Bokcirklandets fröjder

Igår träffade jag min nya bokcirkel för sjätte gången, vilket innebär att jag nog måste sluta kalla den "min nya bokcirkel". Över sommaren har vi läst Kananda av Richard Ford. Jag vet att han är en uppburen författare och att romanen har fått översvallande recensioner, men jag var ändå inte överförtjust under läsningen. Det är något med författarens distanserade och lite känslolösa stil som jag har svårt för. Efter avslutad läsning kunde jag konstatera att det är en roman jag inte tyckte om att läsa, men är glad över att ha läst. En annan sak som jag gladde mig åt var det kommande samtalet i bokcirkeln.

Så träffades vi alltså igår och samtalet om boken var ännu bättre än mina förväntningar. Vilken oerhörd rikedom att sitta sex personer runt ett bord och med varandra dela läsupplevelsen och några av de tankar och känslor som följde med den. Det började med att en av personerna sa: Vilken syn på människan tycker ni finns i den här boken? Bara det en fråga som hade räckt att samtala om hela kvällen. Men vi hann med så mycket mer. Referenser till andra böcker vi läst. Funderingar kring huvudpersonen Dell och hans person. De andra viktiga personerna i romanen - vad har de med sig från livet som kan göra deras handlingar begripliga? Vad betyder egentligen "Kanada" i romanen? Hur hänger det förflutna, nuet och framtiden ihop i en människas liv? Och mycket, mycket mer.

Det som jag tycker så väldigt mycket om är hur vi alla på olika sätt framträder som de personer vi är när vi samtalar om de böcker vi läst. Vi fäster oss vid olika detaljer och vi hittar det som är viktigt för oss. När vi sedan delar våra tankar med varandra så har jag inte bara med mig upplevelsen av att ha läst en bok, utan flera olika. Genom samtalet ökar alltså min läsupplevelse. Och jag lär känna mina bokcirkelvänner, och mig själv.