lördag 26 november 2016

Karin Johannisson (1944-2016)

Karin Johannisson, idéhistoriker och författare, dog häromdagen. Det är ledsamt, för hon var en lärd person som hade förmågan att förmedla sin kunskap vidare till andra. Tur att hennes böcker lever kvar. T ex Den mörka kontinenten, Kroppens tunna skal och Melankoliska rum - om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Och inte minst hennes sista bok Den sårade divan, som utkom förra året. Läs den - du blir mer lärd och får perspektiv på hur psykiatrin och olika diagnoser speglar den tid vi lever i, både förr och nu.

Nu ska jag lyssna på söndagsintervjun från 3 april - "från första mensen till sista boken".

Tematrio - Farkoster

Som vanligt sent ute, men jag vill ändå delta i veckans tematrio som Lyran beskriver så här: "Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med." Så här kommer mina tre, där fartyg spelar en avgörande roll. Läs och res!

Vindspejare (1987) av Agneta Pleijel. Jag läste den för länge sedan, men det är en oförglömlig läsupplevelse som förändrade min världsbild. Utan en lång resa med båt hade målaren Abel aldrig nått Java, och jag hade aldrig förstått hur långt borta och samtidigt nära både 1890-talet och Indonesien är.

Mästarens dröm (2005) av Carola Hansson. När tvillingsystrarna Agnes och Adina precis efter första världskriget beger sig från Uppsala till Kina för att missionera, sker den första delen av resan med båt över Östersjön. Sedan vidar en flera veckor lång tågresa... och framme i Kina väntar en ny värld som de förhåller sig till på två helt olika sätt. Detta är ytterligare en roman som förändrat min bild av världen.

Is och vatten, vatten och is (2008) av Majgull Axelsson är en läsvärd men kanske inte lika omvälvande roman. Isbrytaren Oden spelar en viktig roll, och likaså tvillingarna Elsie och Inez.

torsdag 17 november 2016

Är demenssjukdom verkligen "de anhörigas sjukdom"?

Under årens lopp har jag träffat många personer som drabbats av demenssjukdom och deras närstående. Det är en svår situation för den som drabbas - att själv märka de förändringar som påverkar tankeförmåga och minne, att tappa fotfästet i tillvaron, kanske inte hitta som förut i välkända områden, inte förstå samspelet mellan människor eller kunna tolka det som sägs eller det man ser på samma sätt som förut. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle påverka mitt liv. Jag kan bara inse att det måste vara förfärligt skrämmande.

Det är också en svår situation för den närstående - att märka att en välkänd person inte längre är sig lik, tänker och handlar annorlunda jämfört med tidigare, kanske inte förstår vad vi pratar om, trots noggranna förklaringar, eller glömmer det vi kommit överens om. Som närstående kan det vara lätt att tänka att personen som drabbats av demenssjukdom kanske inte lider av den, eftersom han eller hon inte kan resonera om sin sjukdom, och ibland inte ens vill erkänna att den finns.

Men inget kan vara mer fel. Vi människor är komplexa varelser, och även om vi tappar såväl minne och språk som insikt i vår situation, så finns vi fortfarande som personer med allt vad det innebär. Ett lidande kan vara stort trots att det saknar ord.

Så snälla - beskriv inte demenssjukdom som "de anhörigas sjukdom". Tänk alltid på personen som drabbats. Det är hans eller hennes sjukdom, och han eller hon lider i det tysta. Naturligtvis påverkar sjukdomen de närståendes liv. Att leva med en person som har drabbats av demenssjukdomen innebär också ett lidande. Men ställ inte dessa mot varandra, utan försök istället se dem som två sidor av samma mynt, dvs den förändring av relationen som en demenssjukdom innebär för både den som drabbats och de närstående eller anhöriga.

onsdag 16 november 2016

Tematrio - Titelkänslor

Veckans tematrio hos Lyrans noblesser:
Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!
Här kommer mina tre:



Sorgesång av Siri Hustvedt. Det här är en riktigt bra roman! 

Om sorgen och den lilla glädjen av Barbro Lindgren. En till formatet liten bok, som rymmer allt det stora som är livet. Sorg och lite glädje. Det är fint att läsa Barbro Lindgren. Som att hålla en gammal och vis vän i handen. Det blir lättare att leva då.

Litteratur till Historieätarna - industrialismen


Tittar ni liksom jag på Historieätarna? Det första avsnittet i säsong tre, om industrialismen och den sista stora svälten i Sverige, kommer mig att tänka på två romaner. När jag läste dem fick jag samma insikt som Erik Haag beskriver i programmet - det är bara drygt hundra år sedan en stor del av Sveriges befolkning svalt!

I Hjärtblad av Aino Trosell är det 1870-tal. Hulda, en ung kvinna från Dalarna, vandrar mot Mälardalen för att undkomma svalt och fattigdom och för att skapa skapa sig ett eget liv. I Sågverksungen av Vibeke Olsson har Bricken och hennes föräldrar överlevt den stora hungersnöden genom att vandra söderut, från skogarna i norr till sågverksfabriken i sundsvallstrakten. Alltså precis den trakt och tid som avsnittet handlar om. Brickens äldre syskon har alla dött av brist på mat, men de finns med i berättelsen och i Brickens lekar.

Läser du Vibeke Olssons böcker om Bricken och hennes föräldrar får du inblick i livet som arbetare under den tidiga industrialismen - det hårda slitet, risken att skadas, vad människor åt och drack, hur de bodde, vad de gjorde under den korta lediga dagen, hur fackföreningsrörelsen växte fram sida vid sida med nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. Det finns fem böcker i serien, som sträcker sig från 1870-talet fram till 1909. De andra är Bricken på Svartvik, Sågspån och eld; Amerikauret och Glödens färger.