Århus rådhus

Marmorplattorna som täcker fasaden på Århus rådhus har kanske inte åldrats med behag, men när mörkret sänker sig så gör det ingenting för då belyses tornet med allehanda färger. Urtavlorna (det finns en likadan på motsatt sida av tornet) är sju meter i diameter, och konstruktionen runt tornet ska föra tankarna till byggnadsställnignar. Århus är och förblir en stad som växer. Rådhuset stod klart
1941 och arkitekterna bakom byggnaden är Arne Jacobsen och Erik Möller. När jag passerar finns en lysande skylt på baksidan. The same for everyone, står det. Ett viktigt budskap till oss alla.

18. Den dolda kvinnomakten

Ungefär tre och en halv mil nordost om Malmö ligger Skarhults slott, en renässansborg med en engelsk park och intressanta utställningar. Den dolda kvinnomakten handlar om några av de kvinnor som under de fem senaste århundradena haft betydelse för Skarhult. Kvinnor med stor makt men som ändå varit osynliga i historien. I utställningen lyfts de fram som egna personer, inte enbart som mödrar, döttrar eller hustrur till sina män. Det är en informativ och spännande utställning, som pågår i fem av slottets salar. Men just nu är den stängd. Öppnar igen den 4 maj 2017.

8. Ett märkligt bygge

Plötsligt dyker en bildserie upp på en märklig skapelse - en kyrka byggd av tomma mjölkkartonger. Mycket är en med om i livet - och mycket är det som faller i glömska. Men när jag fann de här bilderna kom ett fint minne från fem-sex år sedan tillbaka.

Tempelplatsens kyrka #070

En stor turistattraktion i Helsingfors är Tempelplatsens kyrka. Hit kommer turister från hela världen och i princip alla som besöker Helsingfors tar sig till denna kyrka har byggts insprängt i ett berg. Att kliva in här är en sällsam upplevelse, inte enbart för att berget utgör kyrksalens väggar utan också för det mäktiga koppartaket som vilar på stora betongbalkar och dagsljuset som silar in genom dessa.

För mig blir det också en resa tillbaka till en tid när ett annat inredningsideal än dagens rådde. Vad sägs t ex om dessa bänkar och stolar i klarblått och cerise. Visst är det tjusigt!

Thorvaldsens museum #064

Jag har besökt Köpenhamn många gånger men aldrig varit i närheten av att besöka Thorvaldsens museum. Detta museum, som är en hyllning till den store danske skulptören Bertel Thorvaldsen (1770-1844), är både Danmarks första konstmuseum och ett mausoleum över konstnären. Han är begravd på den kringbyggda gården. Men det är också en synnerligen väl genomförd arkitektonisk skapelse, byggd i nyklassicistisk stil för att på bästa sätt kunna visa Thorvaldsens skulpturer. Missar du öppettiderna är friserna på fasaden värda att stanna upp vid. De berättar hur Thorvaldsen som gammal återvänder till Köpenhamn efter många decennier i Rom, och hur hans tunga skulpturer lastas av det stora fartyget, packas upp ur stora paket och under stor ansträngning bärs in i museet. Interiören är fantastiskt genomförd med olika takmålningar och golvmosaiker i de många salarna. Här är några smakprov.

Nybyggt i Hyllie #030

Passerade detta hus igår på promenad från Hyllie station. Det var väl färgstämt med gråvädersmoln och regntunga skyar.

Ett hus i min smak #026

Sedan jag såg Lärarhögskolan i Malmö för första gången har jag tyckt om det stora huset, särskilt den fascinerande fasaden som ändrar färg efter väder och ljus. I huset är även Högskolebiblioteket Orkanen inrymt på den översta våningen. Det är värt ett besök, inte minst för utsikten i alla väderstreck - mot staden, mot hamnen, mot sundet. I Svt:s serie Arkitekturens pärlor presenteras huset entusiastiskt och kärleksfullt. Det är bara ett åtta minuter långt program, men ger en fin beskrivning av en modern klassiker.

Bild från Svt-play, programmet finns här.

Museet for Søfart i Helsingør

En varm dag i somras besökte maken och jag Museet for Søfart i Helsingør. Det är byggt kring den gamla varvsdockan vid det f d varvet, en passande plats för ett sjöfartsmuseum. Utställningnarna är perfekt pedagogiska och när vi vandrade runt där förstod jag vidden av Danmark som sjöfararnation. Men det som gjorde störst intryck var ändå själva byggnaden och hur väl det nya samspelade med den gamla.

Halmstads stadsbibliotek

Halmstads stadsbibliotek är delvis byggt på pelare ute i Nissan. Det är också format efter träden i den omgivande parken, så dessa kunde finnas kvar när biblioteket byggdes. Det invigdes 2006, efter det att halmstadsborna hade fått rösta på olika förslag. Förslaget som fick allra flest röster var det som sedan blev verklighet. Detta är en byggnad att besöka både för exteriören och dess innehåll. En vacker dag i slutet av juli var jag där.

Solsken på aluminium

Solsken idag och promenad runt Munksjön. Komna till Tingsrätten måste vi stanna en stund och beundra hur solskenet reflekteras på den spännande fasaden. Läs mer om byggnaden med "svagt veckade fasadkassetter av aluminiumkompositskivor" här.

En fantastisk funkispärla

Veckoslutet har jag tillbringat i Göteborg, bl a med kammarkonsert och räkmacka i Göteborgs konserthus foajé. Där njöt jag mest av den vackra byggnaden, trots både fin musik och goda räkor. Göteborgs konserthus stod färdigt 1935 och är en rikrig funkispärla. Byggnaden är välkomnande och inomhusmiljön är vacker och genomtänkt in i minsta krok att hänga kappan på. Dessutom lär det vara ett av de bästa konserthusen i världen, men det har jag ingen uppfattning om eftersom jag inte var inne i konsertsalen vid det här besöket.

De konstnärliga utsmyckningarna är också mycket fina. Inte minst gobelängen "Melodier vid torget" vars förlaga är gjord av Sven Erixon och som det sedan tog Barbro Nilsson och hennes sex "flinka väverskor" två år att tillverka. Det är ett enastående arbete och hur stor den faktiskt är framgår av bilden nedan. Någonstans läser jag att det är sveriges största väv och kanske stämmer det. Den är nära 59 kvadratmeter!

Christiansfeld - ett annorlunda resmål

 



Jag vet inte när jag först började fundera på att åka till Christiansfeld. Kanske var det när jag läste Livläkarens besök av P O Enqvist, som till viss del utspelar sig här. Eller var det när jag läste hans bok Levis resa, som jag tror tar sin början på gudsåkern, dvs den mycket speciella kyrkogård/begravningsplats som finns i Christiansfeld. Där är alla gravstenar lika, liggande på marken tills de blir en del av naturen, och utsmyckning i form av t ex blommor saknas helt. I höstas läste jag vad Mrs Universum skrivit om den herrnhutiska arkitekturen i byn och min längtan att se den med egna ögon väcktes. På midsommardagen var det dags att besöka denna sällsamma plats där tiden på många sätt stått stilla sedan 1700-talet.



På alla västfasader är husen klädda med träpanel. Det är för att isolera mot den ofta kyliga vinden från det stora Västerhavet som blåser tvärsöver det flacka sönderjyska landskapet. Träfasaderna är obehandlade och har under århundradena åldrats med en vacker grå patina. Tillsammans med fläderbusken ser det både vackert och lite sorgsamt ödsligt ut. Kyrkan, på bilden nedan, är speciell eftersom bänkarna står längs med rummet och inte efter varandra i en lång rad. Förutom ljuskronorna fanns knappast några utsmyckningar och miljön är vilsamt lik Vilhelm Hammersøis tavlor.

Östra kyrkogården #084

Östra kyrkogården i Malmö skapades av arkitekten Sigurd Lewerentz under åren 1916 till 1975. Det är nog inte fel att säga att det är hans livsverk, med S:ta Birgittas kapell från tidigt 1920-tal till blomsterkiosken från 1969. Kapellet på bilden ovan heter S:t Knut och är från 1940-talet. Jag har länge velat promenara på Östra kyrkogården och igår, med soldis och sommarvärme, var det äntligan dags. Det var en upplevelse, och även om jag inte vet om jag uppskattar alla delar så kommer jag alldeles säkert tillbaka. Inte främst för det strikt formade, som t ex vägen nedan med sina tuktade och sammanväxta träd, utan snarare för miljön som helhet och Hohögsåsens artrika flora.

Sigurd Lewerentz (1885-1975) är en av Sveriges internationellt mest kända arkitekter. Han har bl a skapat Markuskyrkan i Björkhagen och S:t Petri kyrka i Klippan.

Pampigt värre #013

Igår var det en solig dag i Göteborg. Jag passerade Vasakyrkan på väg till Götaplatsen och funderade över den tunga arkitekturen. Den pompösa byggnaden och den mäktiga fasaden gör att en människa som går in genom porten känner sig väldigt liten.

Om du är intresserad av byggnader och dess historia kan du följa bloggutmaningen Hundra hus, och kanske delta själv?

Gamla gjuteriet och vikten av ett passande nyckehål

Igår hade jag turen att bli både guidad i Högskolebiblioteket i Jönköping och få en litteratursök-genomgång av en av bibliotekarierna. Hon berättade för mig att sedan 1997 har antalet papperstidskrifter som biblioteket prenumerar på minskat från 1500 till 300. Men det betyder ingalunda att antalet tillgängliga tidskrifter är färre än tidigare, bara att flertalet nu finns on-line.

Men det jag vill berätta är att Högskolebiblioteket är inrymt i en före detta mekanisk verkstad där bl a 31 ångbåtar byggdes under åren kring förra sekelskiftet. Verkstaden var i bruk ända fram till 1992, innan den byggdes till och omvandlades till bibliotek. Kopplingen mellan dåtid och nutid är fint fångad i arkitekturen, med de vackra gamla tegelväggarna och jättetraversen i taket som samspelar med luft, ljus och modern teknik. Och alla böcker, förstås. Arkitektfirman som på 1990-talet vann tävlingen om Högskolebibliotekets utformning valde att ge tillbyggnaden formen av ett nyckelhål. En bra och tydlig symbolik. Biblioteket är nyckelhålet till kunskapen. Två av fackhögskolorna i Jönköping, Handelshögskolans och Tekniska högskolans byggnader, formar tilllsammans en nyckel. Men vad är den nyckeln egentligen värd om det inte finns ett nyckelhål som den passar in i?

"Bakom fasaden"

I SvD Magasinet igår fanns ett fint reportage under rubriken Bakom fasaden. Det handlar om Svenska läkaresällskapets hus på Klara Östra kyrkogata, precis vi Klara kyrka. Ladda ner Magasinet här, vecka 14 och reportaget är på s 18-19.)

Jag har under de senaste åren haft turen att vid flera tillfällen vara med på seminarier och föreläsningar i Svenska läkarsällskapets hus. Från gatan är byggnaden ganska oansenlig med sin tegelfasad, men invändigt öppnar sig en jugendpärla i flera våningar. Det drygt hundra år gamla huset är förvånansvärt välbevarat interiört och arkitekten Carl Westman (1866-1936) utformade noga varje detalj. Efter att ha läst Eva Bäckstedts reportage och tittat på Karin Grips bilder önskar jag att jag finge komma in i huset igen och med nya ögon försöka hitta några av arkitektens alla underfundiga detaljer. Om du har chansen att göra ett besök här, för en fest eller konferens, ta den!

Februaripromenader

Tillbaka i Stockholm efter en och en halv vecka på andra orter och vädret lämpar sig för långpromenader. Idag blev det Årstaviken runt och igår runt Riddarfjärden, med en avstickare längs Hantverkargatan (jag tror det är min favoritgata i Stockholm) och en fika på Petite France. Petite France är ett trevligt ställe att fika på, inrymt i bottenvåningen av det gamla kollektivhuset, eller Markeliushuset som det tydligen också kallas, på John Ericssongatan. Huset, som byggdes 1935 och ritades av Sven Markelius, är Stockholms första kollektivhus.

En imponerande byggnad

Turning torso är verkligen ett landmärke i Malmö. Med sin imponerande höjd av 190 m ö h så syns den vridna byggnaden från en mängd olika platser i staden och dess omgivningar. Att få komma upp i TT har länge varit en ouppnåelig dröm, men dagen innan nyårsafton besannades drömmen tack vare två av de käraste människorna i min närhet. Jag fick åka med den snabba hissen, det tar 38 sekunder från marknivå till toppen, upp till 49:e våningen (av 54) och beskåda utsikten. Dessutom ingick fika. Inte illa.

Rosornas kyrka

Precis invid den nya stationen vid triangeln i Malmö ligger S:t Johannes kyrka (en annan länk finns här). Det är svårt att tänka sig en mer fulländad jugendkyrka i Sverige. Inte för inte kallas den för Rosornas kyrka. Både invändigt och utvändigt är kyrkan smyckad med målade, snidade och huggna rosor. I kyrkan är just rosen symbol för kärleken. Det må vara som det vill med det (men det hänger ju väl samman med mitt förra inlägg), det som fascinerar mig mest är ändå hur den drygt hundra år gamla kyrkan konstrasterar till den alldeles nybyggda stationsbyggnaden. Titta bara på bilden här.

En kulturell förmiddag i Lund

Dagen börjar med väder som är själva sinnebilden av skånevinter. Det är fuktigt i luften, mitt emellan dimma och duggregn, och det blåser snålt. Fukten kryper innanför vinterjackorna på maken och mig när vi promenerar till nybyggda Domkyrkoforum bredvid Domkyrkan. Som en jättestor mässingsstrut tittar den ut och upp på Domkyrkans fasad. Ganska oväntat, men också ett nytt och lite spännande inslag i den gamla stadsmiljön runt den gamla domen. Ett spännande möte mellan det urgamla och det nya. Mellan den gråmurriga stenen och den mässingsglänsande fasadplåten.

Vi går vidare mot Lunds konsthall, en byggnad som säkert väckte en del starka känslor då den tillkom i slutet av 1950-talet. Nu står den som en vacker klenod på det gamla torget och det är svårt att tänka sig vackrare entrédörrar och ett mer ändamålsenligt utställningsrum. Behållningen av den utställning som pågår just nu (Möte med Hill. Malmö konstmuseum i urval) tycker jag är Ann-Sofi Sidéns videokonstverk Mitt land. Det beskriver den 38 dagar långa resa till häst mellan Stockholm och Wanås i Skåne som konstnären gjorde för några år sedan. Varje resdag finns med som en minuts film, så efter 38 minuter börjar det om. Vilsamt och spännande på samma gång. Resans långsamma tempo gör att även jag som konsthallsbesökare får syn på nya sidor av mitt eget land.