Stian Hole och Herman

I dagarna utkommer Stian Holes tredje bok om Herman, Hermans hemlighet. De två tidigare, Hermans sommar och Herman och eldsvådan, står redan i min bokhylla för bilderböcker. På min gamla blogg, som tyvärr stängdes ner av blogger, skrev jag så här om den andra boken:

Efter "Hermans sommar" kommer nu "Herman och eldsvådan" eller "Garmanns gate" som är den norska titeln. Stian Hole har återigen gjort en fantastisk bilderbok, där text och bild både samspelar och spelar i olika divisioner. Precis så som en god bilderbok ska vara. Jag tycker mycket om de datoranimerade bilderna, där alldeles verkliga växter som Herman pressar till sitt herbarium samsas med mer fantasifulla inslag. I denna bok träffar Herman Frimärksmannen, en representant för de lite äldre människorna i världen. I "Hermans sommar" spelade de tre tanterna en viktig roll. Just det faktum att Herman möter människor som levt länge och blir vän med dem, tycker jag gör böckerna extra intressanta. Livets allvar får ta plats och Herman växer av att få uppleva sådant som kan vara svårt och läskigt att hantera. Precis såsom det är för oss alla. Små som stora, unga som gamla.

Och idag skriver Elina Druker i SvD om den tredje boken:

Stian Holes bilderböcker har ett högst personligt uttryck. De är förtrollande vackra, ibland på gränsen till kitschiga, men alltid fängslande, tankeväckande och utmanande. ”Hermans hemlighet” är inget undantag.