Jag fortsätter med lite helsingforsiana. På konstmuséet Ateneum visades t o m mars en stor utställning om Jean Sibelius (1865-1957), eftersom det är 150 år sedan Finlands store tonsättare föddes. Även om jag inte har lyssnat så mycket på hans musik så var den tematiserade utställningen om hans liv och verk intressant. Här blandades historiska fakta och fotografier med konst från förra sekelskiftet och Sibelius tonsättningar som man kunde lyssna till.
Många av målningarna var intressanta tidsskildringar, särskilt de mer modernistiska, och musiken, inte minst Finlandia, imponerade. Men det var ändå beskrivningen av Sibeliusmonumentets tillkomst och iscensättningen av monumentet som främst gjorde mig mest fascinerad. I installationen Passio Musicae Open Source kunde man kliva rakt in i Sibeliusmonumentets värld av toner. På golvet i ett rum var själva monumentets "orgelpipor" uppritade som större och mindre cirklar. När någon gick över golvet spelades en symfoni av toner och pauser, starkt och svagt, högt och lågt, fort och sakta. Den som gick i rummet kunde inte själv höra sin komposition utan det gjorde museibesökarna i det angränsande rummet.
Självklart promenerade vi sedan i snålblåsten till själva monumentet i Sibeliusparken i Bortre Tölö. Detta är en av Helsingfors största turistattraktioner, men vi kom i mellanrummet mellan turistbussarna. Fotografierna därifrån ser svartvita ut p g a gråvädret, men de är faktiskt i färg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar