måndag 23 december 2013

Åtta tecknade noveller

Fick en julklappsbok redan igår, och den var riktigt bra. Eftersom jag varit ledig idag och inte haft överdrivet mycket att göra så hann jag läsa den på förmiddagen. Pelle Forshed har tecknat och skrivit åtta noveller i serieform och samlat dem under titeln De anhöriga. Det handlar om människorna runt S:t Bodils hemtjänst - de anställda, de gamla och de anhöriga. Det handlar om "de många märkliga rutinerna" i vårdnadets och omsorgens vardag. De som är verklighet för många, men väldigt främmande för andra.

Med enkla serierutor, korta dialoger och kännedom om hemtjänstens vardag, både innifrån och utifrån, skildrar Pelle Forshed olika vardagliga händelser i hemtjänstlivet. För den som står utanför är det smått absurt. För dem som är mitt i det är det vardagliga dilemman som inte har någon enkel eller snabb lösning. Någon sådan presenteras inte heller, och därför blir det också så bra.

onsdag 11 december 2013

Adventskalendertid

Mycket läsa och skriva på arbetstid gör att både bloggen och läsning av skönlitteratur får stå tillbaka under december. Men snart stundar två veckors julledighet och då tänker jag att läsa och skriva ska innebära något helt annat än vad det gör på arbetstid. Nu är det i alla fall adventskalendertid och jag följer bl a de här:

Gissa boken. Karlstads stadbibliotek presenterar en ny bildgåta varje dag fram till jul. Finns även på instagram och twitter @karlstadsbibl.

Bokmania har en både rolig och läsintresseväckande adventskalender som hon kallar "en julkavalkad med författare, hattar och djur".

Konstpretton skriver i sina 24 "luckor" om Bästa filmer 2013.

Litteraturmagazinets julkalender är förstås för dig som gillar böcker.

måndag 2 december 2013

Skelört som gör mig glad

Förmiddagspromenad i solsken och några plusgrader. Det är den andra december och hösten har ju, som vi alla vet, varit ovanligt mild och vacker. I en sluttning har skelörten fullkomligt tagit över och fortsätter det varma vädret dröjer det inte mer än någon dag innan de blommar om. Så blir jag glad över en art som jag knappast lägger märke till under sommarsäsongen.

söndag 24 november 2013

Mannen utan riktning

 
 
Gårdagens teaterupplevelse började på en flygplats där alla avgångar har samma slutdestination - Helvetet. Det är sannerligen ingen gullig teaterresa som sedan följer, utan mer en obehaglig, otäck och äcklig upplevelse. Och ändå är den vacker. Det är lite förvirrande, faktiskt. Jag tror att jag kanske måste se den här föreställningen med Moomsteatern en gång till.

Musik, bildprojektioner, ljus, scenografi och skådespelare tar mig i alla fall med på en oförglömlig resa. Tur att de gör det varsamt, precis som jag på scenen ser Vergilius leda Dante med varsam hand genom helvetets kretsar. Musiken är för övrigt helt fantastisk. Komponerad av Jan-Erik Sääf och inspelad med Petri sångare och Musica vitae.  

Tyngden och nåden

Tyngden och nåden är titeln på en bok av Simone Weil (1909-1943), men det skulle också kunna vara en passande rubrik på en text om filmen Gravity, som jag såg häromkvällen.

tisdag 12 november 2013

Sommar och vemod

I Göteborgs konserthus foajé, mitt emot den livfulla gobelängen Melodier vid torget finns ett annat konstverk med ett helt annat temperament. Det är en fresco-målning av Otte Sköld som heter Folkvisan, uppförd 1937. Konstverket är målat direkt på väggen, drygt 9 meter långt och drygt 6 meter högt. Den andas verkligen nordisk sommar och vemod. Jag är inte så tilltalad av detta konstverk, men jag fastnar i detaljerna i blomsterängen (till vänster nästan utanför bilden ovan och på bilden nedan) med skogsstjärna, akleja, prästkrage, smörblomma, blåklocka, krollilja, vallmo, kråkvicker, kålfjärilar och trollslända. Har jag glömt någon?

måndag 11 november 2013

En fantastisk funkispärla

Veckoslutet har jag tillbringat i Göteborg, bl a med kammarkonsert och räkmacka i Göteborgs konserthus foajé. Där njöt jag mest av den vackra byggnaden, trots både fin musik och goda räkor. Göteborgs konserthus stod färdigt 1935 och är en rikrig funkispärla. Byggnaden är välkomnande och inomhusmiljön är vacker och genomtänkt in i minsta krok att hänga kappan på. Dessutom lär det vara ett av de bästa konserthusen i världen, men det har jag ingen uppfattning om eftersom jag inte var inne i konsertsalen vid det här besöket.
De konstnärliga utsmyckningarna är också mycket fina. Inte minst gobelängen "Melodier vid torget" vars förlaga är gjord av Sven Erixon och som det sedan tog Barbro Nilsson och hennes sex "flinka väverskor" två år att tillverka. Det är ett enastående arbete och hur stor den faktiskt är framgår av bilden nedan. Någonstans läser jag att det är sveriges största väv och kanske stämmer det. Den är nära 59 kvadratmeter!

torsdag 7 november 2013

Minns i november, den ljuva september


Nu är det är ett minne blott, men sommarens trädgårdsutställning i Landskrona c/o Kolonin - ung arkitektur för odling i staden var verkligen fin. Jag hittade just några av mina bilder från besöket där i september, när säsongen gick mot sitt slut.


söndag 3 november 2013

Siri Hustvedt

Jag tycker mycket om att läsa Siri Hustvedts böcker. Jag läste med glädje Sommaren utan män och Den skakande kvinnan, men Vad jag älskade och Sorgesång var större litterära upplevelser. En rolig sak med Siri Hustvedt är att hon alltid skriver om fiktiva konstnärers fiktiva konstverk i sina romaner. Det är därför spännande att höra henne berätta om sin syn på konst i den här videon från Lousiana channel. I filmen läser hon också ett stycke ur sin essäbok Living, thinking, looking. Den har jag tyvärr inte läst men jag tror att Kristina Lindqvists recension i DN ger en bra bild av boken.
För dig som inte har lust att titta på filmen med Siri Hustvedt kan jag tala om att hon bl a berättar att några tyska konstnärer har gjort en utställning med sina tolkningar av de fiktiva konstverk hon beskriver i romanerna. Siri Hustvedt kunde inte känna igen sina egna beskrivningar i de faktiska konstverk som de tyska konstnärerna skapade. Det tycker jag är ntressant!

Många e-böcker blir det

Jag är säkert inte ensam om att skriva upp de böcker jag läser i en liten bok. Igår fick jag anledning att ta fram min lilla svarta för att skriva in ännu en läst bok. Då kunde jag lite häpet konstatera att hälften av de böcker jag läst i år har varit e-böcker. Det innebär tjugo lästa e-böcker hittills under 2013, jämfört med sju under hela 2012 och en och en halv 2011. För övrigt var det nästan precis två år sedan jag debuterade som e-boksläsare. Hittills har jag lånat i princip alla e-böcker jag har läst. Läser du e-böcker? Brukar du köpa eller låna? Tycker du, liksom jag, att det fungerar alldeles utmärkt??

söndag 27 oktober 2013

Blommande stad


 
Så här såg blomningen i föregående inlägg ut för ungefär två månader sedan.

lördag 26 oktober 2013

Varm och vacker oktober

Vilken ovanligt varm och vacker oktober! Bilderna är från fredagens promenad längs Ribersborgs-stranden och genom Öresundsparken. 
 I ängsrabatterna som kantar vägen till Limhamn blommar det fortfarande!
 

onsdag 23 oktober 2013

Jag väljer träden!

Foto: dottern
Häromdagen var jag med familjen på Louisiana. Just nu pågår en stor utställning om Arktis där. Om den har jag inte så mycket att skriva, mer än att jag undrar varför den är där. Jag kan förstå varför Louisiana gör en utställning om Arktis. Is, kyla, hjältar, isbjörnar, död. Men utställningen hade lika gärna kunnat vara placerad på ett naturhistoriskt eller etnografiskt museum. Jag saknar det konstnärliga uttrycket och tilltalet, samtalet med mig som besökare. Nu är det mest projicerade målningar, fakta och massor av text. Och väldigt tråkigt.
 
Då stannar jag hellre under Ai Weiweis magiska kamferträd, som sedan något år är en del av Louisianas samling. Här bildar gammal drivved nya träd att kontemplera under. Konstruktion eller natur? Dekonstruktion eller återuppbyggnad? Symboliserar de något systemkritiskt eller är de bara vackra? Här finns både det konstnärliga uttrycket och tilltalet.

fredag 11 oktober 2013

Film är bäst på bio?

I veckan som gick såg jag två långfilmer på min padda. Jag har tidigare tittat på framförallt serier som jag haft svårt att följa på annat sätt. SVT Play fungerar verkligen bra. Men nu har jag upptäckt att det går alldeles utmärkt att se längre filmer också. Jag slog till med två svenska som båda haft premiär under 2013 - Små citroner gula och Mördaren ljuger inte ensam. Sevärda, men genererar inget högre betyg.

Lagan rinner genom Värnamo

Igår lärde jag mig något jag inte visste - att Lagan rinner genom Värnamo. Jag har hyfsat bra koll på var Hallands åar har sina utlopp, men var de har sina källor och hur de sedan ringlar genom landskapen har jag dålig koll på. Nu vet jag bättre när det gäller Lagan. Det känns bra att veta när jag å jobbets vägnar är i Värnamo. Lagan finns där. En vattenväg till Laholmsbukten och Kattegatt som gör att hemma känns närmare.

onsdag 2 oktober 2013

Filmsäsongen börjar nu

Jag har börjat filmsäsongen med att se på två inte helt nya filmer: Ingen riktig finne och Himlen är oskyldigt blå. Imorgon kväll blir det Monica Z.

tisdag 1 oktober 2013

Äppelknyckarmust

Det här är en riktigt god idé!
Föreningen Ätbar stad i Malmö kommer och hämtar dina överblivna äpplen. Du vet alla de där äpplena som finns i en stad och som ingen använder. De som sitter kvar på träden i villaträdgårdar och på koloniområden när vintern kommer, och som i bästa fall blir mat till koltrastarna. De äpplena transporteras sedan med cykelkärra till Sofielunds folket hus och blir medelst handkraft till god Äppelknyckarmust. Läs gärna mer på hemsidan eller facebook.

Har du själv överblivna äpplen eller vill veta mer om mustningsprocessen? Hör i så fall av dig till Annie, Helena eller Martin. Kontaktuppgifter finns på hemsidan.
 

måndag 30 september 2013

Ida av Inger Weichselbaumer

Oj, vad jag tycker hon är fin där hon sitter på sin stensockel och viftar med de bara tårna. Så livfull, lekfull, glad och stark, fast hon är gjuten i brons. Precis vid infarten till Rosengård, vid hörnet Amiralsgatan/Scheelegatan och i utkanten av bostadskvarteret Ida sitter hon och påminner om alla flickor som finns och som har så mycket livskraft, lek och glädje i sig.

söndag 22 september 2013

Träden, de stora och små

Den sagolika naturen och de sagolika djuren - dovhjortarna med sina stora skovelhorn.
De stora träden och de mycket små människorna (kan ni se dem på bilden ovan?)
Den savannliknanden Hvidtjørnesletten med sina uråldriga hagtornsträd, som betats knotiga av hjortarna under flera hundra år.
En fin lördagspromenad i Dyrehaven, helt enkelt.

torsdag 19 september 2013

En skicklig träskulptör

Hittar några bilder från en utflykt sommaren 2011 till bl a Oskarshamn och Döderhultarnmuseet. Axel Petersson (1868-1925), mer känd som Döderhultarn, var en av landets främsta träskulptörer och det är sannerligen lätt att förstå när en ser alla hans mycket fina figurer. Titta t ex på kommunikationen mellan kvinna och kon här nedan. Eller Gustav V längst ner.

onsdag 18 september 2013

Konst på åsen

 
En av sommarens allra varmaste dagar åkte vi på en liten natur- och konstutflykt till Konst på åsen, på Jägernåsen när Floda i Sörmland. Jägernåsen är naturreservat sedan 1957 och i den vackra naturen vid sjön Jägern visas konst, olika utställningar varje år. Ett bildspel från sommaren finns nedan.
 

söndag 15 september 2013

Hundrova

Vissa dagar behövs något alldeles extra för att livet ska kännas påtagligt och värdefullt. För min del var det så en regnig morgon förra veckan när jag som så ofta var på väg till tåget. Det som väckte mitt intresse den dagen var att jag såg att hundrovans små och mycket rara blommor hade slagit ut igen. En andra blomning i mitten av september hör kanske inte till vanligheterna?! Hundrovan är en gurkväxt som slingrar sig på marken eller klänger på andra växter med sina sträva, mångflikiga blad. Den är inte så vanlig, men finns ändå på en gräsplätt vid kanalen utanför Malmö C. Blommorna är som sagt mycket rara, läs mer och se bilder på Den virtuella floran.

Blommor från en trädgård


Igår kväll hade maken och jag inflyttningsfest i vår inte längre så nya malmölägenhet. Många gamla och nya vänner, arbetskamrater och släktingar kom och hjälpte oss att fylla vårt hem med liv. Men det är inte om detta jag vill skriva, utan om den stora bukett med trädgårdsblommor som vi fick av en gästande familj. Denna var plockad just för att jag för ett tag sedan skrev här på bloggen att jag någon gång i livet vill ha en trädgård full av blommor som jag kan plocka in och sätta i vaser. För mig var den också ett fint bevis på att det jag skriver här läses, för även om statistiken talar sitt tydliga sifferspråk så är det ändå svårt att veta vem du är som läser och vad du tänker om det. Trädgårdsbuketten blev för mig också en synbar och väldigt vacker påminnelse om att den kontakt vi människor har med varandra via internet också påverkar våra relationer. Så tack kära familjen med blommor i trädgården!

tisdag 10 september 2013

Tre tunnisar

Veckans tematrio handlar om minnesvärda korta romaner elle långa noveller (50-150 sidor). Jag tittar i min pocketbokhylla, där jag bara sparar ett litet urval av de pocket jag läst och lämnar resten på olika bytesbokhyllor. Men jag hittar:

1. Yarden av Kristian Lundberg som jag ha skrivit om här.

2. Vännen av Gunilla Linn Persson är en både sorglig och fin berättelse om Edit som inte längre minns som hon tidigare gjort, och hennes granne Ellinor som på olika sätt försöker hjälpa Edit. Mest är det kanske en roman om Ellinors försök att hjälpa där Edit inte längre klarar av sitt liv, att förstå vad det är som händer med Edit (som sannolikt drabbats av en demenssjukom) och att både hjälpa och förstå så att Edit kan behålla sin värdighet. Edit, som har svårt att komma ihåg vem det är som bor granne med henne, kallar Ellinor för "människan". Det är en passande beskrivning eftersom det är just en (med)människa som Ellinor blir för Edit.

3. Robson av Pernilla Glaser är också en otroligt sorglig bok. Pernilla Glaser träffar Robson när de båda är unga, de blir kära men mycket snart drabbas Robson av en sjukdom som visar sig vara obotbar. Deras liv tillsammans, kärlek, smärta och Robsons död skildras med få ord och jag minns att jag blev starkt berörd när jag läste boken i samband med att den kom ut 1995.
 
(Jag hittar också Bildhuggarens dotter av Tove Jansson, som med sina 149 sidor kvalar in i denna tematrio. Men eftersom jag ännu inte läst den får den inte vara med bland de tre. Däremot lägger jag den i min att läsa-hög, och tycker det ska bli spännande att jämföra hur Tove Jansson själv skriver om sitt liv med hur hennes biograf Boel Westin beskriver det.) 

onsdag 4 september 2013

Ett hem

En gång ska jag ha en trädgård full av blommor som jag kan plocka in och sätta i vaser eller ge bort till vänner. Det ska definitivt växa luktärt i den trädgården. Men just nu är jag bara oändligt glad och tacksam över att jag har ett hem som jag tycker mycket om att bo i. Dock utan trädgård. Mina tankar om vad ett hem egentligen är och betyder för oss väcks när jag läser om tidskriften Fronesis nya nummer - Hemmet och bostaden, bl a om hemmet som livsstilsprojekt eller ouppnåelig dröm. 

tisdag 3 september 2013

Tematrio - tegelstenar

Jag är en långsam läsare och brukar därför undvika s k tegelstenar, som är veckans tematrio hos Lyrans Noblesser, så jag får lösa detta på mitt eget sätt.

1. Janet Frames En ängel vid mitt bord är egentligen en trilogi men finns sedan 2009 i en pocketsamlingsvolym med hela 848 sidor, och det måste ju betraktas som en tegelsten. I den ingår de tre delarna Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden. Har du inte redan läst den, så gör det! Mina varmaste rekommendationer.

2. En annan trilogi som numera också finns i en samlingsvolym är Berättelsen om Nancy: Glasfåglarna, Mosippan och Nancy av Elsie Johansson. Tillsammans är de tre böckerna 789 sidor. Till viss del finns det likheter mellan dessa båda trilogier om en flickas och ung kvinnas uppväxt på Nya Zeeland (Janet Frame) och i Uppland (Elsie Johansson) under mitten av 1900-talet.

3. Hanne-Vibeke Holsts tre romaner Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret har inte utkommit i någon samlingsvolym och det är ju begripligt med tanke på att de tillsammans är på nära 1500 sidor. Drottningoffret (624 sidor) som jag läste senast, är intressant eftersom den skildrar en person som drabbas av Alzheimers sjukdom när hon samtidigt har en högt uppsatt position i samhället, i den här romanen Danmarks statsminister. Spänningsroman med innehåll, kan vara en bra karakteristik.

söndag 1 september 2013

Sommarvandring längs Öresundsleden

I efterhand inser jag att det var Öresundsleden, etapp 8 (mellan Rydebäck och Castellet i Landskrona) som vi vandrade en lite gråmulen dag i början av augusti. Det är verkligen en vandring jag kan rekommendera. En lagom dagstur, relativt lättvandrad (förutom delvis backig och genom kohagar) och mycket vacker. Ven ligger ute i Öresund, på bilden ovan något lutande, som en följeslagare under hela den 13 km långa sträckan och naturen vid Glumslövs backar är sällsamt vacker. Bra förbindelser med pågatåget finns det också. Så på med vandringskängorna!
 

Konstrunda i København

Fredagens københavnsbesök gav två vitt skilda konstupplevelser - den fina utställningen Degas' metode på Glyptoteket (tyvärr sista dagen idag) och den retrospektiva utställningen med Roger Ballens fotografier i Nikolaj kirke. Dessutom fick jag möjlighet att umgås och samtala med dottern. Fint!

 
 Utställningen med Edgar Degas' (1834-1917) konst är både pedagogisk och snygg. Dottern och jag fascineras linjer, rörelser, bilder tecknade med kolstift och pastellkrita, målningar inspirerade av andra stora konstnärer och så förstås den fina statyn av en balettflicka som har sin hemvist på Glyptoteket och som jag beundrade vid mitt förra besök. Denna gång var hon placerad mitt i ett bronsmålat rum, utan glasbur men med en rund träsoffa omkring sig som hindrade besökarna att komma allt för nära.
 
 Utställningen med Roger Ballens fotografier är förstås något helt annat. Men som konstupplevelse är hans tablåer ändå en värdig motvikt till Degas tavlor. Bilderna är kraftfulla knytnävsslag i solar plexus. Jag förstår inte allt, även om jag förstår att de är symboltyngda. Jag tycker inte om allt, det är för obegripligt och stundtals alltför otäckt. Men jag berörs och omskakas, så jag tror inte jag är riktigt den samma när jag lämnar den gamla kyrkobyggnaden med anor från 1200-talet och beger mig ut i det ljumma duggregnet. Mer om Roger Ballens fotorgrafier finns här.

måndag 26 augusti 2013

Sensommarsöndag i Jägersborg Dyrehave

För mig som kommer norrifrån är landskapet i Dyrehave som i en saga - de böljande ängarna som sträcker sig ner mot det blå Öresund, de många (lite för tjocka) hjortarna med sina jättehorn, Eremitaget på den högsta kullen, de enorma bokträden... I sensommarsolen gjorde vi som massor av köpenhamnare, dvs promenerade i Dyrehaven. Från tivolit Bakken i söder till den gamla hantverksbyn Raadvad i norr. Här, i fonden på övre bilden, kan trötta fötter vila och hungriga magar få mat på kroen.
I sydvästra hörnet, nära Klampenborgs galoppbana, finns Ordrupgården med sitt gamla hus (ovan) med samlingar av 1800- och 1900-talskonst och sin moderna tillbyggnad med tillfälliga utställningar. Vid gårdagens besök upptäckte vi även Finn Juhls hus (nedan) där de smäckra möbelklassikerna visas i sitt rätta sammanhang. Ett vackert och genomtänkt hus med spännande konst på väggarna. Helt klart värt ett besök, om du har vägrna förbi.

måndag 19 augusti 2013

Sommarläsning

Veckans tematrio är ganska enkel men samtidigt väldigt rolig. Jag tror det kommer bli en stor variation bland inläggen hos dem som väljer att berätta om tre bra sommarläsningsböcker. Här kommer mina:

1. Där jag kommer från - Kriget mot förorten av Per Wirtén handlar om förorten och "gammelstaden". Den är välskriven och intressant och det är roligt att följa författarens vandring i Stockholms södra förorter, som är både hans uppväxtmiljö och platsen där han bor som vuxen. Men det är också en bok som utmanar mina föreställningar om vad förorten är för något och att innerstaden skulle vara så mycket "finare". Den öppnar mina ögon för allt det som finns runtomkring mig i staden där jag bor. Plötsligt ser jag tomrum och skräpmark med helt nya ögon. Hela staden behövs och existerar tillsammans.

2. Alltings början av Karolina Ramqvist griper tag i mig, inte för att den är så rolig att läsa utan snarare för att den är så skickligt skriven. Saga, som är typ 18-19 år under 1990-talet, skildras inifrån medan jag som läsare lite medlidsamt skakar på huvudet, ser henne utifrån och tänker "lilla gumman". Samtidigt blir samhället och dess maktstrukturer, inte minst de patriarkala, svidande tydliga. Som sagt, mycket skickligt. Och vore jag litteraturvetare med all tid i världen skulle jag vilja göra en jämförande analys av Ramqvists Alltings början och Knausgårds Min kamp, 1.

3. Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk är också otroligt välskriven och intressant läsning. Kanske inte så förvånande och nytt, men en viktig påminnelse om vad som är viktigt här i livet. Och en bok som jag vill att både sonen och dottern ska läsa. Jag har inte sett tv-programmet Min sanning med Nina Björk, men jag ska passa på att göra det medan det finns kvar på svtplay.

Bebådelsebild

Det här fina glasfönstret finns i Sankta Maria kyrka i Malmö. Det är skapat av Bo Beskow, som även är konstnären bakom glasmålningarna i Skara domkyrka. De har jag ännu inte sett, men jag tycker det här fönstret och de sju små kvadratiska fönstren i Sankta Maria kyrka, som skildrar skapelsen, är väl värda ett besök. Just denna bebådelsebild är både väldigt typisk och lite annorlunda. Ängeln Gabriel kommer med en blomma (oftast vit lilja), han håller upp sin hand, Maria tar emot hans ord och begrundar dem i sitt hjärta, hon bär blå klänning. Det som är annorlunda är att hennes (kommande) runda mage är tydligt markerad. Jag tror inte Bo Beskow gjorde så av en slump.

onsdag 14 augusti 2013

Emil Noldes hus i Seebüll

Det regnar i Jönköping, där jag befinner mig just nu. Och det regnade i midsomras när maken och jag besökte Emil Noldes hus i Seebüll i norra Tyskland, på gränsen till Danmark. Visste ni förresten att Emil Nolde tog sitt namn efter den by på södra Jylland där han är uppvuxen. Nolde, alltså. Seebüll är en fin plats på en liten kulle i det platta marsklandet och huset är stilren Bauhaus, byggt på 1920-talet.

Om Emil Nolde, hans konst och hans liv finns mycket att berätta, men det får andra göra. Min upptäckt vid besöket är att jag inte är så förtjust i hans expressiva konst som jag trodde att jag skulle vara. Jag trivs bättre i den lilla trädgården som är fylld av kraftfulla blommor i starka färger ochsom är väl värd ett besök i sig. Värd ett besök är också den fina Restaurant Seebüll, där maten är konstfullt upplagd med diverse torkade blomster och örter som dekoration. Smakar gott gör den också.

tisdag 13 augusti 2013

Sommar, sommar, sommar

Har du, liksom jag, ambitionen att lyssna på riktigt många Sommar-program varje gång listan med sommarpratare släpps? Och har du, liksom jag, inte lyssnat på särskilt många när sommaren går mot sitt slut? I år har jag hört sex hela program. Fyra bra och mycket lyssnansvärda och två mindre bra.

Mina fyra bra är Liv Strömqvist, Maria Sveland, Malik Bendjelloul och Sara Danius. Jag kan varmt rekommendera dem alla. Deras program är välskrivna och har en röd tråd. De har en början och ett slut, och det som berättas däremellan är inte enbart privata livshistorier. Och de överraskar alla fyra. Inte hela tiden, men det finns något hos dem alla som är oväntat. Och det gillar ju jag.

Har du några favoriter bland årets sommarprogram?

måndag 12 augusti 2013

Galleri Blå Porten

Häromlördagen var jag på ett väldigt fint bröllop på Öland. Eftersom det är en bit att resa dit så fick maken och jag lov att övernatta. Vi hamnade på Galleri Blå Porten, ett trevligt bed & breakfast i Alby vid kanten av Alvaret på öns sydöstra sida. Här sov vi gott med bara kornas råmande och vindens prasslande i träden utanför. Doften av bondgård och lite flugor följde med på köpet. I gengäld var utsikten över det platta landskapet storslagen och ljuset knivskarpt i havets närhet. Dessutom vänligt bemötande, frukost med hembakat bröd och enkel, men mycket god lunchmat. Kvällsmenyn provade vi inte, det var ju bröllopsmiddag.

En bonus är att Naturbokhandeln med mängder av fågel- och naturböcker ligger i Stenhusa gård några kilometer norrut. Den är värd ett besök även för den som bara är måttligt road av fåglar.

Tematrio - yrkestitel

För att klara denna veckans tematrio är jag tvungen att gå till källorna, dvs min lilla svarta bok där jag skriver upp alla böcker jag har läst. Där får jag snabbt hjälp och hittar mina böcker som innehåller ett yrke i titeln.

1. Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates hade jag med tidigare i somras när tematrion var USA. Det är en fascinerande och otäck berättelse, men mycket läsvärd. Och den passar bra in i denna veckas trio.

2. Drottningens chirurg och Kungens komediant av Agneta Pleijel. Dessa båda är de två första delarna av en trilogi som utspelar sig i Stockholm under 1700- och 1800-talen. Den avslutande delen heter Syster och bror och är också läsvärd, även om den inte innehåller något yrke i titeln. Alla tre romanerna utgår från personer i författarens släkt, men själva berättelserna är fiktiva. De är intressanta, inte bara för den historiska skildringen utan också för att de tar upp olika teman som den medicinska vetenskapens historia, teater- och operakonstens utveckling och drivkraften bakom Manillaskolans tillkomst.

3. Livläkarens besök av P O Enqvist var den enda roman jag kunde komma på spontant. Men så är det också en av de bästa böcker jag har läst. En ganska absurd blandning blir detalltså, med en dödgrävare, två kungliga läkare och en komediant.

söndag 11 augusti 2013

Tematrio - resor

Lite sent, men här kommer min trio på temat "berätta om tre bra böcker som innehåller resor, gärna av lite mer äventyrlig art", som Lyran uppmanade till i början på veckan.

1. Mästarens dröm av Carola Hansson. Den långa och farofyllda resan från Uppsala till Kina är ingenting emot de äventyr som väntar systrarna Agnes och Adina när de väl kommer fram till missionsstation i staden Changsha i Hunanprovinsen. Oj, vilket annorlunda liv som väntar dem där. Och så spännande att som läsare få följa deras olika förhållningssätt och livet i Kina under 1900-talets början. Kanske är detta en bortglömd klassiker?

2. Vindspejare av Agneta Pleijel utspelar sig delvis på Java, dit målaren Abel beger sig på 1800-talet. Bokens fem generationer ger ett långt och fascinerande tidsperspektiv. Eftersom jag läste boken när den kom ut 1987 minns jag den inte så väl idag, men jag minns att jag tyckte mycket om den och det är den första roman som dyker upp när jag tänker på äventyrliga resor.

3. Jerusalem I och II av Selma Lagerlöf. Även byborna från Nås gav sig ut på en äventyrlig resa. (Det var nog mer äventyrligt att resa förr i tiden och medan jag skriver detta kommer jag att tänka på flera bra böcker som innehåller äventryliga resor, men jag stannar trots allt vid dessa.) Kanske har du sett filmen Jerusalem som kom på 1996? I så fall kan jag bara säga att böckerna är bättre! Mästerverk av Selmas penna! Så fint skildrar hon både människorna, deras liv och tro, resans vedermödor och anpassningen (eller svårigheten att anpassa sig) till det nya landet. Jag skulle gärna läsa om dem.
 
Ps. Alla dessa romaner finns som e-böcker och går bra att låna via ditt bibliotek, bara ett "klick" från en läsplatta.

Osbecks bokskogar

 
På Hallandsåsens norra sluttning, vid Hasslöv, finns ett naturreservat som kallas Osbecks bokskogar. Det är döpt efter Linné-lärjungen och f d kyrkoherden i Hasslöv, Pehr Osbeck. Han ville under sitt liv lära sig så mycket som möjligt om teolgi, medicin och naturvetenskap. Kanske var det en möjlig ambition under 1700-talet, jag vet inte? Men ett besök i bokskogen innebär i alla fall både vandring i sällssam, nästan mystisk natur och magnifik utsikt över Laholmsslätten. Jag läser att på Pehr Osbecks tid var slätten betydligt mer bevuxen och den skogsklädda åsen mycket glesare.

lördag 10 augusti 2013

Ett oväntat möte i Östra Karup

För två år sedan besökte jag Galleri Arnstedt i Östra Karup i Skånes allra nordvästra hörn. Då, liksom vid mitt besök häromdagen, är det skulpturerna i trädgården som gör starkast intryck. Några fanns där redan för två år sedan och andra är nya. Som den här. Hunden är i naturlig storlek (se bild nedan) och flickan är väldigt stor. Hon har stövlar på sig. Konstnären heter Eva Kullgren och hon har gjort två skulpturpar med flicka och hund. De heter "Sitting". Det ena finns i Skånes nordvästraste hörn och det andra tio mil söder om Beijing. Råkar du ha vägarna förbi är Kristina J Eldons drömska fotografier och Mortens Scheldes sjörövarromantiska målningar kvar t o m 21 augusti.

måndag 8 juli 2013

Sommarpaus på bloggen

Nu blir det bloggpaus i några veckor, men jag återkommer!
En skön sommar önskar jag dig som läser detta.

Tønder har i alla fall ett fint konstmuseum

För några veckor sedan tillbringade maken och jag två nätter i den lilla staden Tønder på Sønderjylland. Först när vi kom dit såg vi en charmig liten stad med anor från medeltiden, men redan efter några timmar krackelerade bilden och vi såg mer och mer av skavankerna och tröttheten som lagt sig över det pittoreska. Som turister var vi ganska illa sedda och inte särskilt omhuldade. Nå väl, det finns säkert en förklaring till det, och jag kan ändå rekommendera Tønder som ett besöksmål tack vare det fina konstmuseet. Förutom spännande utställningar med samtida dansk konst finns även ett kulturhistoriskt museum och en permanent utställning med möbeldesignern Hans J Wegners stolar. Dessa kan alla provsittas och återfinns på åtta våningar i det gamla vattentornet.

söndag 7 juli 2013

Tematrio - USA

 
Veckans tematrio är inte lätt som en kan tro, men nu har jag i alla fall valt tre romaner som speglar olika delar och olika tider av USA:s 1900-talshistoria.

Snön faller på cederträden av David Guterson läste jag på 1990-talet och jag kommer ihåg att jag förvånades över hur många japaner som fanns i USA efter andra världskriget och hur illa sedda de var. Jag minns också en spännande och vacker roman. Men filmen har jag inte sett. Kanske är det dags nu?

Siri Hustvedt skriver mycket bra romaner och Vad jag älskade är den bästa. Den var en stor läsupplevelse för mig för ungefär tio år sedan och därefter har jag läst alla hennes böcker. Jag tycker mycket om hur hon bygger upp en hel värld där huvudpersoner kan figurera som bipersoner i en annan bok. Jag gillar också hennes detaljerade beskrivningarna av konstverk och konstutställningar som aldrig har funnits i verkligheten.

Jag har inte läst så många av Joyce Carol Oates romaner, inte med tanke på hur många hon har skrivit, men några har av dem som jag har hunnit med är Svart flicka, vit flicka och Dödgrävarens dotter. Eftersom det kan vara svårt att pricka rätt i ett omfångsrikt författarskap och eftersom båda dessa romaner berättar om USA:s historia så vill jag gärna ha med dem i min trio.