Rosen på Tistelön (återbruk)

Två saker får mig att uppdatera just idag, med återbruk av ett gammalt blogg inlägg från 2011. Dels att jag just nu läser just nu C J L Almqvists roman Det går an från 1839, och slås av hur modern den är både till språk och innehåll. Så jag tänker på andra riktigt gamla romaner som jag läst och haft stor behållning av. Dels att jag träffade en vän och f d arbetskamrat i söndags och det visade sig att hon fortfarande tittar efter nya inlägg här. Till saken hör att vi båda mött många personer med kognitiva sjukdomar och diagnoser som Alzheimers sjukdom. Så håll till godo med ett åtta år gammalt inlägg som står sig lika bra idag.

12 september 2011
På min väg till och från arbetet har jag läst "Rosen på Tistelön". Det är en roman skriven på 1840-talet av Emilie Flygare-Carlén. Jag har haft lust att läsa den ända sedan den var radioföljetong i P1 för fyra år sedan. Och nu har det äntligen blivit av. Efter avslutad läsning kan jag konstatera att det är en roman som heter duga, och jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om äventyrsromaner, romantiska romaner, idéromaner, relationsromaner, utvecklingsromaner, hämndromaner, naturlyriska romaner, psykologiska romaner... För det ryms mycket mellan pärmarna. Jag fascineras mest av de psykologiskt trovärdiga personporträtten och relationerna mellan människorna.
Ett exempel är skildringen av gubben Askenbergs långsamma insjuknande i en demenssjukdom, troligtvis den sjukdom som vi idag benämner med Alois Alzheimers namn. Från början har han bara en känsla av att allt inte är riktigt som det brukar. Sedan börjar hans minne bli lite dåligt och han har svårt att hålla fokus när fru Katrina högläser sonen Arves långa brev. När hon kommer till slutet har han redan glömt början. Så småningom klarar han sig inte längre själv, men då har redan många år förflutit. Men han är inget vårdpaket för det. När fru Katrina öppnar handelsbod sitter han och tittar på alla människor som passerar förbi och känner sig delaktig i livet som pågår. Och hon förmår att se gubben Askenberg som den människa han är, trots sjukdomen och det myckna vårdandet. Se där en tydlig parallell till Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom, som med största tydlighet rekommenderar personcentrerad omvårdnad.
Ovanstående exempel är bara ett bland många på hur modern Emilie Flygare-Carlén är i sina tankar.

Kvinnorna fanns!

Den internationella kvinnodagen var igår. Tre män diskuterade jämställdhet i Aktuellt *tar sig för pannan* Men det hände och händer även annat. Manifestationer, fester, politisk kamp och pussyhattar.

Och en kvinna med makt och ekonomisk position som använder den till att tala om för ungdomar att det är åt helvete att nazister har mer plats i historieläroböcker än kvinnor. Och att hon därför kommer att hålla utställningen Den dolda kvinnomakten öppen på Skarhults slott öppen tills ALLA historieläroböcker skrivits om så att kvinnor har hälften av allt utrymme.Och så finns ju de 6 kortfilmerna, som en början till en helt annan historieskrivning. Se och lär, oavsett om du går i skolan just nu eller gjorde det för länge sedan.

Fallna kvinnor

Det här är en viktig bok, skriven av Eva F Dahlgren, med undertiteln När samhällets bottensats skulle lära sig veta hut. En titel som provocerar. Hur är det ö h t möjligt att se på sina medmänniskor som "samhällets bottensats". Hur kan det ha varit så att fattiga och sjuka kvinnor, och kvinnor som tvingades till att prostituera sig, dömdes till tvångsarbete och internerades. Men så var det. Kvinnorna vägdes och mättes och kategoriserades också, som undermåliga, sinnesslöa, gatflickor, ligisterflickor, berglärkor ("djupt förfallna prostituterade"), bettlerskor, psykiskt höggradigt abnorma, höggradiga alkoholister, vanetjuvar, utpresserskor mm. Allt noga nedtecknat i arkiv som tillhört fängelset i Landskrona och rasbiologiska institutet i Uppsala. Författaren läser brev och anteckningar, hon tittar på fotografier och försöker förstå vilka dessa kvinnor var. Deras blickar lämnar henne inte, och hon lämnar inte dem. Hon skriver en viktig bok om kvinnor i en historisk tid som är knappt hundra år bort. Eller alldeles runt hörnet, här i vår egen tid. För även om dessa kvinnor inte finns längre, så finns det andra som lever under liknande förhållanden. Och hur ser vi på dem? Vad kallas de?

   De finns inte längre bland oss. Men jag väntar till skymningen, går ner till Rosenlund här i Göteborg. För nu samlas dagens berglärkor, vingklippta även de. Många går på tyngre droger och de får inte heller dansa.
   De talar rumänska.

18. Den dolda kvinnomakten

Ungefär tre och en halv mil nordost om Malmö ligger Skarhults slott, en renässansborg med en engelsk park och intressanta utställningar. Den dolda kvinnomakten handlar om några av de kvinnor som under de fem senaste århundradena haft betydelse för Skarhult. Kvinnor med stor makt men som ändå varit osynliga i historien. I utställningen lyfts de fram som egna personer, inte enbart som mödrar, döttrar eller hustrur till sina män. Det är en informativ och spännande utställning, som pågår i fem av slottets salar. Men just nu är den stängd. Öppnar igen den 4 maj 2017.

15. Ellen Keys Strand

En av juli månads vackraste dagar gick äntligen en önskan sedan många år i uppfyllelse - jag fick besöka Ellen Keys Strand. Vilken fantastisk plats det är.

13. Litteratur till Historieätarna - den gustavianska tiden

Det är lättare att hitta romaner om Gustav III:s tid än Hedvid Eleonoras. Så här kommer några bra skönlitterära verk som utspelar sig på 1700-talet:

Min salig bror Jean Hendrich av Carina Burman beskrivs som "en underhålllande och nästan sann berättelse" om skalden Johan Henric Kellgren, som författaren skrev sin doktorsavhandling om. Bakgrundsresearchen är därför gedigen och materialet till boken är säkerligen det som inte passade in i avhandlingen...

Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist utkom första gången 1834 och här spelar mordet på Gustav III en viktig roll.

Drottningens chirurg av Agneta Pleijel berättar om Lovisa Ulrikas (Gustav III:s mors) livläkare, men också om den medicinska vetenskapens historia. I fortsättningen, Kungens komediant, får vi följa skådespelaren vid Gustav III:s teater, Lars Hjortsberg. Jag har skrivit om de här romanerna förr, och jag tycker de förtjänar mer uppmärksamhet.

Om en annan 1700-tals drottning och hennes läkare, men också om tidens idéströmningar handlar en av de allra romaner jag läst - Livläkarens besök av P O Enquist.

11. Jag tänker på Linné - han som såg allt

En av årets bästa läsupplevelser är faktiskt denna bok, som utkom för snart tio år sedan i samband med att det var trehundra år sedan Carl von Linné föddes. Den har stått i min bokhylla i många år. Ibland har jag tagit fram den och tittat på alla vackra bilder och läst bildtexterna, men det har inte blivit av att jag läst hela förrän i år. Och det har jag gjort under lång tid, lite då och då under hela våren och sommaren. Jag har lärt mig massor om flora och natur, men också om historia och konst. Och om Linné, förstås - han som såg allt.

9. Litteratur till Historieätarna - 1990-talet

För oss som tydligt minns 1990-talet känns det främmande att se det decenniet som en historisk epok, men i när Historieätarna tar sig an avsnittet blir det uppenbart att det faktiskt är så. Några romaner som kan hjälpa till att fånga tidsfärgen är dessa tre, som dessutom bildar en alldeles egen liten "tematrio" om 1990-talet.

Alltings början av Karolina Ramstedt, som f ö medverkar i programmet. Den griper tag i mig, inte för att den är så rolig att läsa utan snarare för att den är så skickligt skriven. Saga, som är typ 18-19 år under 1990-talet, skildras inifrån medan jag som läsare lite medlidsamt skakar på huvudet, ser henne utifrån och tänker "lilla gumman". Samtidigt blir samhället och dess maktstrukturer, inte minst de patriarkala, svidande tydliga. Som sagt, mycket skickligt. Och vore jag litteraturvetare med all tid i världen skulle jag vilja göra en jämförande analys av Ramqvists Alltings början och Knausgårds Min kamp, 1.

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson.

Människor helt utan betydelse av Johan Kling.

6. Litteratur till Historieätarna - Hedvid Eleonoras tid

Jag har läst massor av böcker som handlar om 1700-talet, men att hitta romaner från Hedvig Eleonoras tid (1654-1715) visar sig vara svårt. Därför blir det en roman som utspelar sig tidigare på 1600-talet, dvs under den tid trettioåriga kriget pågick, och en roman som bygger på ett konstverk från 1665.

I Saturnus tecken av Ulrika Kärnborg följer vi personerna runt Gustav II Adolf, Axel Oxenstierna och drottning Maria Eleonora. Även drottningens förtrogna och följeslagare Lisbeta finns med i berättelsen. När jag läser recensionerna så ser jag att det här är en bok som inte tagits så väl emot. Men jag tycker om den, och känner historiens vingslag. Oavsett om det är hemskheterna på slagfältet eller de dystra och fuktiga slottsgemaken som beskrivs. Men fler matskildringar hade sannolikt ökat trovärdigheten.

I Flicka med pärlörhänge av Tracey Chavelier skildras en pigas vardag i  1600-talets Amsterdam och en konstnärs (Johannes Vermeer) besatthet av att fånga skönheten. Kanske inte världens bästa roman - men den överfördes 2003 till en vacker film med Scarlett Johansen och Colin Firth i huvudrollerna.

Bild från Wikipedia.

Bild från imdb.

2. Litteratur till Historieätarna - efterkrigstiden

Ja, det blir ju Kristina Sandbergs tre böcker om Maj, förstås. Särskilt den andra delen Sörja för de sina, för att den utspelar sig just under efterkrigstident. Och nu har ju även I köket hos Maj - en hemmafrus bästa recept utkommit, vilket skulle kunna vara ett gjutet val. Men eftersom jag hellre vill hitta skönlitteratur som passar så väljer jag hellre Karin Wahlbergs båda böcker om människorna runt småstadslasarettet i fiktiva Ekstad. Båda utspelar sig under den sista, alldeles verkliga, polioepedemin i Sverige 1953.

Än finns det hopp (2013) och Livet går vidare (2015) är kanske inte lika utmejslade litterära upplevelser som Kristina Sandbergs trilogi, men de ger en utmärkt tidsskildring (åtminstone för oss osm inte var med när det begav sig) och innehåller gott om mat och en del kalas-scener. Dessutom ett stycke sjukhuskulturhistoria och en hel del typiska efterkrigstidshändelser, som t ex de första "charterresorna" med buss ner i Europa.

Litteratur till Historieätarna - industrialismen

Tittar ni liksom jag på Historieätarna? Det första avsnittet i säsong tre, om industrialismen och den sista stora svälten i Sverige, kommer mig att tänka på två romaner. När jag läste dem fick jag samma insikt som Erik Haag beskriver i programmet - det är bara drygt hundra år sedan en stor del av Sveriges befolkning svalt!

I Hjärtblad av Aino Trosell är det 1870-tal. Hulda, en ung kvinna från Dalarna, vandrar mot Mälardalen för att undkomma svalt och fattigdom och för att skapa skapa sig ett eget liv. I Sågverksungen av Vibeke Olsson har Bricken och hennes föräldrar överlevt den stora hungersnöden genom att vandra söderut, från skogarna i norr till sågverksfabriken i sundsvallstrakten. Alltså precis den trakt och tid som avsnittet handlar om. Brickens äldre syskon har alla dött av brist på mat, men de finns med i berättelsen och i Brickens lekar.

Läser du Vibeke Olssons böcker om Bricken och hennes föräldrar får du inblick i livet som arbetare under den tidiga industrialismen - det hårda slitet, risken att skadas, vad människor åt och drack, hur de bodde, vad de gjorde under den korta lediga dagen, hur fackföreningsrörelsen växte fram sida vid sida med nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. Det finns fem böcker i serien, som sträcker sig från 1870-talet fram till 1909. De andra är Bricken på Svartvik, Sågspån och eld; Amerikauret och Glödens färger.