I denna ljuva sommartid...

Just nu lär jag mig några nya blommande växter varje dag. Vårens skira blomning har bytts ut mot försommarens, i vissa fall även högsommarens, blommor. I lördags såg jag utslagen mjölkört (rallarros) och igår renfana som var på väg att slå ut. Men de är inga nya bekantskaper, vilket däremot hundtunga (ej på bild), gökblomster (ovan) och stinksyska (nedan) är. Trots en riktigt vacker promend runt sjön Flaten i Rönninge igår var ändå lördagskvällens promenad från Midsommarkransen till Hornstull ett strå vassare. Runt Nybodadepån blommade de vilda nyponrosorna som en ogenomtränglig törnrosaskog. Oändliga variationer i vitt och rosa. Och det fortsatte längs Hägerstensvägens och Södertäljevägens smutsiga vägrenar. Oväntat vackert!

Jobbtristess

För att råda bot på min jobbtristess (maken säger att jag alltid har det så här års) tog jag en annan väg till arbetet i morse. Jag fick då glädjen att passera Sinnenas trädgård i Sabbatsbergsparken och kunde konstatera att mycket av försommarens blomning redan var över. De stiliga buskpionerna hade t ex bara fröställningarna kvar. Men den här snyggingen blommade för fullt. Någon sorts svavelpion, kanske? Styrkt av min lilla trädgårdstur var jag sedan redo att ta mig an dagens arbetsuppgifter.

Fin försommarfredag

Blir hämtad av god vän vid pendeltågsstationen.
Hetsig trafik i storstadens utkant.
Så lämnar vi motorvägen och åker in i stor skog med höga berg och djupa sjöar.
Kommer fram till huset på landet, vid en annan sjö.
Här väntar vändotter med litet barn och gammaldags trädgård.
Solen flödar. Grönskan frodas.
Rosenhagtorn, kaprifol, och syrén i trädgården.
Rödblära, skogsstjärna och blåbär i skogen.
På sjöns vattenyta ser vi skräddarna (eller vattenlöparna) som parar sig.
Värmen är het, nästan som högsommar.

Här på landet pratar man med dem man möter, även oväntade besökare på motorcykel.
Det lilla barnet söker kontakt och vill också prata.
Han är bara några månader, men hela hans kropp vet hur man gör.
Fast det är svårt för honom att forma ljuden.
De kommer stötvis och ackompanjeras av små leenden.

Sen tar jag bussen och pendeltåget hem till storstaden igen.
Varm av glädje och sommarsol och ett litet barns leende.

Världsberömd kyrka

På väg till och från helgens släktträff passerade vi Klippan i nordvästra Skåne. Klippans största sevärdhet är S:t Petri kyrka som skapades av arkitekten Sigurd Lewerentz (1885-1975) på 1960-talet. Den är världsberömd bland arkitekter för sin genomtänkthet. Ingenting finns där av en slump. Fönstren saknar t ex fönsterbågar och är fastsatta med en sorts stora metallclips på utsidan av tegelfasaden. När man är inne i byggnaden ser det ut som om fönsterglasen inte finns och fönstren bara är öppningar mot parken utanför.

I en jubileumsskrift om kyrkan kan man läsa om arkitektens sympatiska visioner under rubriken Den poetiska arkitekturen:
"Att Sigurd Lewerentz valde att göra kyrkan låg och mer dominerad av lugna horisontaler än av uppfordrande vertikaler, sammanhängande inte bara med att Klippans topografi var utpräglat flack och utan större nivåskillnader. Det var också en konsekvens av arkitektens gamla övertygelse att man inte bör bygga höga och dominanta hus i parkmiljö - utan att man där istället ska låta naturen själv bestämma husets höjd och skala."

Skulpturvandring i Hässleholm

Vad gör man en gråkall söndagseftermiddag i Hässleholm när det är en och halv timme tills tåget hem avgår? Stadens konsthall är förstås stängd, men utanför står ett broschyrställ som jag inte kan undvika att botanisera i. Ett litet häfte visar sig vara en guide över 33 av stadens skulpturer, med fotografier, kortfattade beskrivningar och en tydlig karta. Jag faller direkt och tar med maken och rullväskan på skulpturvandring i stadens centrala delar. Vi hinner med 19 mycket olika konstverk innan vi sätter oss på tåget till Stockholm. Från perrongen ser vi ytterligare ett. Lena Cronqvists och Peter Tillbergs skulpturer gör störst intryck på oss. I Skulpturguiden står det att Lena Cronqvists Grimaserande flicka (2000) väckt mycket ilska och debatt i staden. "Varför är flickan så ful? Får konst verkligen se ut på det viset?"

Jag vet vad jag tycker, men vad tycker du?

Här finns några fler skulpturer av Lena Cronqvist.

En liten balkongfest...

... kan pigga upp den tröttaste. Den här lilla festen dukade jag upp till maken och mig för ungefär en månad sedan. Det var alldeles för kallt för att sitta på balkongen, så vi fick ganska snart ta med oss all mat och dryck och flytta inomhus. Imorgon äger en helt annan festlighet rum - ett stort släktkalas på ett vandrarhem i Skåne. Det lär knappast bli någon utomhussittning eftersom SMHI lovar 12 grader och regn. Det är bara att hoppas att alla får plats inomhus.

"Att ställa sig förundrad till allt"

De flesta av oss vet att det är Carl von Linné (1707-1778) som pryder våra hundralappar. Men att det på vår näst vanligaste sedel också finns ett citat av Linné känner nog inte så många till. Orden är tryckta med så liten skrift att det behövs en stark lupp för att kunna läsa dem. Jag har ingen stark lupp, så jag kan inte ens kunnat hitta citatet. Men enligt idé- och lärdomshistorikern Gunnar Eriksson så står det så här: Det första är att ställa sig förundrad till allt, även det trivialaste. Fast på latin. Jag litar på Gunnar Eriksson, för han var nämligen med och valde ut citatet när vår nuvarande hundrakronorssedel skulle tryckas upp.