A perfect day

Jag lyssnar på Lou Reeds A perfect day och diskar. Tänker på vad som är en perfekt dag. I söndags, kanske? Maken och jag tog tåget till Uppsala och mötte dottern på stationen. (Vi möts på olika stationer, för några veckor sedan var det Malmö C.) Vi åt en sen lunch tillsammans och samtalade en stund om vad som var viktigt för oss just då. Sedan tog hon tåget tillbaka till Malmö och maken och jag gick till konserthuset ett stenkast från stationen.

Il Giardino Armonico spelade Händels Concerto Grossi så taket lyfte sig. Vilken musik! Vilken ensemble! Alla violinister stod upp och spelade. De gungade med i den taktfasta barockmusiken. Jag kan bara skriva som SvD:s recensent: stående ovationer.

Efter konserten åt vi på Stationen, alltså i den gamla stationsbyggnaden i Uppsala. Det var god mat, men det bästa var ändå det som händer när man bryter vardagen och möts i en ny miljö. Plötsligt blir samtalen annorlunda och handlar om det som är viktigt i livet. Just nu. Vi satt kvar länge, även efter det att den goda maten tagit slut, och mötte varandra om och om igen. Sedan tog vi tåget hem. Det var kanske en perfekt dag.