Längst ut på
Enhörnalandet, den spetsiga halvö i Mälaren som även är mitt
Barndomsland, finns Horns säteri. Där finns ett stort vilthägn med bl a dovhjortar och mufflonfår. På
icke jaktdagar kan man vandra i hägnet och ta del av Mälardalsnaturen. Jag hade
nog aldrig vågat mig över den höga stättan och in bakom det otillgängliga stängslet om inte några mig närstående personer varit med. Men vandringen vi gjorde på långfredagen gick genom mjuk, mossbelupen granskog, över berghällar
och sankmark, fram till en punkt där Mälarens blå vatten kunde beskådas från hög höjd, på slingriga grusvägar och
förbi vackra gamla hus, över åkermark med tranpar i
parningstagen och längs ekbackar med rast i solsken. Vi gick även förbi den magnifika röda
herrgårdsbyggnaden och fick
vi stifta närmare bekantskap med mufflonfåren och deras lammungar samt
hjortarna med de imponerande kronorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar