Utsikt från mitt nya arbete

Annorstädes

Fick privatvisning av konstverket Annorstädes, Elsewhere, Ailleurs av Tania Ruiz Guitierres i Citytunneln vid Malmö central igår. Videokonst när den är som bäst. Om du står på perrongen i tio-femton minuter kommer du med teknikens hjälp ha förflyttat dig till fem, sex eller sju olika platser i världen. De filmade sekvenserna far förbi på betongväggen, projicerade så det ser ut som du ser ut genom stora tågfönster. Medan du väntar på tåget till Kastrup eller Lund kan du samtidigt se okända eller kända landskap och städer fara förbi. Resandet blir en verklighet redan innan du kliver på tåget.

Vill du läsa mer om konstverket finns bra information på Statens konstråd.

Genom dimmiga landskap

Tåget rullar genom dimmiga landskap. Det gör inget att fönsterplatsen till största delen är skymd av väggen. Det finns ändå inget att se där utanför. Men det gör inte heller så mycket. I novembersverige ryms vårlängtan och sommardrömmar ändå. Men först ska hösten och vintern ha sin gång.

Jag funderar över resandet, som så ofta när jag är på väg. Den där speciella känslan som infinner sig när jag är mitt emellan två platser, just nu mellan Stockholm och Malmö. Det är som en parentes i livet, som ett alldeles eget tillstånd. Inga krav, inga måsten. Bara resan. Att förflytta sig. Jag tror jag ska försöka låta bli att arbeta när jag åker tåg och bara ägna mig åt de tankar och känslor som resan väcker.

Om några timmar möter kulturvetardottern mig och maken på Malmö C. Hon har lovat en konstvisning av videoinstallationen i stationens nedre plan. Sedan blir det ett annat kulturellt evenemang innan middagen serveras hemma hos sonen och hans flickvän. Troligtvis är det för att målet med dagens resa känns så glädjande och förväntansfullt som även resan gör det.

Lite mera reklam

Warbro kvarn odlar, förädlar och säljer ekologiska spannmålsprodukter av kulturspannmål som t ex dinkel, nakenhavre och emmer. Jag brukar köpa dinkelmannagryn från Warbro kvarn. Det är lite mer fiberrikt än vanligt mannagryn. Några deciliter i degen gör brödet saftigt och smakrikt. Nu verkar det som Warbro kvarn håller på att växa och de utökar sin verksamhet i en ny kvarn vid Linds gård utanför Sköldinge. Men det gamla kvarnhuset vid Warbro kommer att finnas kvar.

Bilden lånad från Warbro kvarns henmsida.

Happy Happy

Nej, jag är inte så imponerad. Jag tycker om att Maria Sveland och Katarina Wennstam bjuder in till en antologi om skilsmässor som speglar en annan sida av skilsmässan än den som vanligtvis möter oss - "oj, så sorgligt" "stackars dig" "hur ska det nu gå". Och som utmanar vår föreställning om att en skilsmässa alltid är en tragisk katastrof. Men jag tycker texterna är alltför likartade och ofta innehåller nästan exakt samma ordvändningar. Kanske är erfarenheterna så lika, men jag skulle ändå velat ha dem mer filtrerade genom vars och ens person. Och då menar jag inte bara vad som faktiskt hände utan också hur det gestaltas.

Rosenlunds rosarium

En tidig morgon i november. Dimman ligger över Vättern, som skymtar mellan de bronsgula, stora bokarna. Det är ljummet i luften och mellan rosenbuskarnas nypon flyger småfåglarna pilsnabbt och i ögonhöjd. Vid en spaljé rensas torra löv och kvistar bort. Annars är det väl ansat i alla rabatter och perennerna nedklippta. Men rosorna blommar! Det är inte bara enstaka ros här eller där, utan många av rosenbuskarna är fortfarande i full blomning. Ja, inte som på våren och sommaren förstås, men det kan ändå beskrivas som blomsterprakt. Nöjd med min lilla morgonutflykt promenarar jag raskt till nya jobbet och arbetsdagen kan börja.

Läs mer om Rosenlunds rosarium här och här.



Halloween?!

Jag gissar att man på många arbetsplatser i dessa dagar diskuterar halloween. Så ock på min nya. När är rätta dagen att "fira" denna något osvenska företeelse? Hur mycket påhälsning har det varit av spökgubbar och häxor? Glömde du kanske köpa godis och blev utsatt för något bus? Det är förstås handlarna som bestämt att vi nu har två helger med anledning till kalas, både halloween och alla helgons dag, eller? Och så vidare. Själv är jag inte uppvuxen med halloween, men har ändå uppmärksammat den vid några tillfällen för flera år sedan när mina barn var yngre. Men egentligen var jag nog aldrig så speciellt intresserad eller engagerad. Så läste jag Elin Engströms blogginlägg för några dagar sedan Halloween kom tillbaka! och ändrade faktiskt uppfattning.