Två tematrior i ett #083

Hittar bland mina opublicerade inlägg ett med två tematrio, som inte längre är aktuella. Men böckerna är fortfarande bra, så jag publicerar det ändå.

Eftersom jag inte hann med förra veckans tematrio om pappor så slår jag ihop den med denna veckas trio om sjukdomar. Resultatet blir dessa tre böcker:

1. I Långa loppet av Miika Nousiainen, författaren har även skrivit Hallonbåtsflyktingen som går på bio just nu, möter vi Martti som är övertygad om att hans son kommer att bli en världsberömd långdistanslöpare. När sonen plötsligt försvinner flyttar han över sin förhoppning på dottern Heidi, som så när håller på att gå under av faderns hårda och orealistisk träningsprogram. Det är en roman som både skildrar en faders djupa sorg och hans snudd på absurda världsfrånvändhet, som så när tar död på även hans dotters liv.

2. Fadern i Lila hibiskus är otäckt grym och romanen berättar om misshandel och övergrepp inom familjen. Det är obehaglig läsning, ibland vill jag bara lägga boken ifrån mig, men Chimamanda Ngozi Adichie skriver på ett sätt som gör att hoppet inte överger oss trots de grymheter som skildras. Även här tänker jag att det är en psykiskt sjuk far som skildras.

3. Om pappaporträttet i den första boken är absurt världsfrånvänt och i den andra oändligt grymt, så är Aris Fioretos skildring av sin pappa i Halva solen fylld av varm ömsinthet och magisk realism. Här ryms sorgen över en älskad fars död, baklängesberättelsen om hans liv och skildringar av vardagen med Parkinsons sjukdom.