tisdag 29 september 2015
lördag 26 september 2015
Plötsligt händer det
Plötsligt händer det! Efter en lång och krokig bilfärd genom de småländska skogarna kommer vi äntligen kommit fram till Nässjö, där jag blir avsläppt på en parkering mitt framför en husgavel med denna osannolika muralmålning.
Uppdatering 29/9:
Som tur är har jag arbetskamrater med god kännedom om Nässjö och vid dagens lunchsamtal fick jag vet att konstnären bakom verket heter Akos Sollar och att dess titel är Platon vs Aristoteles.
Uppdatering 29/9:
Som tur är har jag arbetskamrater med god kännedom om Nässjö och vid dagens lunchsamtal fick jag vet att konstnären bakom verket heter Akos Sollar och att dess titel är Platon vs Aristoteles.
torsdag 24 september 2015
En fantastisk kväll på stranden
Igår när jag gick från jobet var det 17 grader varmt, solen sken och längs Vätterstranden var det massor av människor som cyklade, promenerade, sprang. Alla njöt av värmen, de vackra vyerna och den sena blomningen av bl a vresrosor. Det enda som skvallrade om höst var nog de röda rönnbärsklasarna.
onsdag 23 september 2015
Karin och uggleungarna
Min jönköpingslägenhet fick igår en ny prydnad. Det är en stor affisch av Oskar Jaréns fotografi på systerdottern Karin och de tre uggleungarna från 1925. Bilden är rolig - visst ser de små ugglorna ut som en sorts seriefigurer?! Men den är också allvarlig, inte minst Karin utstrålar ett stort allvar där hon sitter bredvid ugglorna, och den ger mig perspektiv på tillvaron och mitt eget liv. Vad är det som är viktigast i livet? Ugglor, barn, natur och närvaro.
tisdag 22 september 2015
torsdag 17 september 2015
Hälleforsen och vägen dit
En av
sommarens utflykter med cykel var till Hälleforsen, ett av Hallands
största vattenfall, beläget på Hallandsåsens nordsluttning. Det är Hällabäcken
som kastar sig ner längs branterna med en imponerade fallhöjd på fem-sex
meter, för att fortsätta ner på slätten och där förena sig med Stensån. För att hitta
Hälleforsen behövde vi hjälp av min svärmors minne, en guidebok över
Hallands sevärdheter från 1970-talet och ett riktigt bra kartblad. Forsen är anonym och det saknas helt skyltning till den. Men för den som lyckas ta sig fram väntar en häftig upplevelse.
Här kommer en vägbeskrivning för cyklister eller vandrare:
På
vägen mellan Hasslöv och Vindrarp svänger du upp på åsen, c:a tre km
efter Hasslöv om du kommer västerifrån. Då har du just passerat Hällabäcken,
vars fall du är påväg till. Vägen går först förbi några
hus, men ganska snart kommer du in i en fin bokskog och kan då ana Hällabäcken
på din högra sida. Fortsätt uppför. Passera några enstaka hus, bl a ett litet med namn Sjömansvila på höger sida. Vänd dig om iband, för utsikten är vidunderlig. Vid en klunga med hus på båda
sidor öppnar sig landskapet och där skogen på nytt tar vid finns en skogsväg med vägbom till höger. Precis innan har du passerat ett ensamt
hus på din vänstra sida. Sträckan upp hit är bara drygt kilometer, men eftersom det
bara är uppför känns det betydligt längre. Det finns ingen skylt vid
vägbommen utan du får lita på att du är på rätt väg. Ungefär hundra meter efter bommen delar
sig skogsvägen i två stigar, ta den vänstra och fortsätt c:a femhundra meter in i
skogen. Om det är en stilla dag bör du höra forsens brus nu och kunna
följa ljudet som kommer från din högra sida. Du kan gå längs forsen på en liten hal, stenig och
brant stig, men det går lika bra att stanna och bara beundra den från
någon bra utsiktsplats. Här får du leta dig fram och ta det försiktigt!
På Youtube finns en kort film och om du söker på Hälleforsen finns flera fina bilder.
Sommarens bästa cykelväg
Här är sommarens bästa cykelväg. En grusväg i skogen ner för Linderödsåsen, med högt gräs i mitten och otroligt hög strätta (två meter!) på sidorna. Där vägen tar slut och landskapet öppnar sig vidtar en lite större grusad körväg, som så småningom leder fram till den asfalterade vägen mot Brösarp.
onsdag 16 september 2015
En lång och komplicerad historia
I slutet av september utkommer Kent Sidvalls bok En lång och komplicerad historia. Den vill jag gärna läsa. För några veckor sedan såg jag del tre av dokumentär-serien Det är inte så dumt att bli gammal som handlar om Kent och hans liv. Ett liv i utanförskap och med en ständig kamp för ett värdigt liv. Här finns både en stor sorg och ett stort hopp. Kents erfarenheter är långt ifrån mina men ändå känner jag igen mig på djupet. När Kent berättar sin historia berättar han också något om mig. För det är så de stora berättelserna fungerar.
En sak som gör filmen om Kent extra sevärd för mig är att den också handlar om Medis5 och deras verksamhet, som jag känner till väl sedan mina år i Stockholm. Medis5 har jag skrivit om tidigare.
Läs mer om boken och beställ den här.
Och titta på filmen Vägen till vansinnet på svtplay t o m 1/3 2016.
En sak som gör filmen om Kent extra sevärd för mig är att den också handlar om Medis5 och deras verksamhet, som jag känner till väl sedan mina år i Stockholm. Medis5 har jag skrivit om tidigare.
Läs mer om boken och beställ den här.
Och titta på filmen Vägen till vansinnet på svtplay t o m 1/3 2016.
Etiketter:
Existens,
Film,
Litteratur,
Möt mig nu som den jag är,
Stockholm
tisdag 15 september 2015
Sommarens bästa konstupplevelse
Sommarens bästa och mesta konstupplevelse var utsällningen The elephant girl på Trelleborgs museum. Helena Blomqvists iscensatta fotografier är sorgesamma, vackra och förunderliga. De berättar om utanförskap och smärta, samtidigt som de liknar sagogulliga bilder tecknade av Beatrix Potter. Jag blir inte klok på dem. De lämnar mig ingen ro. Och samtidigt njuter jag av att betrakta dem. Det är också spännande att försöka förstå själva processen som leder fram till bilderna, både det konstnären vill berätta och hennes idoga arbete med att skapa miljöerna och sy kläderna. Surfa runt lite på hennes hemsida och kika på de olika konstverken.
måndag 14 september 2015
Nu är det dags igen!
Två månader har gått sedan mitt förra inlägg. Nu har arbetshösten pågått i flera veckor och sommarens upplevelser drunknar i vardagens alla måsten. Jag behöver verkligen de oväntade gläntorna, så det är hög tid att blåsa liv i bloggen igen. Så, för att utmana mig själv har jag bestämt att skriva minst femtio inlägg fram till årets slut.
Dagens bästa var kvällspromenaden till Rosenlunds rosarium i Jönköping. Jag har varit där förut, men det är flera år sen nu. Jag har t o m skrivit om rosariet en gång tidigare. Idag blommade det för fullt av både rosor och dahlior. Dahliorna är av många olika slag och mycket magnifika, men jag föredrar ändå rosorna.
Dagens bästa var kvällspromenaden till Rosenlunds rosarium i Jönköping. Jag har varit där förut, men det är flera år sen nu. Jag har t o m skrivit om rosariet en gång tidigare. Idag blommade det för fullt av både rosor och dahlior. Dahliorna är av många olika slag och mycket magnifika, men jag föredrar ändå rosorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)