En dag som denna passar ett besök på Nationalmuseum bra. Maken och jag gick dit för att vi ville se Caspar David Fredrichs romantiska naturmåleri, men där var det så trångt så vi knappast kom fram till tavlorna. De åtta samtida kommentarerna, som har funnits på tunnelbanan och lite varstans i staden, var placerade på bottenvåningen och inte tillsammans med den gamle mästarens verk. Det gjorde mig lite besviken. Jag hade velat se Cecilia Edefalks, Denise Grünsteins och de andras verk samspela med Caspar David Fredrichs. Vi tog en vända in bland de permanenta samlingarna istället. Där var det lugnt och stilla. Bland annat såg vi en fin ikonsamling och en vacker och stämningsfull vinterbild med vy över slottet, precis där vi tidigare promenerat. Vintern är sig lik, men staden har ändrat karaktär under de c:a 150 år som förflutit sedan Carl Stefan Bennet målade sin tavla (se ovan).
söndag 3 januari 2010
Utsikt mot Stockholms slott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men stämningsfull var den. Det är trafiken som är den stora förändringen, tycker jag./ Eva WB
SvaraRaderaJo, trafiken och antalet människor har verkligen ändrats. Och snön är mycket smutsigare. Men det kunde nog vara smutsigt på 1800-talet också, fast på ett annat sätt än nu.
SvaraRaderaDet är en häftig målning. Känns modern med sina skarpa linjer, nästan som en serietidningsruta.
SvaraRaderaDen serien skulle jag vilja läsa!
SvaraRadera