Tittar ni liksom jag på Historieätarna? Det första avsnittet i säsong tre, om industrialismen och den sista stora svälten i Sverige, kommer mig att tänka på två romaner. När jag läste dem fick jag samma insikt som Erik Haag beskriver i programmet - det är bara drygt hundra år sedan en stor del av Sveriges befolkning svalt!
I Hjärtblad av Aino Trosell är det 1870-tal. Hulda, en ung kvinna från Dalarna, vandrar mot Mälardalen för att undkomma svalt och fattigdom och för att skapa skapa sig ett eget liv. I Sågverksungen av Vibeke Olsson har Bricken och hennes föräldrar överlevt den stora hungersnöden genom att vandra söderut, från skogarna i norr till sågverksfabriken i sundsvallstrakten. Alltså precis den trakt och tid som avsnittet handlar om. Brickens äldre syskon har alla dött av brist på mat, men de finns med i berättelsen och i Brickens lekar.
Läser du Vibeke Olssons böcker om Bricken och hennes föräldrar får du inblick i livet som arbetare under den tidiga industrialismen - det hårda slitet, risken att skadas, vad människor åt och drack, hur de bodde, vad de gjorde under den korta lediga dagen, hur fackföreningsrörelsen växte fram sida vid sida med nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. Det finns fem böcker i serien, som sträcker sig från 1870-talet fram till 1909. De andra är Bricken på Svartvik, Sågspån och eld; Amerikauret och Glödens färger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar