I lummig försommargrönska och med massor av forsande vatten (se den översta bilden i
det här inlägget) ter sig den här platsen som en saga jämfört med i morse (se ovan). Det är svårt att föreställa sig att det är samma plats. Men det är det, rent geografiskt. Men sen tar skillnaderna över, så riktigt samma plats är det kanske inte. Det roliga i sammanhanget är att när jag gick på den lilla stigen bredvid Dunkehallån i somras så hade jag ingen aning om att jag sju månader senare skulle bo precis vid ån under mina arbetsveckor i Jönköping. Se där vad som kan hända! Nu längtar jag efter vårljus, vårvindar, vårbrus från forsar och fall, vårfåglar och vitsippsbackar.
Tänk att få promenera här om våren.
Ytterligare
en bild på Prostkvarnsfallet med mera vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar