Den som har de svarta sandalerna är du

Jag tog den här bilden igår när maken och jag satt på båten på väg hem från en fin friluftsdag på Grinda. Vi var mätta och belåtna efter en middag med ångbåtsbiff och rött vin. Solen bröt fram mellan molnen, som den hade gjort av och till under hela dagen. S/s Norrskär gled stilla fram över vattnet. Om en liten stund skulle vi vara framme vid Strömkajen.

När jag tittar på bilden kommer jag att tänka på en dikt av Werner Aspenström. Den heter "Du och jag och världen" och finns i diktsamlingen Trappan (1964).

Fråga inte vem du är och vem jag är

och varför allting är.

Låt professorerna utreda,

de har betalt.

Ställ hushållsvågen på bordet

och låt verkligheten väga sig själv.

Sätt på dig kappan.

Släck ljuset i tamburen.

Stäng dörren.

Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.

Den som har de vita gummistövlarna

är du.

Den som har de svarta gummistövlarna

är jag.

Och regnet som faller över oss båda

är regnet.

Jag skriver om dikten för att passa bättre in på makens och min dag. En dag när verkligheten vägde sig själv.

Här sitter vi nu.

Den som har de svarta sandalerna

är du.

Den som har de vita skorna

är jag.

Och vattnet som vi färdas över

är vattnet.