Tempelplatsens kyrka #070

En stor turistattraktion i Helsingfors är Tempelplatsens kyrka. Hit kommer turister från hela världen och i princip alla som besöker Helsingfors tar sig till denna kyrka har byggts insprängt i ett berg. Att kliva in här är en sällsam upplevelse, inte enbart för att berget utgör kyrksalens väggar utan också för det mäktiga koppartaket som vilar på stora betongbalkar och dagsljuset som silar in genom dessa.

För mig blir det också en resa tillbaka till en tid när ett annat inredningsideal än dagens rådde. Vad sägs t ex om dessa bänkar och stolar i klarblått och cerise. Visst är det tjusigt!

Sibelius och monumentet #047

 

Jag fortsätter med lite helsingforsiana. På konstmuséet Ateneum visades t o m mars en stor utställning om Jean Sibelius (1865-1957), eftersom det är 150 år sedan Finlands store tonsättare föddes. Även om jag inte har lyssnat så mycket på hans musik så var den tematiserade utställningen om hans liv och verk intressant. Här blandades historiska fakta och fotografier med konst från förra sekelskiftet och Sibelius tonsättningar som man kunde lyssna till.

 

Många av målningarna var intressanta tidsskildringar, särskilt de mer modernistiska, och musiken, inte minst Finlandia, imponerade. Men det var ändå beskrivningen av Sibeliusmonumentets tillkomst och iscensättningen av monumentet som främst gjorde mig mest fascinerad. I installationen Passio Musicae Open Source kunde man kliva rakt in i Sibeliusmonumentets värld av toner. På golvet i ett rum var själva monumentets "orgelpipor" uppritade som större och mindre cirklar. När någon gick över golvet spelades en symfoni av toner och pauser, starkt och svagt, högt och lågt, fort och sakta. Den som gick i rummet kunde inte själv höra sin komposition utan det gjorde museibesökarna i det angränsande rummet.

 

Självklart promenerade vi sedan i snålblåsten till själva monumentet i Sibeliusparken i Bortre Tölö. Detta är en av Helsingfors största turistattraktioner, men vi kom i mellanrummet mellan turistbussarna. Fotografierna därifrån ser svartvita ut p g a gråvädret, men de är faktiskt i färg.

 

Face to face #045

En av utställningssalarna på konstmuséet Kiasma.

Ett av de verken som berörde mig mest när jag såg utställningen Face to face på Kiasma i Helsingfors var den estländska konstnären Berit Talpsepp-Jaanisoos byst av make Villu. Den är i dubbel storlek och täckt med bitar av fotografier av makens hud och hår. Det är en ömsint hyllning till kärleken och ett spännande konstverk på samma gång. Ett nutida konstnärligt uttryck för vår eviga längtan att göra den vi älskar odödlig.

Läs gärna med om konstnären och utställningen, där många andra intressanta konstverk finns. Den pågår till februari nästa år. Även själva byggnaden, från slutet av 1990-talet, är värt ett besök.

Kampens kapell #024

Vi rundar en husgavel och närmar oss Kampens torg i Helsingfors. Då står den där bland gamla och nya stenhus, en oval hög byggnad helt klädd i trä. Det är gran, visar det sig, i liggande, välvda ribbor som behandlats och fått en nästan brandgul lyster. Oväntat vackert och lite spektakulärt. Det går inte att från utsidan avgöra vad för slags byggnad detta är. Det ökar naturligtvis spänningen när vi kliver in. Och då visar det sig att här på torget har Helsingfors stad och Kyrkan i Helsingfors byggt Kampens kapell, en plats för stillhet och samtal.

Inne i kapellsalen är väggarna av klibbalsribbor och bänkarna av massiv ask. Här är tyst och stilla. Inget av storstadslivet når hit in. Ljuset kommer från öppningar i taket och de tända stearinljuset. Det är varmt och ombonat, och samtidigt mycket sakralt.