Tematrio - kalasande

Lyran beskriver veckans tematrio så här: berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat. Inspirerande med en tematrio om kalas och kalasande, tycker jag. På bilden ovan dukas det till makens 50-årskalas för sisådär fem år sedan, och här kommer så tre böcker som jag relativt nyligen har läst

1. Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk börjar med ett studentkalas där kalasstämningen ganska snabbt byts mot något helt annat. Lättläst roman med delvis tungt innehåll.

2. I Skymningslandet av Marie Hermansson dukas det ofta till kalas men utan att några gäster gör entré. Förberedelserna är det dock detaljerade och omsorgsfulla, och middagarna har sitt alldeles speciella syfte. Även detta är en lättläst roman, som dessutom kommit som pocket nyligen.

3. Karin Wahlberg har hittills skrivit två böcker om lasarettet i Ekstad - Än finns det hopp och Livet går vidare. De tar sin början under den sista polioepidemin på 1950-talet. Här skildras biträden, sjuksköterskor och läkare, och inte minst läkarfrusällskapets bjudningar med olika tidstypiska menyer. Kanske firas inget speciellt vid dessa sammankomster, men de har ändå en speciell innebörd av både social kontroll och socialt engagemang för de deltagande läkarfruarna. Och de ger en bild av en svunnen tid...

hjärta hjärta #023

På mitt 50-årskalas i augusti förra året hade jag glädjen att ha dessa skönsjungande kvinnor som musikanter. De spelade och sjöng egna låtar, men också covers som jag hade önskat t ex 60-talshiten It's my party, jämngammal med mig. Nu finns två nya låtar med Tulpanerna på Spotify och Youtube. Den ena av dem, My heart, finns även i klippet här ovan. Den andra heter Beating up och är också riktigt bra.

Ytterenhörna kyrka i snö och solsken

 

Så här fint hade jag det igår i Enhörna utanför Södertälje. Jag promenerade i mitt barndomslandskap längs min cykelväg till skolan till min barndomskyrka. När jag är på besök tycker jag om att gå in i den gamla medeltidskyrkan och förlora mig i minnen från skolavslutningar och julottor. Men det minne som lyser starkast för mig är från en varm augustilördag för drygt 15 år sedan. Då vigdes maken och jag här och känslan av att gå in i kyrkan (som då var överfull av våra familjer, släktingar och vänner) kommer jag alltid att bära med mig som ett av mitt livs finaste minnen. 

Fest i varda'n

Har jag skrivit om det fantastiska uttrycket "fest i varda'n" förut? Jag minns faktiskt inte. Och det spelar kanske inte så stor roll eftersom det är så väldigt bra. Det var lille G som då kanske var fem år och som sa till sina föräldrar en alldeles vanlig vardagskväll om hösten: Mamma, pappa, vi kan väl ha fest i varda'n!? Det som han då åsyftade var en skål med glass toppad med strössel och chokladsås. Jag tänker snarare på ett glas bubbel och något salt och gott att tugga på till det. Som på bilden från i somras, när maken hade tillverkat fantastiskt tilltugg av det som fanns i kylskåpet på landet.

Festförberedelser

Jag förbereder så smått en stundande högtidsdag. Skulle behöva en ny klänning också. Gärna något liknande denna fantstiska skapelse designad av Yves Saint Laurent, efter Piet Mondrians konstverk. Bilden är hämtad från The Metropolitan Museum of Art, dit klänningen skänktes 1969 av Mrs William Rand (undrar vad hon hette?)

Jag har varit i The Metropolitan Museum of Art en gång, en mycket varm augustidag för några år sedan. Det var en stor upplevelse, även om jag inte såg konstverket på bilden. Jag skulle gärna åka tillbaka och tror att en kan göra det många, många gånger utan att tröttna. Ett fantastiskt museum, med fantastiskt mycket konst.

Halloween?!

Jag gissar att man på många arbetsplatser i dessa dagar diskuterar halloween. Så ock på min nya. När är rätta dagen att "fira" denna något osvenska företeelse? Hur mycket påhälsning har det varit av spökgubbar och häxor? Glömde du kanske köpa godis och blev utsatt för något bus? Det är förstås handlarna som bestämt att vi nu har två helger med anledning till kalas, både halloween och alla helgons dag, eller? Och så vidare. Själv är jag inte uppvuxen med halloween, men har ändå uppmärksammat den vid några tillfällen för flera år sedan när mina barn var yngre. Men egentligen var jag nog aldrig så speciellt intresserad eller engagerad. Så läste jag Elin Engströms blogginlägg för några dagar sedan Halloween kom tillbaka! och ändrade faktiskt uppfattning.

En liten balkongfest...

... kan pigga upp den tröttaste. Den här lilla festen dukade jag upp till maken och mig för ungefär en månad sedan. Det var alldeles för kallt för att sitta på balkongen, så vi fick ganska snart ta med oss all mat och dryck och flytta inomhus. Imorgon äger en helt annan festlighet rum - ett stort släktkalas på ett vandrarhem i Skåne. Det lär knappast bli någon utomhussittning eftersom SMHI lovar 12 grader och regn. Det är bara att hoppas att alla får plats inomhus.

Juldukning 2010

Ett strålande veckoslut

Bilden ovan berättar om lördagens vackra höstbröllop med efterföljande champagne och snittar på den kabaréliknande festkvällen. Bilden nedan om söndagens soliga promenad längs Mälarens vatten och genom den parkliknande lövskogen vid Wik slott och folkhögskola. Sämre kan man ha det en lördag och en söndag i oktober. Dagens upptäckt är hur olika nyfallna lönnlöv och boklöv prasslar.



En förtrollad dag

En varm och vacker lördag i augusti. Blå himmel och knappt någon vind. Kyrkbröllop i Stockholms skärgård. Festdukning utomhus. Mingel på nybyggd brygga. Brudpar som anländer i segelbåt med stiligt flaggspel. Festen kan börja...

Lilla persiennfesten

Det kom ett sms sista timmen på jobbet denna tredje dag efter semestern. Från maken. Kanske ställer vi till med lilla persiennfesten, stod det. För att fira att persiennerna i sovrummet inte längre hänger ner som i ett ruckel utan är nyutbytta och fungerar perfekt. Det är det som kallas fest i vardagen, tänkte jag. Och tog tunnelbanan hem med förväntan i sinnet. Bilden ovan visar festens inledning.

Vårvacker festdukning

Jag hade turen att vara bjuden på bröllopsfest för en dryg vecka sedan. När vi kom till festhuset på Mälaröarna stod förrätten redan uppdukad på borden och vinflaskorna var öppnade. Det var vackert dukat på vita linnedukar och alla ljus var tända. Vårblommor planterade i gamla silverskålar och pokaler. Ute var det kallt i luften men samtidigt varmt av solen. Ljuset över de stora åkrarna var lika vårvackert som festdukningen. När alla samlades utanför huset för att att skåla med brudparet gick jag omkring bland de dukade borden och njöt av allt det vackra. (Men sen gick jag ut och skålade, förstås.)

Festförberedelser med Herta Müller

Denna dag är festförberedande. Oliver och bönor ska läggas in. Nötter och mandlar rostas. Bröd bakas. Kaffe med mera inhandlas. Men nu tar jag paus och fortsätter läsa Hjärtdjur av Herta Müller, en av de bästa böcker jag läst på länge och som jag verkligen kan rekommendera. Den rumänska diktaturen är inte särskilt långt borta i tiden. Det är bara 20 år sedan diktaron Ceausescus och hans hustrus avrättades, på juldagen 1989. Jag minns tydligt de otäcka TV-bilderna från avrättningen. I Hjärtdjur finns livet i Rumänien under diktaturen, inte beskrivet utan skildrat på ett vackert poetiskt och samtidigt otäckt sätt, som gör att jag kan ana hur det måste vara att leva i en diktatur. Jag anar det mer och bättre än alla realistiska beskrivningar någonsin skulle få mig att göra.

Julafton för fyra dagar sedan (nu med nya bilder)

Min svägerska dukade matbordet på julafton extra vackert.

Det kommer ett julkort

Julkorten ramlar in. Jag blir glad. Att de tänker på mig. Alla de som skickar julkorten. (Jo, jag har skrivit några själv också.) På ett av julkorten som kommer står det inte bara God Jul och Gott Nytt År, utan avsändaren har också skrivit: Vilken härlig fest ni ordnade i somras. Och jag, som inte gillar snö, drömmer mig genast tillbaka till en ljum augustikväll på landet.