Stortorget

Det kan ha varit jag, flickan med det långa håret till vänster på vykortet från Stortorget i Södertälje. Det är något med färgerna och kläderna som får mig att tro att det är från 1970-talets första hälft. Södertälje nya rådhus, i bildens fond, byggdes på 1960-talet och ser fortfarande nytt ut. Träskor i olika färger vet jag att många i klassen hade när jag gick i 4:an och 5:an. Det var också då snickarjeansen och slipovrarna var som populärast. Mammorna stickade slipovrar till oss. I brunt, grönt och orange eller blått och gult. Svårt att säga vilka som var snyggast.

Jag har passerat Stortorget i Södertälje många gånger under årens lopp, med eller utan torghandel. På väg till eller från gymnasieskolan, arbetet, affärerna. Väntat på bussen. Vid den här tiden, som vykortet speglar, tror jag bussgatan gick mellan det nya rådhuset (Södertälje tingsrätt) och torget. Kanske är jag på väg till bussen? Trots att detta är en plats som jag passerat så väldigt många gånger har jag få tydliga minnen från den. Kanske för att minnena klumpar ihop sig till någon sorts minsta gemensamma nämnare. Men jag minns kvällen den 23 december förra året, när maken och sonen och jag stod bakom Gamla rådhuset vid Stortorget och väntade på bussen. Eller kanske minns jag bara det som jag har skrivit om i blogginlägget, inte själva händelsen. Finns det alls något minne? Jag ber att få återkomma till detta efter avslutad läsning av Torgny Lindgrens Minnen.