måndag 27 januari 2014

En film utöver det vanliga

En av filmerna jag såg på Göteborgs filmfestival i helgen bygger på 13 målningar av Edward Hopper som tillsammans bildar berättelsen Shirley - visions of reality. Det är en film som inte liknar någon annan jag sett. Läs mer om den på regissören Gustav Deutsch sida.

Uppdatering 3 febr: Tyvärr håller den här filmen inte i längden. Läs här vad jag tycker idag.

fredag 24 januari 2014

Hål i huv'et eller Tvivel

Den österrikiska konstnären Maria Lassnig (1919-2011) målade detta självporträtt när hon var i 85-årsåldern. Ord som kommer upp när jag ser bilden är "hål i huv'et", men den heter Tvivel och är inte insmickrande någonstans. Ganska obehaglig. Men fascinerande. Jag såg den stora målningen i december 2012 på Louisianas utställning med självporträtt och har skrivit om den här.

onsdag 22 januari 2014

Självporträtt som 80-åring

http://www.aliceneel.com/gallery/?mode=display&decade=8&painting=85
Det här självporträttet målade Alice Neel 1980, när hon var 80 år. Visst är det fint!

tisdag 21 januari 2014

Slå ner dig

Ser att jag har en etikett på mina blogginlägg som heter "språket". Den har jag bara använt ett par gånger tidigare, dels när jag skrev om humörkaos och dels om mannorna. Nu har jag i alla fall ett nytt inlägg på gång, som jag kan etikettera med "språket". Det hände sig förra veckan när jag kom till Jönköping sent på kvällen och gick in i en av stadens restauranger. Där var tomt, men jag välkomnades vänligt av en medleålders man som såg ut att ha sitt ursprung någonstans i Asien. Han pratade god svenska och när vi hade samtalat en stund och jag hade bestämt vad jag ville äta så sa han: Slå ner dig!

Jag har inga synpunkter på ordföljden, inte heller på hans förmåga att uttrycka sig på det språk han lärt sig som vuxen. Det jag däremot tänker är hur humoristisk en formulering kan bli bara för att en byter plats på två ord. Och hur glad jag är över alla människor som kommer till Sverige och lär sig svenska. Så bra det är att språket används och utvecklas inte bara av den som tror sig veta exakt hur orden ska följa på varandra.

måndag 20 januari 2014

Ett långt liv

Det här är Sverker Åström (1915-2012) avporträtterad i gips av konstnären Sam Westerholm.
Sverker Åström var svensk diplomat, men han var också känd för att att han kom ut som homosexuell vid 87 års ålder. Alltså efter ett långt liv. Både hans liv och hans person fascinerar mig. Och det gör den här bilden av honom också.

Katrinetorps gård

Idag, när dagen inte ljusnar över huvudtaget och det blåser snårigt kallt runt knuten, drömmer jag om en dag med klarblå himmel och blommande vitsippsbackar vid Katrinetorps gård söder om Malmö.

lördag 18 januari 2014

Mina vardagshjältar

Han bodde på ett gruppboende för personer med demens och hade nästan glömt vem han var. Satt oftast inbunden och passiv i väntan på nästa måltid. Hon jobbade på samma gruppboende och hade en intuitiv förmåga att förstå hur gamla minnen kan lockas fram ur glömskans vrår.

De tog en kort promenad till en bänk vid kanten  av skogen. Det var en solig vårvinterdag. Hon hade en kaffekorg där hon även hade lagt ner hans väl använda flora, för hon visste att han tidigare hade varit intresserad av botanik. De njöt av kaffet i solskenet. Hon plockade några blommor och han som inte mindes så mycket kunde plötsligt säga namnen på dem. Eller var det några andra rara blommors namn som han kom ihåg? Det spelade ingen roll för de var där tillsammans. Han, som nästan hade slutat ta några initiativ, hällde upp kaffet till henne. De småpratade lite, men tyckte det var skönt att vara tysta tillsammans också. Solen sken, fåglarna kvittrade försiktigt, vinden rufsade deras hår. Sen gick de tillbaka till hans hem och hennes arbetsplats. Han var trött för han orkade inte gå så långt längre. Han fick stödja sig lite på hennes arm.

Dagen efter berättade han om den botaniska exkursionen för henne. Han kom inte ihåg att det var hon som varit med honom, men han kom ihåg hur fint det var och att han inte var ensam. Solen sken, fåglarna kvittrade, de plockade blommor som han visste namnen på. Hon lyssnade och hjälpte honom att minnas mera av vad de pratat om och vilka växter de tittat på. Hon var stolt och glad över att ha gjort något tillsammans med honom som han kunde minnas. Han som aldrig tycktes komma ihåg något och sällan fann glädje i dagen.

fredag 17 januari 2014

Och vad gör du med en apelsin?

När dottern var liten hette en av älsklingsböckerna Vad gör man med en apelsin? Det var en spännande bok där barn gjorde alla möjliga saker, som t ex satte blommor mellan tårna och klädde ut sig med kläderna i tvättkorgen. På sista sidan ställs frågan Och vad gör du med en apelsin? I boken är svaret självklart, och det var det för dottern och oss också. Men efter ett besök på Malmö konsthall, där delar av Malmö konstmuseums samlingar just nu visas, så börjar jag fundera på om det verkligen är självklart att apelsinen ska ätas upp.

Den norska konstnären Cecilie Dahl, som har skapat det fantastiska apelsindraperiet på bilden har i alla fall ett helt annat svar på frågan. Konstverket köptes in 2007 och har inte visats offentligt tidigare. Kanske för att det tar åtta dagar att montera upp.

torsdag 16 januari 2014

En sorgsen kraft

Här är en annan målning av en äldre människa. Ett inte så insmickrande porträtt av Karin Hartvig, också hon en smålandskonstnär som inte längre är i livet. Jag är osäker på om det är ett självporträtt eller inte. Jag tycker om att kvinnans ansikte nästan försvinner in i bakgrunden samtidigt som konturerna är tydliga. Hon ser sorgsen ut, men samtidigt bestämd och med en inre kraft. Det är en bild att fundera kring.

Bilder av äldre

Under de senaste åren har jag samlat på bilder av äldre. Främst är det målade eller tecknade porträtt och självporträtt. För mig har de en särskild betydelse eftersom jag använder dem i min undersvisning. De är därför minnesbärare av kunskap jag vill förmedla. Men efter några år är bilderna också som gamla vänner, som jag återkommer till och gläds åt. Nu tänkte jag visa några av dem på bloggen, och först ut är bilden ovan. Ett självporträtt av smålandskonstnären Calle Johansson.

lördag 11 januari 2014

Snart är det filmfestival igen

Idag har jag köpt biljetter till en rad filmer på Göteborgs filmfestival och firar det med att länka till två inlägg på Juno film där jag skrivit om Den hemlighetsfulla trädgården (idag) och Two lives (för ett år sedan). Two lives är en tysk-norsk film som inte fick så stort genomslag i Sverige. Men den är intressant och klart sevärd, inte minst för att Liv Ullman spelar en av rollerna. Anledningen till att jag kom att tänka på den just idag är för att jag såg den på filmfestivalen förra året men också för att jag häromdagen såg en dokumentärfilm om Ingmar Bergman och Liv Ullman på svtplay.

tisdag 7 januari 2014

Halva solen

I Halva solen fortsätter Aris Fioretos att skriva om sin pappa. Precis nyss hade jag en kort fikapaus denna första arbetsdag efter en lång julledighet. Det är skönt att komma igång med arbetet igen, men min längtan efter att läsa av lust och inte av tvång är inte mindre än innan jul. Här är i alla fall ett citat från den här boken som jag tar med mig:

Förresten blir en människa inte mindre människa bara för att blodet upphör att kittlas. Då fortsätter hon i andra människor. Det är livet fört med andra medel.

måndag 6 januari 2014

Framme!

Äntligen har de tre vise männen kommit fram till Maria, Josef och barnet i stallet. Deras vandring har varit lång och svår, ner för bokhyllan i matrummet, över golvet, in i vardagsrummet och upp på bokhyllan med poesi för att slutligen komma fram till den plats där stjärnan strålar klar. Maken och jag plockar fram vår julkrubba med playmobil-figurer varje år. Det är en tradition sedan många år. Nu har vi inga hemmavarande barn längre men den årliga "leken" med julkrubban och figurerna kan vi inte vara utan. Kanske är det också ett uttryck för min längtan efter att ha fler barn i min närhet. En liten flicka som föddes för precis fyra år sedan träffade jag i alla fall på julafton.