Christiansfeld - ett annorlunda resmål

 



Jag vet inte när jag först började fundera på att åka till Christiansfeld. Kanske var det när jag läste Livläkarens besök av P O Enqvist, som till viss del utspelar sig här. Eller var det när jag läste hans bok Levis resa, som jag tror tar sin början på gudsåkern, dvs den mycket speciella kyrkogård/begravningsplats som finns i Christiansfeld. Där är alla gravstenar lika, liggande på marken tills de blir en del av naturen, och utsmyckning i form av t ex blommor saknas helt. I höstas läste jag vad Mrs Universum skrivit om den herrnhutiska arkitekturen i byn och min längtan att se den med egna ögon väcktes. På midsommardagen var det dags att besöka denna sällsamma plats där tiden på många sätt stått stilla sedan 1700-talet.



På alla västfasader är husen klädda med träpanel. Det är för att isolera mot den ofta kyliga vinden från det stora Västerhavet som blåser tvärsöver det flacka sönderjyska landskapet. Träfasaderna är obehandlade och har under århundradena åldrats med en vacker grå patina. Tillsammans med fläderbusken ser det både vackert och lite sorgsamt ödsligt ut. Kyrkan, på bilden nedan, är speciell eftersom bänkarna står längs med rummet och inte efter varandra i en lång rad. Förutom ljuskronorna fanns knappast några utsmyckningar och miljön är vilsamt lik Vilhelm Hammersøis tavlor.