tag:blogger.com,1999:blog-48833640805588058202024-03-13T02:28:03.765+01:00En oväntad gläntaOm de oväntade gläntorna i vardagen. Konst och litteratur och arkitektur. Kultur och natur. Landsbygd och stadslandskap.
Då och då om åldrande och livsfrågor.Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.comBlogger961125tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-45134074512638527652018-10-10T07:52:00.001+02:002018-10-10T07:58:48.142+02:00Rosen på Tistelön (återbruk)Två saker får mig att uppdatera just idag, med återbruk av ett gammalt blogg inlägg från 2011. Dels att jag just nu läser just nu C J L Almqvists roman <em>Det går an</em> från 1839, och slås av hur modern den är både till språk och innehåll. Så jag tänker på andra riktigt gamla romaner som jag läst och haft stor behållning av. Dels att jag träffade en vän och f d arbetskamrat i söndags och det visade sig att hon fortfarande tittar efter nya inlägg här. Till saken hör att vi båda mött många personer med kognitiva sjukdomar och diagnoser som Alzheimers sjukdom. Så håll till godo med ett åtta år gammalt inlägg som står sig lika bra idag.<u><br /></u><br />
<u>12 september 2011</u><br />
På min väg till och från arbetet har jag läst "<a href="http://dagensbok.com/2006/06/29/emilie-flygare-carlen-rosen-pa-tistelon/"><span style="color: #668844;">Rosen på Tistelön</span></a>". Det är en roman skriven på 1840-talet av <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Emilie_Flygare-Carl%C3%A9n"><span style="color: #668844;">Emilie Flygare-Carlén</span></a>. Jag har haft lust att läsa den ända sedan den var radioföljetong i P1 för fyra år sedan. Och nu har det äntligen blivit av. Efter avslutad läsning kan jag konstatera att det är en roman som heter duga, och jag rekommenderar den varmt till alla som tycker om äventyrsromaner, romantiska romaner, idéromaner, relationsromaner, utvecklingsromaner, hämndromaner, naturlyriska romaner, psykologiska romaner... För det ryms mycket mellan pärmarna. Jag fascineras mest av de psykologiskt trovärdiga personporträtten och relationerna mellan människorna.<br />
Ett exempel är skildringen av gubben Askenbergs långsamma insjuknande i en demenssjukdom, troligtvis den sjukdom som vi idag benämner med Alois Alzheimers namn. Från början har han bara en känsla av att allt inte är riktigt som det brukar. Sedan börjar hans minne bli lite dåligt och han har svårt att hålla fokus när fru Katrina högläser sonen Arves långa brev. När hon kommer till slutet har han redan glömt början. Så småningom klarar han sig inte längre själv, men då har redan många år förflutit. Men han är inget vårdpaket för det. När fru Katrina öppnar handelsbod sitter han och tittar på alla människor som passerar förbi och känner sig delaktig i livet som pågår. Och hon förmår att se gubben Askenberg som den människa han är, trots sjukdomen och det myckna vårdandet. Se där en tydlig parallell till Socialstyrelsens <em><span style="color: #668844;">Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom</span></em>, som med största tydlighet rekommenderar personcentrerad omvårdnad.<br />
Ovanstående exempel är bara ett bland många på hur modern Emilie Flygare-Carlén är i sina tankar. Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-72719169191307113932018-03-17T22:58:00.001+01:002018-03-17T22:58:59.737+01:00Bergmanåret Bergmanpodden i Sveriges radio har gjort att jag fått upp ögonen för Ingmar Bergmans filmer (och att det i år är hundra år sedan han föddes). Hittills har mitt Bergmanår bestått av åtta avsnitt Bergmanpodd, sex nyinspelade kortfilmer under rubriken ”Bergman revisted” som finns på SVTplay, Bergmans anteckningsböcker från åren mellan 1955 och 1974 (i urval, utgivna i år), ”Bilder” - en bok där Ingmar Bergman berättar om sina filmers tillkomst, Leif Zerns bok ”Se Bergman”, Caroline Krooks bok ”Trolös tvivlare och rastlös sökare”, ett antal filmade teaterföreställningar i IB:s regi samt drygt trettio av hans filmer och texter om knappt tjugo av dessa på <a href="https://junofilm.blogspot.se/search/label/Ingmar%20Bergman?m=0" target="_blank">Juno film.</a>Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-23572159550058493442017-08-29T13:19:00.000+02:002017-08-29T13:19:00.032+02:00På drift med Marianne Lindberg De Geer<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0-j6PJlfi4TXNBumENxoIdQqqion2M0ZYwt4sxSz3AxDe4XZjmd1bNJwIk-9tmq7v7Gg1vzFVvQ87AEKTR5zXdfEiCq67BYOj-o4D36I-CrzxoXOyJpGVu78cfCFie0Ddt4brsOwx85k/s1600/fullsizeoutput_4a0.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1034" data-original-width="643" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0-j6PJlfi4TXNBumENxoIdQqqion2M0ZYwt4sxSz3AxDe4XZjmd1bNJwIk-9tmq7v7Gg1vzFVvQ87AEKTR5zXdfEiCq67BYOj-o4D36I-CrzxoXOyJpGVu78cfCFie0Ddt4brsOwx85k/s320/fullsizeoutput_4a0.jpeg" width="198" /></a></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; font-family: Helvetica; font-size: 11px; line-height: normal;">
<span style="font-kerning: none;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; line-height: normal;">
<span style="-webkit-font-kerning: none;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Sommaren 2016 lyssnade jag på Marianne Lindberg De Geers sommarprogram. Det berörde mig starkt. Hon berättade om sin uppväxt i en dysfunktionell familj och om pappan som begick självmord när Marianne var i yngre tonåren. Det är inte svårt att förstå hur den känslomässiga avstängdheten som följde på denna katastrof har präglat hela hennes liv. Hon berättade också om familjens olika barnflickor som kommit att påverka henne genom livet trots att flera av dem bara fanns i familjen under en kort tid. </span></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; line-height: normal; min-height: 13px;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><span style="font-kerning: none;"></span><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; line-height: normal;">
<span style="font-kerning: none;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">När jag såg att Marianne Lindberg De Geer skrivit en roman blev jag nyfiken. Hennes konst är spännande, ofta provokativ, och ger nya tankar. Efter ungefär halva boken var jag besviken. Här berättade konstnären/författaren sin barndom och tidiga vuxenliv, eller snarare huvudpersonens Monas liv, rakt upp och ner. Och Monas liv påminde i stora drag om Mariannes eget. Jag saknade ”konstnärlig gestaltning” i texten och väntade hela tiden på de mer ”litterära skildringarna”. </span></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; line-height: normal; min-height: 13px;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><span style="font-kerning: none;"></span><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; line-height: normal;">
<span style="font-kerning: none;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Men så, under andra halvan av läsningen, insåg jag att det här inte är en bok skriven av en författare, utan en konstnär och människa som berättar om en bakgrund som har format henne. Så här beskriver hon sin roman: <i>Jag försöker följa den flicka som kunde vara jag för att få grepp om vem hon var och vad som fick henne att fatta de beslut hon tog. Har jag lyckats eller har minnet korrigerat hennes berättelse? Eller ljuger hon för mig nu så här i efterhand?</i></span></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; line-height: normal;">
<span style="-webkit-text-stroke-width: initial;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-color: rgb(0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: initial; line-height: normal;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">Så läsningen blir intressant när jag släpper mina förväntningar. Inte minst för att det finns så många paralleller till Agneta Pleijels självbiografisk roman </span><i style="-webkit-text-stroke-width: initial;">Doften av en man</i><span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">, som jag läste i våras. Intressant är också valet av titel - </span><i style="-webkit-text-stroke-width: initial;">På drift </i><span style="-webkit-text-stroke-width: initial;">- inte minst för att den för tankarna till Jack Kerouacs 1950-talsroman. Men jag tänker också på verbet driva, och att vara driven eller att drivas med, som ett beskrivande ord för vad som formar ett liv. Det är inte så passivt som titeln antyder. </span></span></div>
Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-51204177900389222682017-04-08T13:25:00.004+02:002017-04-08T13:58:38.399+02:00När blir jag gammal?När
blir jag gammal?
Svaret på den frågan är ytterst relativt. Vi åldras så länge vi lever
och om barnet på fotografiet från mitten av 1960-talet hade fått frågan
hade hon troligtvis svarat att de två år äldre barnen på gården var
gamla, och
att hennes morfar på bilden var jättegammal. Han fyllde 50 år och var en
av de
allra äldsta människor hon kände på den tiden. Nu när jag själv har levt
flera
år än min morfar hade gjort då så tycker jag fortfarande inte att jag är
gammal, även om jag förstås inser att mitt barnbarn gör det.<br />
Det är
spännande hur åldrandet, eller
gamlandet för att låna ett ord från Sandro Key-Åbergs diktsamling
<i>Gamlandets lov</i>, hela tiden följer med oss så att det till slut blir svårt att avgöra vem som är
gammal och vem som inte är det. Jag minns två grannar på
1990-talet, den ena var född 1910 och den andra 1911, och den yngre av dem pratade
hela tiden om den äldre som ”den gamla mannen”. Gamlandet ligger i
betraktarens ögon, trots att vi uppenbarligen åldras i takt med att tiden går. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4EkDHxSDtTyMIq9h40N_ZfcngM2QQIU8IA1Ekvjbk1UgZYM3I8iMpPan3m16yZ1Xt7MXMVd-90xKQdf9BHgXXuk5Nj-8iWSHZLc6rrJo_aGJzeUgYa34VEkG6EzycmpgJl5XskINpyck/s320/I+morfars+kn%25C3%25A4.jpg" width="320" /></div>
<br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-90297148829426909172017-04-07T09:48:00.001+02:002017-04-07T09:48:23.660+02:00MAKT - Make Malmö great again<a href="http://www.sydsvenskan.se/2017-04-06/donald-trump-pa-besok-nar-moomsteatern-tar-over-makten" target="_blank">Fint reportage i Sydsvenskan</a> om Moomsteatern som i helgen har permiär med sin <a href="http://moomsteatern.com/forestallningar/makt-make-malmo-great-again/" target="_blank">nya föreställning MAKT</a>. Där figurerar olika maktpersoner och iscensätts olika maktsituationer. Intressant är att skådespelarna själva har valt sina roller. Makt innebär inte enbart makt över andra, utan även makt över sig själv och sitt eget liv. Makt kan se ut på så väldigt många olika sätt. Häromveckan såg jag repetition av två av scenerna, så det kommer att bli extra spännande att se föreställnigen i sin helhet.<br />
<br />
Förresten finns Anne Lundbergs besök hos Moomsteatern i programserien Landgång att se på svtplay i ytterligare drygt en vecka.<br />
<br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-45505284665419133772017-03-27T09:40:00.001+02:002017-03-27T09:40:58.115+02:00Förändring på gång, #025<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxtvpjVPBMSf0MX5QUIueZher5xiyDOnwWWpYheGl8ri-faceyPLr0xd9qmwukLT32jYR8QQwIudxC0IMITTgLdHXFEA_okp_OSprJcqGg6Kv6k1VraPNQYOBNI9VUHL_Dk64D075QMvg/s1600/l%25C3%25A4genheten.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="270" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxtvpjVPBMSf0MX5QUIueZher5xiyDOnwWWpYheGl8ri-faceyPLr0xd9qmwukLT32jYR8QQwIudxC0IMITTgLdHXFEA_okp_OSprJcqGg6Kv6k1VraPNQYOBNI9VUHL_Dk64D075QMvg/s320/l%25C3%25A4genheten.jpg" width="320" /></a></div>
Just nu är det förändringar på gång i mitt liv. Jag kommer lämna mitt arbete i Jönköping till sommaren och håller därför på att sälja min lägenhet där. Det är <a href="https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-1rum-jonkoping-oster-jonkopings-kommun-odengatan-35-c-11153102" target="_blank">en mycket fin etta</a>. Visning idag kl 17:00. Välkomna att titta!<br /><br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-31301709311383503602017-03-25T22:22:00.000+01:002017-04-07T09:49:45.213+02:00Teaterns dag med Moomsteatern, #024<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcMHu3_q0UPYcXk7bJnsG80DqPcZ28X9pSMj3PpOlhbjpuZOC_0lhy_bZGbPMpSFDdin_zDjTq_DxN_023REA30nVcQkVnkOOOi_GoFkt7S2b0KWJK8q8mVCDLKWVgEhHwUqz71pA7uJs/s1600/MAKT.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="182" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcMHu3_q0UPYcXk7bJnsG80DqPcZ28X9pSMj3PpOlhbjpuZOC_0lhy_bZGbPMpSFDdin_zDjTq_DxN_023REA30nVcQkVnkOOOi_GoFkt7S2b0KWJK8q8mVCDLKWVgEhHwUqz71pA7uJs/s320/MAKT.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="http://moomsteatern.com/forestallningar/makt-make-malmo-great-again/" target="_blank">MAKT Moomsteatern</a></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="text-align: left;">
<span style="font-size: small;">Idag var det Teaterns dag i Malmö och jag fick vara med på öppen repetition på
<a href="http://moomsteatern.com/forestallningar/makt-make-malmo-great-again/" target="_blank">Moomsteatern</a>. Den 8 april är det premiär för föreställningen MAKT och eftersom jag följer teatern på Facebook har jag sett repetitionsbilder där skådespelarna gestaltar maktpersoner som Angela Merkel, Påven, Putin, Margot Wallström, Donald Trump m fl. Men idag var det Olof Palme-scenen och Styrelsemötet som repeterades. Temat är makt, men också ansvar. Mycket aktuellt och bra skildrat. Jag ser fram emot
att se föreställningen i sin helhet.</span></div>
<div>
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-47760831689884326222017-03-25T21:56:00.003+01:002017-03-25T21:56:23.138+01:00Dansplaneten, #023Funderar du också över vad dans egentligen är för något. I så fall är det här filmen för dig.<br />
<br />
<a href="https://www.blogger.com/%3Ciframe%20width=%22560%22%20height=%22315%22%20src=%22https://www.youtube.com/embed/rcBLo-Xqjbs%22%20frameborder=%220%22%20allowfullscreen%3E%3C/iframe%3E" target="_blank"><iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/rcBLo-Xqjbs" width="560"></iframe></a><br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-4027577583105629172017-03-23T20:17:00.003+01:002017-03-23T20:18:15.272+01:00Livläkarens besök, #022<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqqcdvGkOHN0wmPVBa0LW9HF8DZbyricX3V_htLmVO24lJeu1OSIU2RydB9IGcLyzeS_lPKO_Cqc8ddx4Ceh8A3MIUbS8bIkoDDwqa49ciOriCUKswvaz23606RHvrquI1dvp1oiZhRv8/s1600/Livl%25C3%25A4karen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqqcdvGkOHN0wmPVBa0LW9HF8DZbyricX3V_htLmVO24lJeu1OSIU2RydB9IGcLyzeS_lPKO_Cqc8ddx4Ceh8A3MIUbS8bIkoDDwqa49ciOriCUKswvaz23606RHvrquI1dvp1oiZhRv8/s320/Livl%25C3%25A4karen.jpg" width="305" /></a></div>
En av mina allra bästa läsupplevelser är <i>Livläkarens besök</i> av P O Enquist, som utkom 1999. Mycket av romanen finns i pjäsen med samma namn, men i uppsättningen på Malmö Stadsteater är det snarast kung Christian VII som är huvudperson, och så uppysningstidens idéer, förstås. För visst berättas det också om kärlekshistorien mellan drottning Caroline Mathildes och livläkaren Struense, men det är ändå männsikorna runt kungen och deras olika försök att tillskansa sig makten som det hela kretsar kring. En intressant uppsättning just därför. Vem har makten och vem tar makten. Och vad används makten till. Det är faktiskt riktigt bra.<br />
<br />
Förutom Johannes Wanselows gestaltning av kung Christian VII ger jag även scenografin, kostymerna, ljuset och musiken högt betyg. Och koreografin, faktiskt. De bästa scenerna är de där skådespelarnas kroppar och rörelser berättar mer eller annat än orden.<br />
<br />
Vill du läsa mer om uppsättningen finns Oline Stigs recension med rubriken <i><a href="http://www.sydsvenskan.se/2017-02-25/for-mycket-ljus-pa-kungen-for-lite-pa-livlakaren" target="_blank">För mycket ljus på kungen</a>.</i>Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-1016193796097762052017-03-23T20:03:00.002+01:002017-03-23T20:03:18.485+01:00Jag vet allt det här, #021<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9JIpYiVOApzkKFE7q59RgHUrudY8oAhcR_a1ctIP9095fuBKSu0MXo3hsBTIHAJhVF62_71PsEvmRH6uB7TtB8LdniwUGldJSPuhbfiKc3y9TksYNVjnbZ9srupzrqfOmIQxDXH6XERw/s1600/jag+vet+allt+det+h%25C3%25A4r.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9JIpYiVOApzkKFE7q59RgHUrudY8oAhcR_a1ctIP9095fuBKSu0MXo3hsBTIHAJhVF62_71PsEvmRH6uB7TtB8LdniwUGldJSPuhbfiKc3y9TksYNVjnbZ9srupzrqfOmIQxDXH6XERw/s320/jag+vet+allt+det+h%25C3%25A4r.jpg" width="251" /></a></div>
<br />
Jag vet att Annika Paldanius har skrivit en alldeles utmärkt debutroman. <i>Jag vet allt det här</i> har underrubriken <i>en intenmedicinsk roman</i> och jag vet att den handlar om Hanna och hennes vänner, som kallar sig för amasonerna. Jag vet att de är läkarstudenter och det inte finns någonting som de inte vet. Jag vet att de kan allt inom internmedicinen som är säkerställt via randomiserade och kontrollerade studier. Och ändå vet de inte vad livet, vad döden, vad hoppet gör med människan. Jag vet att det är väldigt glädjande men också oändligt sorgsen läsning. Jag vet att det är som livet självt.<br />
<br />
För <i>det som börjar leva börjar alltid dö</i>. En rad från en av Claes Anderssons dikter som finns med i romanen tillsammans med en mängd andra citat. Jag vet att det inte är något som stör läsningen, för jag vet inte om det förrän jag läser författarens slutord. Jag vet att jag hoppas att Annika Paldanius snart har skrivit en ny roman.<br />
<div>
<br /></div>
Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-79466537618106319072017-03-23T19:45:00.001+01:002017-03-23T19:45:07.563+01:00Det går inte så bra med mina hundra inlägg...... men det är sånt som händer. Jag går tillbaka och läser vad jag skrivit under de andra åren jag varit med i Blogg100 - 2015 och 2013 - och hittar ett par inlägg som liknar det här.<br />
<a href="http://enovantadglanta.blogspot.se/2015/03/attiofem-inlagg-kvar-015.html" target="_blank"><i>Åttifem inlägg kvar</i></a><br />
<a href="http://enovantadglanta.blogspot.se/2013/02/svacka-029.html" target="_blank"><i>Svacka</i></a>Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-20354657364324839572017-03-20T08:36:00.000+01:002017-03-20T08:36:26.042+01:00Om konsten att bli gammal, #019Om konsten att bli gammal är det det samma som gamlandets lov? Eller hur kommer det sig att jag tänker på Sandro Key Åbergs dikter från 1980-talet när jag läser nygammal filosofi i Wilhelm Schmids tappning, från 2016. Boken heter <i>Konsten att bli gammal</i> och handlar just om den konsten. Den är också, kanske inte en lovsång, men åtminstone en kärleksfull hyllning till livets sista tredjedel. <br />
<br />
I boken finns åldrandet beskrivet i tio korta kapitel med rubriker som <i>Tankar om livets olika faser</i>, V<i>anor som gör livet lättare</i> och <i>Att hantera smärta och olycka</i>. Självklara påstående staplas ovanpå varandra<i>, t ex: Det som åldras är människans yttre, inte hennes innersta väsen.</i> Inget fel i sig, men frågan är om det hjälper oss att förstå konsten att bli gammal? Är det inte snarare mystiken kring det faktum att vårt yttre åldras samtidigt som vårt innesta förblir det samma, eller åtminstone är så mycket mindre förändrat, som vi bör refleketera kring. <br />
<br />
Schmid skriver om jämnmodet (behöver verkligen äldre människor det i högre grad?) och om sexualiteten (inte sjutton är den andliga beröringen viktigare än den fysiska bara för att en människa åldras!) och om aktivitetstilltron (så tröttsamt!) och om att sjukdomarna vill lära oss något (men så är det väl inte!). Men när han uttrycker att den moderna kulturen inte förbereder oss på åldrandet, håller jag med honom. Frågan är bara hur den förberedelsen skulle se ut...<br />
<br />
(Och ja, jag ligger en dag efter i min Blogg100-utmaning.)Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-62363023647544921462017-03-18T22:39:00.001+01:002017-03-18T22:39:18.754+01:00Färgen leder skapandetEn lördagstimme med temat färgen leder skapandet gav följande resultat. Hoppas på en fortsättning under morgondagen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheGe9TUOMk-y4neXUFbK1T6LjEQmr6DwysYkYOGZxld_GU86rSeIcp-KA87cecOWnDUStLbwEywTQZww2-TOrqhC87-iTQ9fN71BMaYvjcQeACUZRvEsneSQK91N4aS-paVjJ2wG1KQuA/s1600/kollage+bl%25C3%25A5tt+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheGe9TUOMk-y4neXUFbK1T6LjEQmr6DwysYkYOGZxld_GU86rSeIcp-KA87cecOWnDUStLbwEywTQZww2-TOrqhC87-iTQ9fN71BMaYvjcQeACUZRvEsneSQK91N4aS-paVjJ2wG1KQuA/s320/kollage+bl%25C3%25A5tt+2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-25232046067547670072017-03-17T23:54:00.000+01:002017-03-17T23:54:45.112+01:00Dröm vidare<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img alt="Bildresultat för dröm vidare" class="irc_mi" src="http://www.sf.se/ImageVaultFiles/id_33438/cf_206/Dr-m_vidare.jpg" height="213" style="margin-top: 0px;" width="320" /></div>
Idag har en riktigt bra film haft premiär - <i>Dröm vidare</i> med regi av Rojda Sekersöz.<br />
<br />
Inledningsscenen, där Mirja lämnar fängelset med en bugning mot
kameran, är lysande. Och likaså avslutningsscenen från taket på ett av
miljonprogramhusen i Alby i Botkyrka, som vi långsamt rör oss
bort från. Däremellan ryms ett liv, eller snarare många liv. Det är
Mirja och hennes tre vänner, som alla befinner sig i en värld där
kriminalitet ses som något normalt. Det är Mirjas lillasyster och mamma.
Och det är hotellstäderskan på bilden ovan, som på ett handfast sätt
introducerar Mirja i arbetslivet.<br />
<br />
Det handlar både om
att drömma sig bort och att drömma sig kvar, och under filmens gång sker
flera vändningar. Vi vet inte vart Mirja och hennes vänner är på väg.
Men vi vet att det handlar om klass och ekonomi, om arbete och
arbetslöshet, om nära vänner och familj, och om de avtryck vi gör i
varandras liv. En bra och mycket imponerande långfilmsdebut.Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-8669130611424012502017-03-16T22:21:00.005+01:002017-03-16T22:21:40.474+01:00Det går inte så bra...Tyvärr går det inte så bra med mina Blogg100-inlägg. Men det kommer andra dagar så småningom.<br />
Här är en länk till den blogg med <a href="https://ovantadglanta.wordpress.com/" target="_blank">samma namn som denna</a>, som jag skrev mellan juni och november 2009, innan jag började skriva här.Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-41075125296164167622017-03-15T23:53:00.001+01:002017-03-16T22:21:55.641+01:00Imorgon är en ny dagDå ska jag skriva om Wilhelm Schmids bok <i>Konsten att bli gammmal.</i>Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-60126743701772440192017-03-14T21:29:00.001+01:002017-03-16T22:22:10.687+01:00Idag blir det bara en länk... till en fin och mycket berörande text, skriven vid livets slut av Amy Krouse Rosenthal.<br />
Om liv, död och kärlek.<br />
<a href="https://mobile.nytimes.com/2017/03/03/style/modern-love-you-may-want-to-marry-my-husband.html?referer=http%3A%2F%2Fm.facebook.com" target="_blank">You may want to marry my husband.</a>Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-29235932787854331742017-03-13T16:31:00.004+01:002017-03-13T16:31:50.305+01:00Århus rådhus<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSz9RNaQIh0KiRRa8aqpVOeGBLSPaJYRIGuyL5VGr4EnseNPUPYuAk0dmS8IpXTUbOL1xvWqnD055UCes_6nabhYsSDJUut2VV9Hs0tFMOkXgaW_rIZg-UCT-6wtmyV-W9eRxP_OyY-q8/s1600/r%25C3%25A5dhuset.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSz9RNaQIh0KiRRa8aqpVOeGBLSPaJYRIGuyL5VGr4EnseNPUPYuAk0dmS8IpXTUbOL1xvWqnD055UCes_6nabhYsSDJUut2VV9Hs0tFMOkXgaW_rIZg-UCT-6wtmyV-W9eRxP_OyY-q8/s320/r%25C3%25A5dhuset.jpg" width="289" /></a></div>
Marmorplattorna som täcker fasaden på Århus rådhus har kanske inte åldrats med behag, men när mörkret sänker sig så gör det ingenting för då belyses tornet med allehanda färger. Urtavlorna (det finns en likadan på motsatt sida av tornet) är sju meter i diameter, och konstruktionen runt tornet ska föra tankarna till byggnadsställnignar. Århus är och förblir en stad som växer. Rådhuset stod klart<br />
1941 och arkitekterna bakom byggnaden är Arne Jacobsen och Erik Möller. När jag passerar finns en lysande skylt på baksidan. <i>The same for everyone</i>, står det. Ett viktigt budskap till oss alla.Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-87542076046159021472017-03-12T22:27:00.001+01:002017-03-12T22:27:23.886+01:00Om konsten att läsa och skriva<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhge60b12wvxkRou6hqdLfUhyphenhyphenU0UJW9ywHKmCv9L1uQh2abAKeJsfuHs74_0UYvaPJ0xeB6TXM-gvwrRFhwHVLDZwcVip1ryxtdY2kuRCPFgYCjEV2i0mpI9NJ2ASLvzg9fxizPX9kIfkA/s1600/IMG_1969.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhge60b12wvxkRou6hqdLfUhyphenhyphenU0UJW9ywHKmCv9L1uQh2abAKeJsfuHs74_0UYvaPJ0xeB6TXM-gvwrRFhwHVLDZwcVip1ryxtdY2kuRCPFgYCjEV2i0mpI9NJ2ASLvzg9fxizPX9kIfkA/s320/IMG_1969.PNG" width="180" /></a></div>
Jag vet att jag för många år sedan läste Olof Lagercrantz bok <i>Om konsten att läsa och skriva</i>, och jag minns att jag tyckte om den. Kanske dags för omläsning? Bodil Malmsten (1944-2016) skriver också om konsten att skriva, och att läsa. <i>Att läsa är alltid viktigare än att skriva.</i> Det är en liten bok med stort innehåll på få sidor. Mycket ger inspiration. Och mycket är väldigt Bodil Malmstenskt. Kanske tycker jag om det hon skriver. Kanske inte. Men lusten att skriva väcks i alla fall av läsningen. <br />
<br /><div>
Och lusten att låta sig inspireras, imponeras och iakttaga allt - som Bodil M uttrycker så väl.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtNCXiBLuOQblq0m_tTjqs8ET8LKNegRczSZcKn4MRwsrJqHBMEPQayCg0d1bK479MVGoGzCwhg_Uxd4m9zTa_nqIK-W1qoPe_gRcH2Ji2Lmrj7L-u_El7Gj6t1QRjvvax8FIQedjrXQE/s1600/IMG_1971.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtNCXiBLuOQblq0m_tTjqs8ET8LKNegRczSZcKn4MRwsrJqHBMEPQayCg0d1bK479MVGoGzCwhg_Uxd4m9zTa_nqIK-W1qoPe_gRcH2Ji2Lmrj7L-u_El7Gj6t1QRjvvax8FIQedjrXQE/s400/IMG_1971.PNG" width="223" /></a></div>
<div>
<div>
Och så rådet att läsa, läsa, läsa. Och undersöka hur de allra bästa har skrivit sina böcker. Studera ordval, tempo och tempus, berättarperspektiv, tidsanda.... Men vilka är då mina bästa? Vilka skulle hamna på min alldeles egna klassikerlista? Det tar nog ett tag att göra den, men kanske dags att börja i alla fall....</div>
</div>
Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-48678555672324367612017-03-11T22:38:00.001+01:002017-03-11T22:40:37.339+01:00Vad skulle jag laga för mat i det här köket?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY2LN6QuXrbs2dRbwRt4fdxIxe_4eOHY0yQbLq6d0M93mQRWREJC0wlV8-UR4pLtqZtOGnsDDPCqWmZ_tX7uuGtzaHhiLvLo7NIr148a3qYTSA-LYvqB5uTSVGmgPZF4MOQDISljhDfwk/s1600/vermeer-k%25C3%25B6k.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY2LN6QuXrbs2dRbwRt4fdxIxe_4eOHY0yQbLq6d0M93mQRWREJC0wlV8-UR4pLtqZtOGnsDDPCqWmZ_tX7uuGtzaHhiLvLo7NIr148a3qYTSA-LYvqB5uTSVGmgPZF4MOQDISljhDfwk/s320/vermeer-k%25C3%25B6k.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-66864884332849694402017-03-10T07:00:00.000+01:002017-03-10T07:00:12.374+01:00Möte med Carl Kyhlberg<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNSaCRyF5trgU6TXFOAj_32cvQy1IFKp2osHtZHO-sCsqtmyO2sjikAJP2D_RNJWV8ePj9mviMvdIIXLTZBu5lqqNXOBBDtS9DLNlXj3veSskZ820iVbApRRDchNw7bRvLzqUwy_EvAuw/s1600/kyhlberg+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="298" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNSaCRyF5trgU6TXFOAj_32cvQy1IFKp2osHtZHO-sCsqtmyO2sjikAJP2D_RNJWV8ePj9mviMvdIIXLTZBu5lqqNXOBBDtS9DLNlXj3veSskZ820iVbApRRDchNw7bRvLzqUwy_EvAuw/s320/kyhlberg+2.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW9zp0TjuW0tYYhSD2UJTeBS2BlkBW97WunV5xPZ_mFLZOG0s8fntroYqV6JSkSuZtPAzd08G9W-ysWMOzgHZx-TTXby_8A-5YQvY-cqMWdmzuWS9PxB0txlYKCmwozJRpNAvNveHDqfk/s1600/kyhlberg+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="258" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW9zp0TjuW0tYYhSD2UJTeBS2BlkBW97WunV5xPZ_mFLZOG0s8fntroYqV6JSkSuZtPAzd08G9W-ysWMOzgHZx-TTXby_8A-5YQvY-cqMWdmzuWS9PxB0txlYKCmwozJRpNAvNveHDqfk/s320/kyhlberg+1.jpg" width="320" /></a></div>
En fin utställning på Malmö konstmusem med Carl Kyhlbergs (1878-1952) måleri, pågår till 21 maj. Tavlorna gör sig bra i de stora ljusa salarna. Färgerna får plats att flöda. Eller, det här är ett konstnärskap där <i>färgen leder skapandet</i>, som Patrik Steorn säger i audioguden till utställningen som finns <a href="https://soundcloud.com/asa-bjoerklund/rum-2-om-f-rgens-frig-relse" target="_blank">här</a>. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL7uvNWsi19Qj0AdZQIhunZLIkqfWVT4t1ShrMyK7QK1-v-COUWTxRVAtysq1aEBiHjkS3dYuTNHlgc6Wys0QbGV_2b7_dRSOhQ1a4NRt8wqYWuG5Ah2FQQvMz5BedWGGZVeiNyN2KoG0/s1600/M%25C3%25B6te+med+%25C3%25A4ngel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL7uvNWsi19Qj0AdZQIhunZLIkqfWVT4t1ShrMyK7QK1-v-COUWTxRVAtysq1aEBiHjkS3dYuTNHlgc6Wys0QbGV_2b7_dRSOhQ1a4NRt8wqYWuG5Ah2FQQvMz5BedWGGZVeiNyN2KoG0/s320/M%25C3%25B6te+med+%25C3%25A4ngel.jpg" width="291" /></a></div>
Tavlan på bilden ovan heter <i>Gryningen kastar ett strålande hjärta mot jorden</i>. Fantastisk titel, eller hur?! Väl värd att begrunda. Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-71989575589702950042017-03-09T07:00:00.000+01:002017-03-09T07:00:01.558+01:00Kvinnorna fanns!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTbgrzQOlKOah0HofPj6Vv-1ZOjrClgXJua6oh11iPvAaNA8F7mbJHlEP-QTS6CKJWXZ4jOTq7KGUX9r5YZqpt662C7kjcYkedDgYM1yARq0d_TbEa1OH-3autX1rTY-AVGyyro7z25Xs/s320/Affisch_Skarhult_Kvinnomakt_L_rarrum_2017.jpg" width="226" /></div>
<br />
Den internationella kvinnodagen var igår. Tre män diskuterade jämställdhet i Aktuellt *tar sig för pannan* Men det hände och händer även annat. Manifestationer, fester, politisk kamp och pussyhattar.<br />
<br />
Och en kvinna med makt och ekonomisk position som använder den till att tala om för ungdomar att det är åt helvete att nazister har mer plats i historieläroböcker än kvinnor. Och att hon därför kommer att hålla utställningen <i>Den dolda kvinnomakten</i> öppen på Skarhults slott öppen tills ALLA historieläroböcker skrivits om så att kvinnor har hälften av allt utrymme.Och så finns ju <a href="http://www.skarhult.se/skolfilmer" target="_blank">de 6 kortfilmerna</a>, som en början till en helt annan historieskrivning. Se och lär, oavsett om du går i skolan just nu eller gjorde det för länge sedan.Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-63142358912465499832017-03-08T23:10:00.003+01:002017-03-08T23:11:35.676+01:00Fallna kvinnor<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpk1P28F74F_bmanPMhVIsKSsBG6K3RC12S8BFvNMaqHjUoabHLO5Gn2pf86NNO15Et4Nci5-hwCgxQx7NuSW6QuV6lBNJF52geHo_46rhA7rjc3FEIFCXh7bdkPK2HLdx9nR2LConQZc/s1600/fallna+kvinnor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpk1P28F74F_bmanPMhVIsKSsBG6K3RC12S8BFvNMaqHjUoabHLO5Gn2pf86NNO15Et4Nci5-hwCgxQx7NuSW6QuV6lBNJF52geHo_46rhA7rjc3FEIFCXh7bdkPK2HLdx9nR2LConQZc/s320/fallna+kvinnor.jpg" width="247" /></a></div>
Det här är en viktig bok, skriven av Eva F Dahlgren, med undertiteln <i>När samhällets bottensats skulle lära sig veta hut</i>. En titel som provocerar. Hur är det ö h t möjligt att se på sina medmänniskor som "samhällets bottensats". Hur kan det ha varit så att fattiga och sjuka kvinnor, och kvinnor som tvingades till att prostituera sig, dömdes till tvångsarbete och internerades. Men så var det. Kvinnorna vägdes och mättes och kategoriserades också, som undermåliga, sinnesslöa, gatflickor, ligisterflickor, berglärkor ("djupt förfallna prostituterade"), bettlerskor, psykiskt höggradigt abnorma, höggradiga alkoholister, vanetjuvar, utpresserskor mm. Allt noga nedtecknat i arkiv som tillhört fängelset i Landskrona och rasbiologiska institutet i Uppsala. Författaren läser brev och anteckningar, hon tittar på fotografier och försöker förstå vilka dessa kvinnor var. Deras blickar lämnar henne inte, och hon lämnar inte dem. Hon skriver en viktig bok om kvinnor i en historisk tid som är knappt hundra år bort. Eller alldeles runt hörnet, här i vår egen tid. För även om dessa kvinnor inte finns längre, så finns det andra som lever under liknande förhållanden. Och hur ser vi på dem? Vad kallas de?<br />
<br />
<i>De finns inte längre bland oss. Men jag väntar till skymningen, går ner till Rosenlund här i Göteborg. För nu samlas dagens berglärkor, vingklippta även de. Många går på tyngre droger och de får inte heller dansa.</i><br />
<i> De talar rumänska.</i><br />
<br />Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-57760722259475304302017-03-07T21:38:00.002+01:002017-03-07T22:01:25.273+01:00En liten filmfestivalIbland inträffar en väldigt liten filmfestival hemma hos oss, eller på en biograf nära där vi är. Den allra minsta filmfestivalen jag varit med om hade bara två deltagare och två filmer. Det som gör att det blir roligare att titta på film när det är festival är att de olika filmerna så självklart kan jämföras med och kontrasteras mot varandra. Och samtalas kring.<br />
<br />
Så i fredags och lördags var det dags igen. Lika få deltagare, men dubbelt så många filmer. Vi såg dels <a href="http://junofilm.blogspot.se/2017/03/miss-jean-brodies-basta-ar.html" target="_blank"><i>Miss Jean Brodies bästa år</i></a> från 1969, med en suverän Maggie Smith i huvudrollen och <i>Den okända flickan</i>, som jag skrev om igår. I båda dessa står en ensam kvinna och hennes arbete i centrum - en lärare och en läkare. Men där slutar kanske likheterna. Det Jean Brodie saknar av medmänsklighet har Jenny Davin i stora mått. De båda andra filmerna var <a href="http://junofilm.blogspot.se/2017/03/under-vulkanen.html" target="_blank"><i>Under vulkanen</i></a> och <a href="http://junofilm.blogspot.se/2017/03/sadan-far-sadan-son.html" target="_blank"><i>Sådan far, sådan son</i></a>. Här handlar det om manlig ensamhet, men i övrigt är det svårt att dra några paralleller eftersom det känns som det mexikanska 1930-talet och det japanska 2010-talet är som två vitt skilda universum. Se där vilken spännande resa några få filmer kan ge upphov till.Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4883364080558805820.post-10004215844207755372017-03-06T07:00:00.000+01:002017-03-07T17:15:57.459+01:00Den okända kvinnan, #006<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Quiyh7qYGbGgTcXkfwBtD3qDB1-erL-3rEhCtnpP0_aHquBndm3ZljcgAS8uyJg4S_7SXiE3Hw_UOL-tZOtwAQp7lC7UGjIskuP2YPiJQRV5M2iH8HXbrYPfBTz-kX_WMD3iYV_ms9M/s1600/LA+FILLE+INCONNUE+Photo+4++Christine+Plenus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Quiyh7qYGbGgTcXkfwBtD3qDB1-erL-3rEhCtnpP0_aHquBndm3ZljcgAS8uyJg4S_7SXiE3Hw_UOL-tZOtwAQp7lC7UGjIskuP2YPiJQRV5M2iH8HXbrYPfBTz-kX_WMD3iYV_ms9M/s320/LA+FILLE+INCONNUE+Photo+4++Christine+Plenus.jpg" width="320" /></a> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Läkaren Jenny Davin arbetar på en distriktsläkarmottagning i utkanten av Liège i Belgien. En timme efter läkarpraktikens stängning ringer en ung kvinna på dörren, men Jenny hindrar sin praktikant från att öppna. Dagen efter visar det sig att den unga kvinnan har dött under oklara omständigheter, troligtvis mord. Ingen vet vem hon var. Hon har inget namn. Jenny beslutar sig för att ta reda på hennes namn - och det är hela filmen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Luc och Jean-Pierre Dardenne berättar med tydligt bildspråk och enkel dialog. Ibland tykcs det som om det enda personerna säger till varandra är <i>bonjour</i>, <i>non, merci</i> och <i>au revoir</i>. Och så den frågan som bär genom hela filmen och som Jenny ställer till alla hon möter, samtidigt som hon visar fram ett fotografi på sin mobil: <i>Känner ni igen den här kvinnan?</i></div>
<br />
Jenny drivs av sin skuld. Varför öppnade hon inte dörren? Om hon hade öppnat dörren hade kvinnan fortfarande varit i livet. Samtidigt är det som hennes äldre kollega säger: <i>Du öppnade inte dörren, men det var inte du som dödade henne.</i> Vi följer Jennys sökande efter den okända kvinnans namn, och på vägen skildras hennes många möten, både med sina patienter och andra människor. Det är uppenbart att Jenny tar ansvar för sin skuld, men hon låter också dem hon möter ta sitt ansvar. På något sätt blir hon min hjältinna - en människa som inte frånsvär sig sin skuld men samtidigt vägrar ta på sig någon annans. Och en männsika som förstår vikten av att alla har sitt namn.<br />
<br />
(Inlägget finns även på filmbloggen <a href="http://junofilm.blogspot.se/" target="_blank">Junofilm</a>.) Mariehttp://www.blogger.com/profile/03751761280962349246noreply@blogger.com0