2013

Här är min nya vy

För några månader sedan skrev jag När blicken själv får välja. Och här är nu min nya malmövy. Vidsträckt och i ständig rörelse.

söndag 6 januari 2013

God fortsättning på det nya året!


 
 I väntan på att inspirationen att skriva nya inlägg ska infinna sig har jag tittat på lite film. Bl a Niceville och Bröllop i Italien, som jag skrivit om på Juno film.