16. En påminnelse om att tiden går

Bilden sitter, tillsammans med några andra bilder från samma tid, på väggen i den lilla lägenheten jag har i staden där jag arbetar. Den är en påminnelse om att tiden går. För femton år sedan bodde två tonåringar med mig och maken i den stora villan i Södertälje. Nu är de båda vuxna, med egna familjer och boenden sedan många år. Men de följer med mig i mitt liv, alltid nära. (Lampan är en spegling från det kök där jag just nu befinner mig.)

Sibirisk nunneört #059

Så glad jag blir när jag ser att Storstadsnatur skrivit om den sibiriska nunneörten, och med en fin bild dessutom. I Södertälje bodde jag i några år i en villa där det fanns massor av blommande sibirisk nunneört så här års. Nu läser jag i Den virtuella floran att denna art förekommer sällsynt förvildad i parker, gamla trädgårdar och vägkanter, främst i Stockholmstrakten. Jag minns den alltså från just den del av landet och på just den växtplats som floran beskriver.

Öde - det bortglömda Sverige #033

Idag har jag sett en fin fotoutställning på Södertälje konsthall. Hampus Hedelius stora färgfotografier från öde hus och övergivna platser är både vemodigt vackra och spännande. De väcker också fantasin till liv. Vad har hänt här tidigare? Vem bodde och verkade här en gång?

Livsröst!

 

Om jag fortfarande var södertäljebo skulle jag utan tvekan ta mig till Sagateatern den 15:e och 16:e november för att uppleva föreställningen Röster från själens rum. Ensemblen Livsröst har samarbetat med Operaimprovisatörerna. Den mycket snygga affischen har fotograf Göran G Johansson skapat.  

Härligheter på Södertälje konsthall

Imorgon är det vernissage för utställningen Härligheter på Södertälje konsthall. Det är ateljéerna Inuti och Inuti2 som står för konstverken. Jag har skrivit om Inuti och Inuti2 tidigare i inläggen Delar blir helt, "Tidvattenvåg", Momokos kungliga porträtt och Sinnesnärvaro. Jag önskar att jag hade kunnat vara med imorgon, men tyvärr kan jag inte det. Istället får jag uppmana er som läser detta, och som kanske bor i närheten av Södertälje, att bege er till konsthallen i Södertälje imorgon eller någon annan dag under utställingsperioden (pågår till 26 april).

Äntligen! #063

Idag på min kvällspromenad hörde jag äntligen koltrasten, eller koltrastarna. Jag tror det var två, i varsin del av parken som jag passerade. Det var kyligt i luften och ett blåsvart skymningsljus. Den efterlängtade och välkända koltrastmelodin fick mig att minnas många tidigare vårar, både här i Malmö och i Södertälje och Stockholm. Jag har haft turen att bo med koltrastar utanför fönstret i både stillsamma villaområden och stökig storstadsmiljö. Nu väntar jag bara på att de på min gård ska börja sjunga. Hoppas det inte dröjer så länge!

Kusens backe för många år sen #028

Medan isvindarna viner över staden vid Vätterns södra strand drömmer jag mig tillbaka till en annan tid på en annan plats. Kram på er, kära barn som nu är vuxna (men inte mindre kära).

GULT

Ett år efter utställningen Möte i färg på Södertälje konsthall visas nu GULT på samma plats och med tavlor från samma samling, dvs familjen Rasjös. Temat på utställningen är gult, och även om inte alla konstverk har gult som den mest dominerande färgen så är det en mäktig känsla att gå omkring i konsthallen bland de stora och sins emellan mycket olika målningarna. En explosion av färger och intryck. Och ett spännande möte mellan de olika konstnärskapen, precis som för ett år sedan. Konsthallen har generösa öppettider, och på söndagar kl 14 visar konstsamlaren Staffan Rasjö utställningen.

Glädjen med en brun påse

Ända sedan jag flyttade från Södertälje för drygt fem år sedan har jag saknat de gröna påsarna, som redan då hade funnits i flera år, för hushållets organiska avfall. I Stockholm, dit jag flyttade, pågår fortfarande diskussioner om huruvida komposterbart avfall ska sorteras från övriga sopor. Som om det finns något alternativ till att ta tillvara det organiska avfallet och omvandla det till jord eller biogas.

Därför är jag nu glad över att vara jönköpingsbo på deltid. Här finns det bruna påsar av kraftig papp där allt organiskt avfall kan kastas. Sedan samlas dessa i separata kärl i den utomordentligt välordnade sopsorteringsstationen på gården. Det är viktigt hur vi tar hand om våra sopor. Varje gång jag kan kasta något i den bruna påsen så gläds jag. Då går det inte till spillo. Så borde det vara överallt. I Stockholm också.

Tulpanglädje...

... från Tunvalla handelsträdgård i Östertälje.

Drömbilder Pastischer Minnen

Fram till den 20 mars ställer fotograferna Olof Näslund och Göran G. Johansson ut sina fotografier på Galleri Kretsen i Södertälje under rubriken Drömbilder Pastischer Minnen. Det är en passande namn på en utställning där drömska minnesbilder och konstfulla pastischer varvas med porträtt och mer dokumentära fotografier. En snygg affisch är det också! På vernissagedagen var det hundratals som besökte galleriet i Gamla flickskolan, beläget på en kulle mellan centrumbyggnaderna och kanalen i Södertälje. Roligt att en fotokonstutställning lockar så många. Det är bara att glädjas med herrar fotografer och önska dem fortsatt lycka med utställningen och fotograferandet.

Konstlördag i Södertälje

Pendeltåget tar mig den välbekanta vägen söderut, till min forna hemstad Södertälje. Just idag är det två olika konstutställningar som lockar. Först besöker jag Södertälje konsthall på en visning av utställningen "Möte i färg". Konstsamlaren Staffan Rasjö berättar varmt och engagerat om de stora och inte alldeles lättillgängliga konstverk som är en del av hans samling. Det hela började med en utställning med tavlor målade av Ulf Trotzigs, får vi veta. Och Kung Sweeneys dröm (nedan till vänster) är en imponerande stor tavla och kanske den jag tycker mest om av alla på utställningen. Jag söker lite på nätet efter något bra att läsa om Ulf Trotzig, som f ö är gift med författaren och ledamoten i Svenska Akademin Birgitta Trotzig, och hittar en utställningskatalog från Hishults konsthall. När jag "bläddrar" i den inser jag att jag gjort det en gång förut, men då i pappersversionen. Det var i somras, hos svärföräldrarna. De hade varit och sett utställningen. Så där är det ofta, tycker jag, att saker och ting länkas samman.

En av överraskningarna på utställningen är Eddie Figges verk Röd informell och Brevet. Hon är en konstnär jag inte alls känner till, men som jag kommer att hålla utkik efter i framtiden.

En del av Rasjösamlingen finns på Vida museum på Öland och visas där vid olika utställningar.

kulturdelen.nu

Som f d södertäljebo vill jag gärna göra reklam för kulturdelen.nu, en nättidning om Södertäljes kulturliv. Artiklarna är välskrivna, bilder fina och lay-outen överskådlig och tydlig. För alla oss som alltid kommer att ha en del av vårt hjärta i Södertälje. Jag gläds särskilt åt reportagen om den yngre generationen - konst och kläder, poesi och rollspel, musik och dans.

Mina kulturella södertäljeminnen är så många att inte ens en bloggs eviga utrymme räcker till. Stadsbibliotektet i Domushuset, bokbussen på Storängsvägen, teatergruppen på högstadiet, stencilkopierade skoltidningar, rysk poesi på Lunabiblioteket, Cullbergbaletten på Estrad, biografen Castor och bio Kontrast, Fredagshornet och Oktoberteatrar, Kulturnätter...

Stortorget

Det kan ha varit jag, flickan med det långa håret till vänster på vykortet från Stortorget i Södertälje. Det är något med färgerna och kläderna som får mig att tro att det är från 1970-talets första hälft. Södertälje nya rådhus, i bildens fond, byggdes på 1960-talet och ser fortfarande nytt ut. Träskor i olika färger vet jag att många i klassen hade när jag gick i 4:an och 5:an. Det var också då snickarjeansen och slipovrarna var som populärast. Mammorna stickade slipovrar till oss. I brunt, grönt och orange eller blått och gult. Svårt att säga vilka som var snyggast.

Jag har passerat Stortorget i Södertälje många gånger under årens lopp, med eller utan torghandel. På väg till eller från gymnasieskolan, arbetet, affärerna. Väntat på bussen. Vid den här tiden, som vykortet speglar, tror jag bussgatan gick mellan det nya rådhuset (Södertälje tingsrätt) och torget. Kanske är jag på väg till bussen? Trots att detta är en plats som jag passerat så väldigt många gånger har jag få tydliga minnen från den. Kanske för att minnena klumpar ihop sig till någon sorts minsta gemensamma nämnare. Men jag minns kvällen den 23 december förra året, när maken och sonen och jag stod bakom Gamla rådhuset vid Stortorget och väntade på bussen. Eller kanske minns jag bara det som jag har skrivit om i blogginlägget, inte själva händelsen. Finns det alls något minne? Jag ber att få återkomma till detta efter avslutad läsning av Torgny Lindgrens Minnen.

Mitt Södertälje

Den 23:e december på kvällen stod jag och maken och sonen vid torget i Södertälje och väntade på bussen ut till julfirandet på landet. Det var massor av snö och nästan omöjligt att ta sig fram på trottoarerna. Även träden hade snö på sig och stod där vackra på kyrkogården. Jag kände mig hemma och ändå inte. Så där som det kan vara när man är på en välkänd plats, där man tillbringat många år av sitt liv, men som inte är lika välkänd längre. Det var i alla fall fint att stå där några minuter och blicka ut över S:ta Ragnhilds kyrka. Helgonet Ragnhild levde på 1100-talet och enligt legenden företog hon, liksom den heliga Birgitta, pilgrimsfärder till Rom och Jerusalem. Hon är ett passande skyddshelgen för en stad som Södertälje där många av invånarna kommer från länder öster om Medelhavet eller har föräldrar som gör det.