Vad gör man en gråkall söndagseftermiddag i
Hässleholm när det är en och halv timme tills tåget hem avgår? Stadens konsthall är förstås stängd, men utanför står ett broschyrställ som jag inte kan undvika att botanisera i. Ett litet häfte visar sig vara en guide över 33 av stadens skulpturer, med fotografier, kortfattade beskrivningar och en tydlig karta. Jag faller direkt och tar med maken och rullväskan på skulpturvandring i stadens centrala delar. Vi hinner med 19 mycket olika konstverk innan vi sätter oss på tåget till Stockholm. Från perrongen ser vi ytterligare ett. Lena Cronqvists och Peter Tillbergs skulpturer gör störst intryck på oss. I Skulpturguiden står det att Lena Cronqvists
Grimaserande flicka (2000) väckt mycket ilska och debatt i staden. "Varför är flickan så ful? Får konst verkligen se ut på det viset?"
Jag vet vad jag tycker, men vad tycker du?
Här finns några fler
skulpturer av Lena Cronqvist.
Vi hade i alla fall tur med broshyrerna! Säger maken som gillade Peter Tillbergs förlorade lamm bäst.
SvaraRaderaInte alls ful! Intressant att titta på. Och vem bestämmer vad som är fult?
SvaraRaderadet blir alltid extra rabalder när flickor framställs som "fula" - konst ska väl väcka känslor dessutom så det är OK att folk blir arga ;) Jag tycker de är kul att hon grimaserar åt oss
SvaraRaderaJag tycker hon är fin! Fast hon är ful och grimasen lite otäck. Men hon står där på knä på en affärsgata i centrala Hässleholm och det är ju nånting som hon vill säga till oss. Och uppenbarligen lyckas hon ju. I skulpturbroschyren står det att hon "bygger en bro mellan barndomen och vuxenvärlden, mellan längtan att bli omtyckt och sedd och kampen om självständighet och frihet. Uppväxtens ångest och svårmod fångas in i en gäckande gest av sorglöshet. Lång näsa åt alla måsten! Småflickors korta tid av fri lek och fantasi naggas ständigt i kanten."
SvaraRadera