fredag 30 april 2010
Vårliga vårlökar
onsdag 28 april 2010
Twitter (kvitter) om bofink och häger
tisdag 27 april 2010
Vardagsäventyr
måndag 26 april 2010
Pastoral idyll?
Alldeles i utkanten av centralaste Köpenhamn, vid Kastellet, finns den anglikanska kyrkan S:t Alban. Kryper man ner lite bakom gräsvallarna och fotograferar ser det ut som den ligger på den engelska landsbygden. Men så är det alltså inte. Kastellet är format som en fem-uddig stjärna och uppe på de mjuka gräskullarna slingrar sig en grusstig som passar bra att springa eller gå på. Härifrån kan man vid klar sikt se rakt över Öresund till Sverige. Det är bra för maken om han skulle drabbas av hemlängtan i sommar när han kommer att bo ett stenkast från denna plats. Och för mig, när jag kommer dit på besök. Men innan sommarens köpenhamnska äventyr ska jag åka på studiebesök med min arbetsplats till Hukommelseklinikken på Rigshospitalet. I Köpenhamn.
lördag 24 april 2010
Lyckoklöver
Lyckoklöver är en krukväxt som nog var vanligare i hemmen förr i tiden. Mitt exemplar har, innan det fick flytta hem till mig, bott i samma hem i 35 år eller mer. Det är spännande att tänka sig att en så liten och skir blomma kan ha så många år på nacken. Kanske är det t o m så att ursprunget till denna lilla växt kommer från makens farfars bror. Han var nämligen en man som skötte om krukväxterna.
Jag har precis lärt mig att Lyckoklöver är en krukväxt som tillhör samma familj som harsyra, oxalis. Varje gång jag tänker på harsyra minns jag den syrliga smaken av bladen. Vi åt alltid harsyra och stensöta när jag var barn. Kunskapen om att de var ätliga växter fick vi av varandra och det var alltid lika spännande att hitta dem i skogen och smaka lite grand. Harsyran växte på fuktig och mörk mark, gärna under träd och stensötan hittade vi i mossan på stenarna. Deras rötter var lätta att dra upp och när vi nödtorftigt hade skrapat bort jorden smakade rötterna som av söt och stark lakrits.
onsdag 21 april 2010
Novembergrå aprilkväll
Jo, precis som i november kändes det tidigare idag när dottern, maken och jag klev ut i det råfuktiga kvällningen högt ovanför staden. Trots att dimman lättat något var sikten allt annat än klar. Regnet, eller om det var snön, droppade stillsamt på våra axlar. En kall och otäck väta. När kommer våren? När lyser solen på gröna gräsmattor? När får trädens löv chans att spricka ut? När syns vårblommornas färger? När sjunger vårfåglarna? I morgon, kanske. Men idag är det bara novembergrått över Södermalmstorg och hela staden.
måndag 19 april 2010
Trädgårdsmöbelpussel
I höstas stuvade vi in alla trädgårdsmöbler i lilla boden på landet. Det var ett intrikat pusslande i tre dimensioner, ska jag säga. Nu står de där och börjar så smått bli lite otåliga. Längtar ut som kalvar längtar ut till grönbetet efter en lång kall vinter. Och snart är det dags att pussla ut dem. Undrar om det blir lika svårt? Bilden tog jag för att minnas hur de ska stuvas in igen när hösten kommer. Men innan den dagen kommer hoppas jag få sitta många stunder i trädgårdsmöblerna. Jag börjar så smått bli lite otålig.
lördag 17 april 2010
Valv bakom valv oändligt
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans mes Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnsde sig valv bakom valv oändligt.
Det är en gammal favorit, som aldrig kommer upphöra att vara favorit, tror jag. Ur diktsamlingen "För levande och döda" (1989). Och om ni har missat det, så är även den här bloggens namn hämtat från en tranströmerdikt, Gläntan från "Sanningsbarriären" (1978).
fredag 16 april 2010
Vad har du tappat idag?
Varje kväll borde vi spänna en lina genom dagen som gått, klura ut vad vi förlorat - men också vad vi hittat. Låta det hänga där och vagga i tankarna, tills vi inte längre behöver bli påminda.
Av någon anledning är det just de orden jag kommer att tänka på när jag tittar på min bild från Hovedbanegården i Köpenhamn. Vad har jag förlorat idag? Och vad har jag funnit?
torsdag 15 april 2010
Ny favorit
Innan i lördags var det länge sedan jag var i Köpenhamn. Så länge sedan att jag inte sett "Den sorte diamant", trots att det var mer än tio år sedan tillbyggnaden av det kungliga biblioteket invigdes. Nu är det min nya favoritbyggnad och jag hoppas att kunna besöka den flera gånger i sommar.
fredag 9 april 2010
Lite som en rysk gumma
Apropå Milos Forman som jag skrev om nedan och om hans ord att "meningen med livet är att leva det och sedan berätta om det", så har jag sett filmen Goya's ghosts. Det är Milos Formans berättelse om konstnären Francisco de Goya, som i sin tur berättar den sorgliga historien om Inéz. En berättelse i en berättelse, lite som en rysk gumma. Läs mer om filmen här.
Himlasikt
På avstånd ser det ut som om Globen har fått en knopp på toppen, en liten bula kanske. Kommer man närmare syns gondolerna och rälsen tydligt. Idag var det inget vidare utsiktsväder, men ändå några tappra turister som åkte upp i det som kallas Sky view. Himmelsvy eller Himlasikt, skulle man kunna säga på svenska. Håll med om att det låter mer poetiskt. Idén att åka upp på Globen är egentligen rätt knäpp. Varför ska man åka upp på Globen? Men en vacker dag med bra sikt tror jag ändå att jag ska prova.
måndag 5 april 2010
"Meningen med livet är att leva och sen berätta om det"
Passa på att se K Special om Milos Forman på svtplay innan den tas bort om ungefär en månad. Filmen inleds med regissören ensam på operascenen i Prag där Mozart dirigerade uruppförandet av Don Giovanni, och där just den scenen i filmen Amadeus spelades in. Samtidigt ljuder introt till Aquarius (Hair). Vi ser Milos bakifrån, filmad inifrån kulisserna, och hela den tomma salongen ligger framför honom. Bredvid syns följande citat: Meningen med livet är att leva och sen berätta om det.
lördag 3 april 2010
Vårtecken
Såg ett säkert vårtecken idag. Det passar dessutom bra till Werner Aspenströms aprildikt, som nu är uppdaterad med bild.
En roligare sång
fredag 2 april 2010
Här häckar hägern
torsdag 1 april 2010
Uppsala konserthus
Jag tycker det är snyggt. Särskilt när kvällssolen kastar sina sista strålar på den stålgrå fasaden och dess vinklar gör att nya spännande skuggningar uppstår. Henning Larsen Tegnestue som ritat konserthuset i Uppsala kallade sitt förslag för "Kristallen". Jag tror det var för just för den effekt som i kväll blev verklighet när solens strålar äntligen nådde Uppsala.