måndag 29 september 2014

Fler romantitlar med räkneord

Jag måste göra två tillägg till den senaste tematrion om räkneord. När jag har kikat in på andras blogginlägg om temat har jag sett att Barn 312 ofta finns med bland de tre. Eftersom jag har alldeles speciella läsminnen kring den boken (den första "vuxenroman" jag läste?) så vill jag gärna komplettera med den. Läs mer här.

Och så har jag precis läst klart Kjell Westös Hägring 38, som jag gärna hade haft med i min trio eftersom jag tycker det är en oerhört läsvärd roman. Språket är vackert och både tiden (året innan andra världskrigets utbrott) och platsen (främst Helsingfors) beskrivs levande. Handlingen är gripande, och otäck. Vi vet redan från början att något dramatiskt har inträffat, och sedan rullar berättelsen upp sig från halvåret innan den dag som startar själva romanen. Dramatiken tätnar omärkligt i det till synes händelselösa vardagslivet. Lyssna gärna när Stina Ekblad läser på klingande finlandssvenska, just nu som radioföljetong.

torsdag 25 september 2014

Museet for Søfart i Helsingør

En varm dag i somras besökte maken och jag Museet for Søfart i Helsingør. Det är byggt kring den gamla varvsdockan vid det f d varvet, en passande plats för ett sjöfartsmuseum. Utställningnarna är perfekt pedagogiska och när vi vandrade runt där förstod jag vidden av Danmark som sjöfararnation. Men det som gjorde störst intryck var ändå själva byggnaden och hur väl det nya samspelade med den gamla.


Olika sätt att läsa

Hur är det egentligen? Minns vi innehållet i e-böcker sämre än när vi läst pappersböcker? Jag kan inte uttala mig tvärsäkert för egen del, men ett problem är att den fysiska boken inte finns kvar som en påminnelse om att jag har läst den. Men det gör ju å andra sidan inte böcker jag lånat på biblioteket heller.

I min bokcirkel läser vi på många olika sätt. Pappersböcker, e-böcker på läs- eller surfplatta, och t o m i mobilen ibland, och ljudböcker eller andra typer av inspelningar, t ex via librivox. Någon brukar både läsa i pappersbok eller e-bok och lyssna på uppläsning samtidigt. Jag har på sistone provat detta och insett att det är utmärkt för minnet. Upplevelse via två sinnen gör helt klart att läsupplevelsen stannar kvar på ett annat och mer manifest vis.

Jag har tidigare haft svårt att bara lyssna på uppläsningar. Mina tankar far lätt iväg. Men det gör de ju när jag bläddrar bland sidorna i en pappersbok också. Just nu har jag emellertid fastnat i Stina Ekblads uppläsning av Kjell Westös Hägring 38, som går som radioföljetong i P1. Det är en mycket bra roman som utspelar sig i Helsingfors och Stockholm 1938, medan andra världskriget kommer allt närmare. Jag har svårt att tänka mig att läsupplevelsen skulle vara större utan Stina Ekblads mjuka finlandssvenska, och jag är säker på att jag kommer att minnas denna roman för alltid.

onsdag 24 september 2014

Tematrio - räkneord

Veckans tematrio är räkneord. Lyran skriver: "Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord." Här kommer mina tre (två ordningstal och ett grundtal):

Den femte sanningen av Doris Lessing. En klassiker, som jag aldrig riktigt kom in i under läsningen. men det finns det andra som gjort, läs vad t ex Ami Lönnroth skriver på Litteraturmagazinets sida.

Den tionde sånggudinnan av Carina Burman. Jag tycker mycket om Carina Burmans böcker. De är fyllda av lärd kunskap, men ändå lätta att läsa. Det är helt enkelt kul att underhållas och lära nytt på samma gång. Hittade en fin recension av boken här.
 
En lördag i juli när jag var sju år av Mary Lawson. Det är den kanadensiska författarens debutroman och en bok jag fortfarande bär med mig trots att det var drygt tio år sedan jag läste den. En roman som förtjänar att lyftas upp i ljuset och läsas av många, många.
 

måndag 15 september 2014

Beckomberga - Ode till min familj

Jag har precis läst Beckomberga - Ode till min familj, Sara Stridsbergs senaste roman. Den är fantastisk! Ska du bara läsa en roman i höst, så välj den! Otroligt, otroligt bra. Så mycket ryms på de 350 luftiga sidorna. Lättläst men mångbottnad. Innehållsrik, vacker och poetisk. Men också en viktig berättelse om de stora mentalsjukhusens historia fram till psykiatrireformen 1995.

Tematrio - personliga pronomen

Äntligen ett tillfälle när jag kan vara riktigt snabb med att delta i veckans tematrio som är: Berätta om tre bra böcker med personligt pronomen i titlarna. Först och främst måste det bli Sara Stridsbergs alldeles nyutkomna roman Beckomberga - Ode till min familj, tänker jag. Men så kommer jag på att min är ett possessivt och inte personligt pronomen. Så det får bli ett eget inlägg om denna mycket viktiga och väldigt väskrivna berättelse. Och här kommer min trio:

1. Kristina Sandbergs romaner har jag ofta med i mina trior och denna gång passar del två i serien om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Sörja för de sina, heter den. En modern klassiker, fylld av detaljerade beskrivningar av småstadslivet på 1940 och 50-talen, men också en sorts stream of consciusness som då och då avbryts av författarens mer nutida kommentarer. Inträngande och psykologiskt trovärdig skildring. Alltid värdig, men inte alltid behaglig läsning.

2. Samma pronomen som ovan finns i titeln på Björn af Kleens bok om den svenska adeln, Jorden de ärvde, som kom för några år sedan. Författaren för oss in i en alldeles främmande (åtminsone för mig) värld av fideikommisser, arvstvister och storgodspolitik. Han skriver flyhänt, om man kan uttrycka sig så, och förklarar tillkrånglade regler och statut på ett enkelt sätt. Dessutom väl underbyggt med en mängd intervjuer och besök hos denna övre överklass.

3. Jag valde mitt liv är första delen av Signe Kahles självbiografi och den utkom 2003. Tio år senare, samma år som författarinnan dog, utkom del två. Jag vill minnas att jag läst att hon planerade för en tredje del, men den får vi alltså aldrig läsa. Jag måste jag erkänna att jag bara har läst de första kapitlen i Jag valde mitt liv. Men jag fängslades oerhört av Sigrid Kahles förmåga att beskriva sin barndom och den 750 sidor tjocka boken står här bredvid mig i bokhyllan och bara väntar på att bli fortsatt läst.

torsdag 11 september 2014

Tematrio - titeladjektiv


Jag gillar Lyrans tematrio, för den får mig att minnas böcker som jag har läst och som jag annars kanske inte skulle ha tänkt på. Den här veckan är temat "berätta om tre bra böcker med adjektiv i titlarna" som gäller.

Eftersom jag inte minns boktitlar så bra så konsulterar jag mina läsedagböcker. Här skriver jag upp alla böcker jag läser. Förr skrev jag kort om böckerna, men numera antecknar jag bara författare och titel. De tidigaste finns i en kartong på vinden men den förra, som sträcker sig från 1996 till 2008 hittar jag i en skrivbordslåda. Nästan genast finner jag en bok som jag vill ha med i min trio.

Det är Inger Edelfeldts Den förunderliga kameleonten. Jag minns inte så mycket av novellerna, för det här är en novellsamling, men jag minns den känsla som Inger Edelfeldt beskriver och jag får plötsligt lust att läsa någon av henens senare böcker. Så här skrev jag om den i min läsebok 1996: Bra, som alltid. Men hennes andra böcker, Rit och I fiskens mage, tycker jag är bättre. Tänker på Vita Andersens noveller och på den tiden när jag läste dem. (Vita Andersens noveller är troligen Trygghetsnarkomaner, som utkom 1979. Också det en bok som fallit glömska, men nu återuppväcks.)

De övriga två är böcker jag läst på senare år och därför har i mer färskt minne. Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman vill jag ha med för att jag lärde mig så otroligt mycket om Europas 1900-talshistoria genom att läsa den. Undrar om jag sov mig igenom alla historielektioner? Yvonne Hirdman kan i alla fall berätta om hur gränser flyttas, länder byter namn och männsikor byter land på ett sällsynt intressant sätt. Och visst spelar det roll att vi hela tiden följer en specifik kvinnas liv, dvs hennes egen mors.

Hjärtats blinda fläckar av Julia Franck utkom på svenska 2009. Den skildrar också en del av Europas 1900-talshistoria, dvs Tyskland från första till andra världskriget och inte minst mellankrigsåren. Det är en hjärtskärande historia som bygger på författarinnans fars liv. Han blev lämnad av sin mor på en tågstation 1945. Julia Franck skriver sin berättelse för att förstå hur det kunde vara möjligt. Läs den! Och längta efter att flera av hennes böcker översätts till svenska.

måndag 8 september 2014

Millennieskogen i Malmö

I Lindängelund i södra Malmö där staden tar slut och vägen mot Trelleborg tar vid, pågår skapandet av ett helt nytt rekreationsområde. Igår var det invigning av Millennieskogen, med exotiska och uråldriga trädarter från dinosauriernas tid. "Häftigt", som en ung besökare uttryckte det. Men även för oss i mer mogen ålder är denna blivande skog en plats att njuta av. Här finns japansk lärk med vackra kottar som skjutit skott, mammutträd (världens största trädart), kinesisk sekvoja och flera arter av mjuktallar, som har fem barr i per knippe, till skillnad från vår svenska fura där barren sitter parvis.

fredag 5 september 2014

Bokcirklandets fröjder

Igår träffade jag min nya bokcirkel för sjätte gången, vilket innebär att jag nog måste sluta kalla den "min nya bokcirkel". Över sommaren har vi läst Kananda av Richard Ford. Jag vet att han är en uppburen författare och att romanen har fått översvallande recensioner, men jag var ändå inte överförtjust under läsningen. Det är något med författarens distanserade och lite känslolösa stil som jag har svårt för. Efter avslutad läsning kunde jag konstatera att det är en roman jag inte tyckte om att läsa, men är glad över att ha läst. En annan sak som jag gladde mig åt var det kommande samtalet i bokcirkeln.

Så träffades vi alltså igår och samtalet om boken var ännu bättre än mina förväntningar. Vilken oerhörd rikedom att sitta sex personer runt ett bord och med varandra dela läsupplevelsen och några av de tankar och känslor som följde med den. Det började med att en av personerna sa: Vilken syn på människan tycker ni finns i den här boken? Bara det en fråga som hade räckt att samtala om hela kvällen. Men vi hann med så mycket mer. Referenser till andra böcker vi läst. Funderingar kring huvudpersonen Dell och hans person. De andra viktiga personerna i romanen - vad har de med sig från livet som kan göra deras handlingar begripliga? Vad betyder egentligen "Kanada" i romanen? Hur hänger det förflutna, nuet och framtiden ihop i en människas liv? Och mycket, mycket mer.

Det som jag tycker så väldigt mycket om är hur vi alla på olika sätt framträder som de personer vi är när vi samtalar om de böcker vi läst. Vi fäster oss vid olika detaljer och vi hittar det som är viktigt för oss. När vi sedan delar våra tankar med varandra så har jag inte bara med mig upplevelsen av att ha läst en bok, utan flera olika. Genom samtalet ökar alltså min läsupplevelse. Och jag lär känna mina bokcirkelvänner, och mig själv.

torsdag 4 september 2014

Halmstads stadsbibliotek

Halmstads stadsbibliotek är delvis byggt på pelare ute i Nissan. Det är också format efter träden i den omgivande parken, så dessa kunde finnas kvar när biblioteket byggdes. Det invigdes 2006, efter det att halmstadsborna hade fått rösta på olika förslag. Förslaget som fick allra flest röster var det som sedan blev verklighet. Detta är en byggnad att besöka både för exteriören och dess innehåll. En vacker dag i slutet av juli var jag där.


måndag 1 september 2014

Tematrio - titelverb

Idag när Lyran skriver: Berätta om tre bra böcker med verb i titlarna så väljer jag Kristina Sandbergs två första böcker om Maj, Att föda ett barn och Sörja för de sina. I dagarna har del tre kommit ut, men i den titeln saknas verb. Den heter Liv till varje pris och jag ser mycket fram emot att läsa den. Bok nummer tre blir Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? Och därmed har jag (mycket kort) berättat om tre mycket bra böcker med verb i titlarna.