Blogg 100 - dag 2 #002

När jag startade den här bloggen ville jag ha en plats att kunna skriva om mina ”oväntade gläntor” på. För mig är de oväntade gläntorna sådant som lyser upp tillvaron och ger glädje där jag minst anar. Eller kanske ger mer glädje än jag kunde ana. De finns i samtal och möten med människor, i möten med konst och litteratur, i möten med naturen och blommorna. Och i resorna och möjligheterna att få upptäcka nya platser. Det är alla de oväntade gläntor jag vill minnas och kunna glädjas åt i efterhand, när jag läser vad jag skrivit här för ett eller åtta år sedan. (Läs om bloggens namn här.)

Så även om jag är glad över att just du läser detta så är inte mitt främsta skäl till att blogga att jag ska bli läst, utan det är mer för att få möjligheten att skriva. Nu har jag inte skrivit så mycket under de senaste åren, men det finns ständigt en längtan efter det. Genom huvudet far olika tankar och idéer, men de samlas sällan och blir än mer sällan till en text.

Så just nu undrar jag vad det är som gör en text värd att visas upp, att skrivas på en blogg så att andra kan läsa den? Idag har jag inga idéer, men så kommer det inte att vara i hundra dagar. I själva skrivandet väcks idéerna (hoppas jag). I regelbundenheten och strukturen ryms kreativiteten (vill jag tro).