5. Fina konstutställningar

Det pågår just nu flera fina konstutställninar på Jönköpings länsmuseum. Smörlyckan är skapad av konstnäsrduon Peter Johansson och Barbrp Westing, och den visar konst från museets samlingar på ett fantasifullt och helt nytt sätt. Det är inspirerande att se alla olika konstnärliga uttryck från olika tidsepoker. På något märkligt sätt blir verken större när de presenteras med oväntat sällskap.

På spaning - en vandring bland konsten på museet öppnade förra veckan och är en mer traditionell konstutställning, men likväl spännande och väldigt varierande. Många konstnärer från olika tider presenteras även här. Det är snyggt hängt och tilltalande tematiserat. En favorit är Birgitta Anderssons (1938 - ) självporträtt Med röd basker.

Ett självporträtt

Självporträtt, Birgit Krafft-Westerberg

Lucka 18 - En kväll med Yayoi Kusama...

... kan göra vem som helst glad. Titta på den här filmen där den 86-åriga japanska konstnären berättar om sin konst och varför hon skapar.
http://youtu.be/x6GMdydE7I8

Lucka 3 - "Josef" har flyttat hem till oss

Av en lycklig slump har denna tavla signerad Lennart Rosensohn hamnat i vårt hem. Jag vet inte vad tavlan heter, men vi kallar mannen på bilden för Josef. Det är uppenbarligen en äldre judisk man, med kippa på huvudet, och han läser troligtvis i någon av de gammaltestamentliga skrifterna. Jag tror att han läser mycket, och tänker över livet. Både sitt eget och hur det blev, och det stora Livet som ibland kan vara så väldigt ogripbart. Han konstaterar kanske, som Tom Malmquist, att i varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, och att det är inget mindre än ett under. Men vad vet jag. Han kanske grubblar på något för mig helt obegripligt och mystiskt. Jag trivs i hans sällskap i alla fall. Han sprider lugn och ro omkring sig.

Lennart Rosensohn (1918-1994) föddes i Malmö och flyttade till Helsingborg på 1940-talet. I Helsingborgs stadslexikon läser jag att han var en tongivande profil i Nordvästra Skånes konstliv och att hans konst är präglad av de många arbetsresorna till södra Europa och norra Afrika. Judisk profetism och chassidism kommer ofta till uttryck i hans konstverk och han har bl a gjort den konstnärliga utsmyckningen i synagogan Malmö.

Harry är en individ

Det här är Harry Karlsson målad av konstnären Sven Ljungberg. Harry sitter på sin säng, bäddad med en rutig filt och bredvid ligger katten och trampar med tassarna. Telefonen på sängbordet får mig att undra om Harry väntar på att någon ska ringa. Där står också medicinburken. Jag vet inget om Harry och hans liv, men han framstår för mig som en tydlig människa. Här sitter jag och där står du och tittar på mig, tänker jag att han säger till konstnären som porträtterar honom och till den konstintresserade betraktaren. Han är en individ, en enskild och sammanhängande varelse. Ja, det är vi ju alla men hos Harry blir det extra tydligt.

Föreläsningsförberedelser #081

Förbereder en föreläsning och har tänkt använda några av Alice Neels porträtt. De passar in på de äldre personer jag ska tala om, och det är bra att inte bara ha text i presentationen. Här är Meyer Schapiro från 1983, lånad från www.aliceneel.com.

Det goda åldrandet #079

Emmeline Pankhurst av G A Brackenbury

Trots att jag läser mycket litteratur om äldre och åldrande är jag ändå inte helt klar över om det finns något som skulle kunna kallas "det goda åldrandet" eller successful aging, som det brukar benämnas på engelska. Vad skulle det i så fall innebära? Vem mer än du själv kan avgöra om ditt åldrande är lyckosamt eller inte? Skiljer sig begreppet från "det goda livet"? Och inte brukar vi prata om något sådant som ett lyckosamt liv? Hur som helst är det ett intressant begrepp att diskutera med studenter, eftersom det säger mycket om oss själva, våra värderingar och det samhälle vi lever i. Och visst finns det sådant som vi vet ökar hälsa och välbefinnande för människor, och som därför till viss del kan bidra till ett gott åldrande.

För mig är bilden av Emmeline Pankhurst (1858-1928, ledare för suffragettrörelsen som kämpade för kvinnors rösträtt) EN bild av det goda åldrandet. Håller du med mig?

Porträtt med basker #076

Av Carl Kyhlberg.

Louise Bourgeoise #075

Jag missar utställningen på Moderna museet i Stockholm med Louise Bourgeois konst, tyvärr. Men jag njuter av Annie Leibovitz foto.

Selma Lagerlöf #072

Vi vet att erfarenhetsbaserad kunskap och språklig förmåga ökar med åldern. Och vem kan vara en bättre representant för detta än Selma Lagerlöf, här på en torrnålsgravyr av Axel Fridell från 1929.

Självporträtt av Edvard Munch #051

Igår kväll pratade jag med dottern och en vän om Oslo. Ett beök på Munch-museet anbefalles om du har vägarna dit i vår eller sommar. På bilden ses konstnären på ett självporträtt från 1940. För mig har det blivit en bild av "Sixten", en äldre man jag träffade för många år sedan. Han var en speciell person och får därför följa med när jag föreläser om åldrande, personlighet och bemästringsstrategier. Så kan man ladda bilder med sitt eget innehåll. Edvard har blivit "Sixten".

När jag googlar för att läsa mer om bilden hittar jag följande katalogtext från Moderna museet.
I Självporträtt mellan klockan och sängen (1940-42) står konstnären på tröskeln till döden. Tiden är ute. Klockan saknar visare och sängen påminner oss om platsen där de allra flesta föds och dör. Hans liv, så rikt på arbete, ligger nu bakom honom. Sinnena varseblir knappt yttervärlden längre. 
Bilden är tolkad av en konstvetare som påstår att den äldre mannens sinnen knappt varseblir yttervärlden längre. Så uppfattar inte jag "Sixten", förlåt, jag menar Edvard på målningen.

Prins Eugen, #003

Till utställningen på Waldemarsudde som firar att det är 150 år sedan Eugen (1865-1947) föddes vill jag gärna hinna innan den stänger i maj. Prins Eugens Waldemarsudde var en av mina absoluta favoritplatser när jag var ung. Platsen gjorde ett starkt intryck på mig och att jag köpte ett vykort av den välkända tavlan Molnet som jag hade kvar i många, många år, tills det gulnade och gick sönder. Sedan dess har jag varit där många gånger och njutit av utställningar, slottsmiljön med sina många blommor och den vackra parken. I väntan på att få möjlighet att resa till Stockholm och gå på utställningen läser jag Per Svenssons intressanta artikel om Eugen - En radikal bland regenter.

Bilden ovan är ett porträtt av Eugen målat av David Tägtström (1894-1981). För mig utstrålar det en äldre människas visdom och jag brukar använda det när jag föreläser om utveckling i åldrandet.

Hål i huv'et eller Tvivel

Den österrikiska konstnären Maria Lassnig (1919-2011) målade detta självporträtt när hon var i 85-årsåldern. Ord som kommer upp när jag ser bilden är "hål i huv'et", men den heter Tvivel och är inte insmickrande någonstans. Ganska obehaglig. Men fascinerande. Jag såg den stora målningen i december 2012 på Louisianas utställning med självporträtt och har skrivit om den här.

Självporträtt som 80-åring

Det här självporträttet målade Alice Neel 1980, när hon var 80 år. Visst är det fint!

Ett långt liv

Det här är Sverker Åström (1915-2012) avporträtterad i gips av konstnären Sam Westerholm.
Sverker Åström var svensk diplomat, men han var också känd för att att han kom ut som homosexuell vid 87 års ålder. Alltså efter ett långt liv. Både hans liv och hans person fascinerar mig. Och det gör den här bilden av honom också.

En sorgsen kraft

Här är en annan målning av en äldre människa. Ett inte så insmickrande porträtt av Karin Hartvig, också hon en smålandskonstnär som inte längre är i livet. Jag är osäker på om det är ett självporträtt eller inte. Jag tycker om att kvinnans ansikte nästan försvinner in i bakgrunden samtidigt som konturerna är tydliga. Hon ser sorgsen ut, men samtidigt bestämd och med en inre kraft. Det är en bild att fundera kring.

Bilder av äldre

Under de senaste åren har jag samlat på bilder av äldre. Främst är det målade eller tecknade porträtt och självporträtt. För mig har de en särskild betydelse eftersom jag använder dem i min undersvisning. De är därför minnesbärare av kunskap jag vill förmedla. Men efter några år är bilderna också som gamla vänner, som jag återkommer till och gläds åt. Nu tänkte jag visa några av dem på bloggen, och först ut är bilden ovan. Ett självporträtt av smålandskonstnären Calle Johansson.

Se mig!

Bilden ovan är hämtad från årets sommarutställning på Säfstaholms slott, Se mig! Det är konstnären Brita af Klercker (1906-2001) som en gång målade av sina föräldrar i trädgården. Det ser fridfullt och skönt ut där de sitter, i halvskuggan tror jag. Målningen är stor och färgerna klara.

Hela utställningen är uppbyggd kring porträtt utförda i olika tekniker och av många olika svenska konstnärer från det senaste seklet. På porträtten finns både små barn och riktigt gamla människor. Och alla åldrar där emellan. Åk till Vingåker och se den! Vandra runt bland porträtten och fundera över vad det är som gör ett porträtt till ett bra porträtt. Är det den yttre likheten eller försöken att gestalta något som ryms där bakom, en del av människans inre?