Så här fint hade jag det igår i Enhörna utanför Södertälje. Jag promenerade i mitt barndomslandskap längs min cykelväg till skolan till min barndomskyrka. När jag är på besök tycker jag om att gå in i den gamla medeltidskyrkan och förlora mig i minnen från skolavslutningar och julottor. Men det minne som lyser starkast för mig är från en varm augustilördag för drygt 15 år sedan. Då vigdes maken och jag här och känslan av att gå in i kyrkan (som då var överfull av våra familjer, släktingar och vänner) kommer jag alltid att bära med mig som ett av mitt livs finaste minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar