Morgonbetraktelse

Så har ytterligare en arbetsvecka snart förflutit. Och jag som långpendlar ska om några timmar bege mig hem till Stockholm igen. Visst är det en Mauro Scocco-låt, Hem till Stockholm igen. Mörkret är kompakt, men vid köksbordet där jag sitter med mitt morgonkaffe ser jag ljusen från Huskvarna. Jag tror det regnar idag också. Jag är ingen vän av snö, men nu skulle det vara fint med lite vitt på marken.

Just som jag tänker den tanken hör jag en man som arbetar med bygget av nya Karolinska sjukhuset i Stockholm uttrycka sin lättnad över den milda vintern och att han slipper skotta sig fram till sin byggarbetsplats varje morgon. Jag ändrar mig genast och tänker att jag står ut med mörkret ett tag till. Och medan jag skriver detta far en massa andra tankar också igenom min hjärna. Så kommer jag ihåg en spännande artikel som jag läste i DN för ett par veckor sedan, Så fungerar hjärnan i en modernistisk roman. Våra tankar som fladdrar och far hit och dit kan berätta något om hur vår hjärna fungerar, och om vilka vi är.