Alla får plats!

Den gången jag åkte med Inlandsbanan, det är dryt tio år sedan, hamnade jag och maken i restaurangvagnen med en lokförare på väg norrut för att köra ett annat tåg söderut. Han var alltså ledig och väldigt pratsugen. Det var ett trevligt samtal, i samförstånd. Men när han frågade var vi bodde och fick höra svaret, som då var Södetälje, ändrade samtalet karaktär. Han uttryckte sig rasisitiskt om invånare i vår stad och det samförstånd vi hade känt var som bortblåst. Det var svårt att fortsätta samtalet och jag minns det som att maken och jag mest sa att vi inte höll med honom, att vi hade en annan åsikt osv. Men ganska snart valde vi alla tre att avsluta det som från början hade varit ett trevligt samtal. Jag började bläddra i gästboken som fanns i den här restaurangvagnen, med betoning på vildmarksmat och norrländska delikatesser. Jag minns att tåget tuffade på genom Härjedalen. Miltals med gransko och ingen bebyggelse, så Sveg som en plötsligt uppdykande vilda västernby, sedan återigen granskog till förbannelse. Just då läste jag de här orden i den är gästboken: "Säga vad man vill om Sverige, men vi har i alla fall gott om plats."

Dessa ord har jag burit mig sedan dess. Därför blir jag glad när jag läser om kampanjen Alla får plats! som JönköpingsPosten m fl har dragit igång. Ett av de ljusgröna rockmärkena skulle jag gärna bära.