Möte med Carl Kyhlberg

En fin utställning på Malmö konstmusem med Carl Kyhlbergs (1878-1952) måleri, pågår till 21 maj. Tavlorna gör sig bra i de stora ljusa salarna. Färgerna får plats att flöda. Eller, det här är ett konstnärskap där färgen leder skapandet, som Patrik Steorn säger i audioguden till utställningen som finns här.

Tavlan på bilden ovan heter Gryningen kastar ett strålande hjärta mot jorden. Fantastisk titel, eller hur?! Väl värd att begrunda.

William Kentridge, #004

Just nu finns en fantastiskt fin utställning med den sydafrikanske konstnären William Kentridge verk på Louisiana. Det är ett kreativt lekfullt skapande som vi får del av. Konsten finns överallt där konstnären är. Den berättar i bilder, symboler, rörelser och musik. T ex verket More Sweetly Play the Dance (2015), som är en 15 minuter lång installation där åtta video-kanaler och fyra megafoner fyller en stor sal med både rörlig bild och ljud. Det går inte att beskriva med ord, men upplevelsen av att stå mitt i det är både berörande och stärkande. Här projiceras silhuetter av människor och symboler, medan vinden "blåser" i de tecknade naturbakgrunderna och blåsorkestern trumpetar. Allting blir till en poetisk beskrivning av Sydafrikas historia. I filmen ovan ses Second-hand Reading, som nog är lättare att ta till sig via datorn, och flera verk av William Kentridge finns på Louisianas hemsida. Utställningen pågår till mitten av juni, så för min del blir det ytterligare ett besök i vår.

11. Jag tänker på Linné - han som såg allt

En av årets bästa läsupplevelser är faktiskt denna bok, som utkom för snart tio år sedan i samband med att det var trehundra år sedan Carl von Linné föddes. Den har stått i min bokhylla i många år. Ibland har jag tagit fram den och tittat på alla vackra bilder och läst bildtexterna, men det har inte blivit av att jag läst hela förrän i år. Och det har jag gjort under lång tid, lite då och då under hela våren och sommaren. Jag har lärt mig massor om flora och natur, men också om historia och konst. Och om Linné, förstås - han som såg allt.

5. Fina konstutställningar

Det pågår just nu flera fina konstutställninar på Jönköpings länsmuseum. Smörlyckan är skapad av konstnäsrduon Peter Johansson och Barbrp Westing, och den visar konst från museets samlingar på ett fantasifullt och helt nytt sätt. Det är inspirerande att se alla olika konstnärliga uttryck från olika tidsepoker. På något märkligt sätt blir verken större när de presenteras med oväntat sällskap.

På spaning - en vandring bland konsten på museet öppnade förra veckan och är en mer traditionell konstutställning, men likväl spännande och väldigt varierande. Många konstnärer från olika tider presenteras även här. Det är snyggt hängt och tilltalande tematiserat. En favorit är Birgitta Anderssons (1938 - ) självporträtt Med röd basker.

Speglingar

Speglingar av Sara Broos är en stor film. Den är som en rysk gumma, med nya berättelser inuti dem som tidigare berättats. Eller som Pandoras ask, full av sorg och smärta som flyger ut över världen när asken öppnas – och till sist återstår bara hoppet i botten av asken.  Titeln är mycket väl vald. Inte bara för att moderns Karin Broos’ liv speglar sig i dotterns Saras liv, utan lika mycket för att deras respektive konstnärskap kan ses som speglingar av livet. 

I filmen finns bilder som på många sätt liknar eller försöker efterlikna Karin Broos tavlor, ofta fyllda med vattenspeglingar och skuggspeglingar. Men Sara Broos har också ett alldeles eget bildspråk som jag gärna hade sett mer av. Och då tänker jag inte på de frekvent förekommande dubbelexponeringarna (också en form av speglingar) utan t ex slutscenen med den vitklädda familjen, som tittar på gamla familjefilmer i det gröna landskapet.

Det som berör mig mest är ändå Karin Broos ambivalenta och ärliga inställning till sitt eget åldrande, som hon uttrycker både direkt och mer symboliskt. Hennes målingar såg jag första gången för fem år sedan, och skrev om här.

Tack för konstkritiker

För några veckor sedan såg jag Peter Johanssons utställning El hombre elastico - min vän korven på Borås konstmuseum (pågår t o m 3/4). En obehaglig konstutställning som fyllde mig med lika delar äckel och fascination, och som jag inte förmådde klä i ord. I Sydsvenskan idag finns en recension av utställningen av Carolina Söderholm. Tack för konstkritiker, som hjälper mig att förstå konst som griper tag på ett ordlöst sätt. Jag läser också att denna "dalabygdens bad boy", som bl a skivat upp dalahästar och paketerat dem i charkkylen, bor och verkar i Malmö sedan länge.

Textilmuseet i Borås

Ett fint och spännande Textilmuseum med så väl lokal textilindustri-historia och svensk mönsterdesign som ett globalt hållbarhetsperspektiv på vår tids förhållande till textil och kläder. Mycket inspirerande och pedagogiskt.

Mönstret Bongo av Tom Hedqvist. Vi hade vaxduken i vitt och svart när barnen var små.

Äldre kattmönstrat tyg. Tyvärr glömde jag foto vem som är upphovspersonen till detta. Återkommer om jag hittar det någonstans.

Ropen skalla - Konsten åt alla!

 

Malmö konstmuseum visar en del av samlingen med konst från 1960, 1970 och 1980-tal. Det är en omfångsrik utställning där den som var med när det begav sig kommer att känna igen sig i mycket. Men säkert också få syn på en hel del nytt. Det är kreativt, färgsprakande och politiskt. Gerhard Nordströms stora anti krigs-installation "De antimilitäriska planscherna" från 1966–68 berör starkt. Och Ola Billgrens tidstypiska interiörer fascinerar som alltid med sin detaljrikedom och sitt vackra ljusspel. Men här finns så mycket mer. Det är verkligen konst för alla!

Träd in i orden

House of knowledge (sök efter bilder så kan du se hur den tar sig ut i vackrare väder) är en väldigt stor skulptur föreställande en sittande människa, skapad av bokstäver. Av bokstäverna bildar vi ord - så att vi kan samtala med varandra. Inuti skulpturen finns ett rum där det är högt i tak och världen utanför synlig. Här får en liten grupp människor plats. Visst kan man se den som en symbol för kunskap och lärande, eftersom den är placerad på högskoleområdet i Borås, men det är också en symbol för de goda samtal vi kan föra med varandra.

Fiske

Gatukonstnären heter Joe Iurato. Han berättar med sina bilder, och låter dem smälta in i stadsmiljön, som här där ett barn sitter och metar under Stadsbron i Borås.

Expressionistisk kolorist

Just nu pågår en väldigt fin utställning med Hans Larssons (1910-1973) målningar på Galleri Estetica i Malmö. Jag har inte stött på denna malmöitiske konstnär tidigare, men läser med intresse en artikel om honom som finns här (observera att hans namne den skånske filosofen och akademiledamoten Hans Larsson levde 1862-1944).

Tillvaron är större

Mjuk, vänlig, inbjudande hänger målningen där, lite för nära de andra men ändå för sig själv. Längst bort i ett litet rum på Moderna Muséet i Stockholm. Det är något med färgen, eller färgerna även om målningen nog räknas som monokrom. Tunna lager färg målade över varandra vilket ger en känsla av öppenhet trots den stängda formen. Är det en del av västerländskt, abstrakt, modernt måleri eller är det en konsekvens av det bildförbud som säger att varken Gud eller det skapade får avbildas, en tradition som har sina rötter i en helt annan del av världen? I vilket fall hänger den där, Madhat Kakeis målning, som en påminnelse om att tillvaron är större än det vi ser.

Detta är ett gästblogginlägg av Jonas, som vanligtvis skriver om film på Juno film, och är @vardagsbibel på twitter och instagram.

Lucka 20 - Mariafönstret i Linköpings domkyrka

Bilden är lånad från Linköpings domkyrka.

Jag är inte speciellt bra på kyrkliga söndagar men att fjärde söndagen i advent är tillägnad Maria, det vet jag. När jag var barn var hon min absoluta förebild. En ung kvinna som blev mamma till en liten bebis. Det handlade inte om Jesus, guds son, som jag förstod det, utan om just denna unga kvinna som fick det oerhört viktiga uppdraget att vara mamma åt ett litet barn. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om Maria-gestalten, men inte som ett helgon utan mer som en alldeles vanlig människa med en fantastisk uppgift. Att vara förälder.

I höstas var jag för första gången inne i Linköpings domkyrka. Det är en mäktig katedral med anor från 1100-talet. Ett av kapellen är tillägnat Maria och här finns en av världens största glasgravyrer av konstnären Lisa Bauer och gravören Lars Börnesson. Jag vet inte om jag tycker om just den bilden av Maria, men det är ett imponerande konstverk. Inte minst för att Marias mantel består av ”Mariablomster”, dvs 93 olika svenska blommor och träd som har anknytning till Maria, t ex genom någon folkvisa eller en legend eller därför att växten i någon del av Sverige har ett Maria-namn.

Några av dessa är: nyponros, pyrola, blåstarr, darrgräs, vitgröe, gulmåra, daggkåpa, akleja, slåtterblomma, brudbröd, blåklocka, förgätmigej, liljekonvaj, kråkvicker, Jungfru Marie nycklar, guckusko, skogsviol, luktviol, styvmorsviol, ekorrbär, ramslök, mandelblom, skogsklöver, smultron, rödklöver, kärringtand, gullklöver, skogsstjärna, jungfrulin, svalört, linnea, harsyra, tusensköna, blåsippa, vårlök och vitsippa.

Lucka 18 - En kväll med Yayoi Kusama...

... kan göra vem som helst glad. Titta på den här filmen där den 86-åriga japanska konstnären berättar om sin konst och varför hon skapar.
http://youtu.be/x6GMdydE7I8

Lucka 13 - Bokomslag från 1950-talet

Apropå Randi Fischer så hittade jag denna fina utgåva med omslag av henne hemma i bokhyllan. Började läsa men fastnade inte i Ulla Isakssons text, ska försöka igen under julledigheten. Men än så länge ligger boken bara på nattduksbordet och är snygg.

Lucka 6 - "De tre stegen"

I somras besökte jag Västerås domkyrka. Den är stor och mäktig, och här finns tre mycket fina glasfönster som skapades av konstnären Randi Fischer (1920-1997) på 1950-talet. De heter De tre stegen och ska på något sätt föra tankarna till rörelsen i livet. De är tills skillnad från många andra kyrkofönster abstrakta, vilket öppnar för besökarens egna tolkningar. Men ofta passerar man nog bara och ser det vackra ljusspelet bakom Blå, Gul och Röd. 

                     

Mer att läsa i tidskriften :spaning, om kulturarvet i Västmanland. På sidorna 16-19 finns en artikel om Randi Fischer och mycket fina bilder på De tre stegen.

Lucka 3 - "Josef" har flyttat hem till oss

Av en lycklig slump har denna tavla signerad Lennart Rosensohn hamnat i vårt hem. Jag vet inte vad tavlan heter, men vi kallar mannen på bilden för Josef. Det är uppenbarligen en äldre judisk man, med kippa på huvudet, och han läser troligtvis i någon av de gammaltestamentliga skrifterna. Jag tror att han läser mycket, och tänker över livet. Både sitt eget och hur det blev, och det stora Livet som ibland kan vara så väldigt ogripbart. Han konstaterar kanske, som Tom Malmquist, att i varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, och att det är inget mindre än ett under. Men vad vet jag. Han kanske grubblar på något för mig helt obegripligt och mystiskt. Jag trivs i hans sällskap i alla fall. Han sprider lugn och ro omkring sig.

Lennart Rosensohn (1918-1994) föddes i Malmö och flyttade till Helsingborg på 1940-talet. I Helsingborgs stadslexikon läser jag att han var en tongivande profil i Nordvästra Skånes konstliv och att hans konst är präglad av de många arbetsresorna till södra Europa och norra Afrika. Judisk profetism och chassidism kommer ofta till uttryck i hans konstverk och han har bl a gjort den konstnärliga utsmyckningen i synagogan Malmö.

Vi lever på en stjärna

Bor du i Malmö eller kommer du hit på besök innan mars 2016 - gå då till Malmö Moderna och upplev Hannah Ryggens färgstarka och stora bildvävar. Det är fantastiska konstverk, som är minst lika aktuella idag som när de skapades under 1900-talets första hälft. Hannah Ryggen vävde Vi lever på en stjärna till Regeringsbyggnaden i Oslo. Hon ville att regeringsmedlemmarna skulle bli påminda om det som är viktigt i livet - kärlek och humanitet. Denna stora väv förstördes i samband med terrorattacken i Oslo och på Utöya 2011, men har nu reparerats fast med ett synligt ärr efter skadan. Hannah Ryggen berättar om sina konstverk i film som finns på utställningen. Hon var född i Malmö men levde under en stor del av sitt liv i Norge. Hennes dialekt är en fanatstisk blandning av malmöitiska och norska. Jag ska utställningen flera gånger, och se och lyssna igen.