A perfect day

Jag lyssnar på Lou Reeds A perfect day och diskar. Tänker på vad som är en perfekt dag. I söndags, kanske? Maken och jag tog tåget till Uppsala och mötte dottern på stationen. (Vi möts på olika stationer, för några veckor sedan var det Malmö C.) Vi åt en sen lunch tillsammans och samtalade en stund om vad som var viktigt för oss just då. Sedan tog hon tåget tillbaka till Malmö och maken och jag gick till konserthuset ett stenkast från stationen.

Il Giardino Armonico spelade Händels Concerto Grossi så taket lyfte sig. Vilken musik! Vilken ensemble! Alla violinister stod upp och spelade. De gungade med i den taktfasta barockmusiken. Jag kan bara skriva som SvD:s recensent: stående ovationer.

Efter konserten åt vi på Stationen, alltså i den gamla stationsbyggnaden i Uppsala. Det var god mat, men det bästa var ändå det som händer när man bryter vardagen och möts i en ny miljö. Plötsligt blir samtalen annorlunda och handlar om det som är viktigt i livet. Just nu. Vi satt kvar länge, även efter det att den goda maten tagit slut, och mötte varandra om och om igen. Sedan tog vi tåget hem. Det var kanske en perfekt dag.

Vårhälsning från Uppland

Dagens vårhälsning kommer från dottern i uppsalatrakten. Hon har siktat dessa knoppar i rabatten och undrar vad de månde bliva. Jag är hedrad över att hon tror att jag kanske vet, men jag kan inte svara annat än i svävande ordalag. Någon som vet? Så jag kan ge henne ett vettigare svar än att vänta och se...

Dagens bästa

Ibland när vi sitter mitt emot varandra vid köksbordet frågar maken eller jag (oftast maken) vad har varit bäst idag? Vissa dagar är det svårt att svara. Det har mest varit jämngrått eller grötlunk eller något annat mindre särskiljande ord. Andra dagar är det nästan svårt att välja vad som varit bäst eller intressantast eller mest lärorikt eller minnesvärt. Så var det i lördags.

Dagen, som var lite illa planerad av mig, började med ett besök i konsthallen i Marabouparken i Sundbyberg. Ett mycket fint ställe, men tyvärr var konsthallen stängd för omhängning. Istället fick jag kaffe och nybakad bulle i Café Parkliv, vilket faktiskt visade sig vara dagens första bästa. Dagens andra bästa inträffade i Duvbos gamla villakvarter, nära Duvbos kyrka - en rätt förfärlig skapelse i någon slags nygotisk stil. I tallen precis vid kyrkan satt inte mindre än tre nötskrikor och skrek. Himla fina var de i sina alldeles speciella fjäderskrudar. Dagens tredje bästa var en film, som jag skrivit om här - Män som simmar.

Ett strålande veckoslut

Bilden ovan berättar om lördagens vackra höstbröllop med efterföljande champagne och snittar på den kabaréliknande festkvällen. Bilden nedan om söndagens soliga promenad längs Mälarens vatten och genom den parkliknande lövskogen vid Wik slott och folkhögskola. Sämre kan man ha det en lördag och en söndag i oktober. Dagens upptäckt är hur olika nyfallna lönnlöv och boklöv prasslar.



Wiks slott och folkhögskola

Det är tur att man ibland får vidga sina vyer och besöka något annat landskap än Sörmland eller Skåne och någon annan stad än Stockholm eller Köpenhamn. Jag hade tur igår, då tåget tog mig till Uppsala och bussen vidare till Wiks slott och folkhögskola. Uppsalaslätten är inte mitt favoritlandskap, men miljön runt Wiks slott med park och skog och mälarvatten tyckte jag mycket om. Wiks slott har anor sedan 1200-talet och lär vara Sveriges bäst bevarade medeltidsborg. Men slottets tinnar och torn är av betydligt senare datum. Precis invid slottet finns Wiks folkhögskola, med estetiska linjer. Folkhögskolemiljön är inspirerande med sitt bildningsideal. Här handlar det inte om att utbilda, utan snarare inbilda eller medbilda eller helt enkelt bilda. Men trots både historia och bildning är det ändå Wikparken som jag helst vill berätta om. Denna engelska park, anlagd för snart tvåhundra år sedan, är mer natur än park egentligen. Massor av hasselsnår, stora ekar och askar, ängar och äppellundar, hackspettar som hackar i döda träd, får och kor som betar i hagmark, lättgångna stigar som slingrar fram, Mälarens vatten som skymtar bakom lövverk. Fantastiskt fint! Far du förbi på väg 55 mellan Enköping och Uppsala är det bara att svänga av mot Wik. Det är värt en omväg.

(Här kan den som vill se filmen om Wiks slott.)